Nyårsblåsa

Här kommer ännu en klänning till mig. Den sista från syhelgen. Det här tyget gillar jag supermycket, jag köpte det på ett besök på Skroten i Kinna i somras. Min sommarstugegranne och jag upptäckte i somras att vi hade ett gemensamt intresse i tyg, och vi tog oss en "kärringrunda". Vi besökte ett gäng butiker i Tygrike, men det var bara Skroten egentligen som tilltalade mig. De övriga hade bara inredningstyger, och det är jag inte vidare intresserad av. Men Skroten lär bli ett återkommande utflyktsmål på framtida semestrar. Jag köpte det här tyget i två färger. Dels det här gråa, som var en helt ny rulle och med en del tejpkladd på. Så jag snackade till mig lite bonustyg när det var dags att klippa. Det andra tyget är limegrönt, och det var det sista på rullen och lyckades prata till mig lite bonustyg där också. Sen hittade jag också en helt fantastisk mörkgrå interlock med flossad baksida som jag köpte 3 m av, och som jag nu inte klarar av att klippa i. Det är ju bara så underbart...

Det grå tyget såg jag en klänning i redan när jag köpte det. Och jag klippte till tyget tidigare i höstas på en syjunta. Mönstret är Onion 2008. Jag är väldigt förtjust i överdelar utan ärm, men ändå med ärm. Alltså där ärmen är en förlängning av fram och bakstycket över axeln. Jag har flera mönster för tillfället som är så som jag vill prova. Det här blev den första. En enkel festlig klänning, som jag tror jag kan använda på många olika sätt beroende på accessoarer. Det får nog bli årets nyårsblåsa till att börja med.

Hoho vetevärmare

Nu är jag helt hooked. Jag fick ju en hink med vete av en vän för ett bra tag sedan, som stått under mitt skrivbord i syrummet och blängt på mig. Nu är den slut, i ett nafs, och i helgen åkte jag och köpte en 25-kilosäck på Granngården. Det är ju en perfekt present att sy och ta med när man går bort. Sagt och gjort, i lördags när jag kom hem från stan gick jag direkt ut i syrummet och svängde ihop en som jag tog med till grannen som bjöd på middag. På söndagen gick jag ut igen och sydde fyra till. Vi var bortbjudna på glöggfika på söndagen och en fick följa med dit som present. De övriga tre ska bli present till dagispersonalen. Men jag måste sy några till. Det blir inte en present från mig, utan från hela avdelningen. Lillebrors dagis är toppen, men jag tycker att det här presentandet har spårat ur lite ibland. Ett år ville någon samla in 100kr/barn, vilket jag tycker var alldeles för mycket. Jag tycker inte att det är meningen att vi ska ge stora kostsamma saker, men att visa uppskattning med något enkelt känns bra. I år erbjöd jag mig att sy något. Vetevärmare fick det bli. Jag syr en innerpåse av lakansväv i bomull, och sedan ett överdrag sytt som ett vanligt örngott.

Obloggat

Ja, när jag sitter och går igenom gamla foton så dyker det upp ett och annat obloggat faktiskt. Och detta är riktigt gammalt. Jag tror bestämt att det var den allra första syträffen, hösten 2008. Vi hade ju träffats på Jofotex på våren, handlat och fikat, ett gäng som hängde i Sytråden på Familjeliv. Det är lätt att hålla koll på det tillfället, för jag hade med mig Lillebror som var alldeles nyfödd. Och han fyller 5 år i början på nästa år. Då sa vi att tänk om vi kunde ha en syträff och träffas en hel helg med alla våra symaskiner tillsammans, vad roligt det vore. Och det gjorde vi! Första gången var vi hemma hos en i gänget, som slängde ut hela sin familj hela helgen så att vi kunde träffas och sy. Dessutom fyllde hon år precis i den vevan och vi bestämde oss för att göra en liten present som tack och grattis. Alla bidrog med en ruta till en liten bonad som vi gjorde och gav henne. Jag höll precis på att brodera ett litet hus i korsstygn, så jag avslutade det och det fick bli mitt bidrag.

Och tänk, vi träffas fortfarande. Första gången var jag mammaledig och anslöt redan på fredag förmiddag, men vissa kom inte förrän på lördagen. Nu är det ett par år sedan som vi insåg att en helg inte räckte, så numera träffas vi torsdag till söndag. De första gångerna lade vi också in ett besök på någon tygaffär, med det har vi prioriterat bort för att hinna sy så mycket som möjligt. Det är jätteskönt att träffas redan torsdag kväll, kunna packa upp i lugn och ro, hinna kramas om lite, snacka, bläddra i lite magasin och landa. För att sen köra så det ryker fredag, lördag, söndag. Senaste träffen blev det ju lite uppochner för mig på grund av inbrottet, så jag fick hoppa torsdagen, och då gick ju halva fredagen innan jag kom igång ordentligt. 

Jag tycker också att det är intressant att dessa människor som jag ju mötte på nätet för fem år sedan, idag är några av mina allra bästa vänner. Vi bor lite utspritt, men träffas ändå då och då, även mellan syträffarna.

Juliga kransar

Vi har piffat våra julkransar. De har hängt med sedan vi flyttade hit. Jag köpte dem på IKEA första julen i det här huset, och de hängde kvar väldigt länge. Efter ett par vintrar till så var de fortfarande helt ok i form och fason, men inte i färgen. De hade blivit lite mörkfläckiga. Men jag tyckte de var användbara fortfarande och därför har vi bara piffat till dem lite med guldspray. Som nya. Guldiga och juliga, med röda rosetter.

Kulig kula

Den här kulan har jag inte stickat själv. Men den är så himla fin så jag måste visa upp den ändå. Och jag har stoppat den alldeles själv och virkat öglan, så lite har jag gjort. Men det är min fantastiska Mor som har stickat kulan. Hon testade att sticka en julgranskula tidigare i höstas och jag har själv tänkt testa, men jag har ju så lite tid och har inte kommit så långt än. Hon tyckte det var så roligt, och sen kom hon på den roliga idén att sticka en med ett speciellt mönster. Detta mönster kan återfinnas i den klassiska "Leksandsmössan" (icke att förväxlas med den klassiska "Rättviksmössan". Ja, det är kanske inte så många andra som är lika exalterade över den här idén som mamma och jag, om man inte bor i Leksand förstås, men jag tycker att mamma var briljant som kom på den. Och kulan är underbar! Den ska få en hedersplats i granen i år. Tack mamma!

Inget för småsaker

I somras flyttade Knivsta bibliotek till nya lokaler. De ville låna ut så många böcker som möjligt över sommaren för att på det viset slippa flytta dem. Väldigt bra idé måste jag säga och barnen och jag drog vårt strå till stacken. Jag lånade virkböcker. Det har blivit både gardiner och kuddar under sommaren, och så den här virkade nätkassen från boken Vackert virkat. Jag använde ett lingarn som jag köpte på Syfestivalen för ett par år sedan. Tanken var att virka bordstabletter, men jag ångrade mig eftersom mönstret jag tänkt ju var håligt, och det spills en hel del hemma hos oss. Då skulle ju ett håligt underlägg vara lite meningslöst. Dessutom kände jag inte för att lägga ner supermycket jobb på något som skulle spillas på, tvättas många gånger och till slut kanske kasseras. Alltså tog jag det i stället till den här nätkassen. Det var inte svårt, men det tog lite tid. När själva virkningen var klar tog det tid innan jag våtsträckt kassen, och sen tog det tid innan jag virkade ihop den. Jag fattade inte riktigt beskrivningen så jag hittade på lite eget till slut som blev riktigt bra. Och sen tog det tid innan jag fäste trådarna. Och slutligen tog det tid innan jag fotade den för att bloggen. Men här är den till slut.

Jag vet inte om det är så här den ska vara, för jag tycker att den blev väldigt bred och inte så djup. Troligen blev mitt arbete mindre än i beskrivningen, men eftersom jag fortfarande gjorde den så bred som det stod i beskrivningen så blev formen så. Men den blir riktigt bra med lite citrusfrukter i

Älska snö!

Igår snöade det lite grann. Kan man säga. Jag hade stämt träff med en vän efter jobbet, vi skulle gå på bio och sen skulle jag ta bussen hem. Var det tänkt. Men det gick inga bussar, inga bussar alls. Efter att jag tagit en buss ner på stan slutade även stadsbussarna att köra. Vi hörde rykten om att taxibilarna tog hutlöst betalt och vägrade köra utanför stan. Tur då att min vän har ett förflutet inom hotellbranschen. Vi åt lite god mat, vi gick på bio, vi drack lite gott vin och avslutade sedan dagen med en natt på hotell. Sämre kan man ha det i en snöstorm. Den här bilden skickade Maken hemifrån för att tala om att han och barnen kommit hem ordentligt. Jag längtade faktiskt lite hem när jag såg den. Kom an bara vintern, snöa på!