Ibland frågar folk mig hur jag har lärt mig att sy. Jag brukar svara att jag har sprättat, slängt och låtit saker mogna. Men nu ska ni få ett mer korrekt svar, i bilder. Det här är min skola.
Bästa Mamman var här i helgen. Hon hade med sig en hel flyttkartong med klänningar. Det var lite som julafton att öppna den. Den har stått hos mina föräldrar i närmare fyra år. Och den stod ett tag på vinden i Kolmården också, så det är rätt länge sedan som jag packade den. Jag ska säga ärligt att jag hade glömt bort en hel del. Jag har nu provat alla, vissa gick faktiskt på, andra inte. De flesta klänningarna i kartongen har jag sytt. Håll i er! (Jag ber om ursäkt för att alla klänningarna är så skrynkliga, men jag orkade inte stryka alla...) Det blir ett långt inlägg, orkar ni inte läsa kan ni bara scrolla och titta på alla bilder.
Jag börjar med den här klänningen av en anledning. Det är faktiskt den första jag någonsin sytt till mig själv. I alla fall som jag minns. Jag hade en ärmlös blus som jag gillade så mycket. Men den var kort. Så jag ville sy en likadan fast längre så att jag kunde ha den som klänning. Det var en väldigt enkel modell, a-linje, utan några som helst former. Så jag bara lade blusen på tyget och klippte ut en ny längre. Jag gick på gymnasiet. Sedan gick klänningen igenom en liten piffning några år senare. Jag bytte ut knapparna och formsydde den lite, lade till banden i ryggen. Jag kan faktiskt tänka mig att använda den fortfarande, men då måste jag lägga ut den lite. Men det finns gott om sömsmån så det borde inte vara några problem.
Nästa klänning blir min balklänning som jag sydde till studenten. Den är sydd i thaisiden, och jag valde en modell med massor av vidd. Jag har för mig att vi köpte 8 m av det gröna, mamma och pappa betalade (Tygcentra i Leksand, finns kvar idag). Kjolen går att lägga ut som en cirkel. Jag har ett par matchande gröna skinnpumps i precis rätt färg, i storlek 38. Jag har storlek 39... Någon gång under kvällen tog jag av dem under bordet, och jag fick inte på dem igen. Jag gick hem utan skor den kvällen. Klänningen passar inte riktigt, men det finns utrymme att lägga ut om jag skulle vilja. Nuförtiden går jag dock rätt sällan på bal (läs aldrig).
Sen började jag plugga i Uppsala. Jag gick och köpte en ny klänning till en av de första festerna på terminen (den fanns också i kartongen, passade perfekt). Till nästa fest ville jag ha en ny klänning igen, men insåg snabbt att det ju var ohållbart att köpa nya klänningar till varje fest. Men jag tänkte att jag kan ju sy. Jag åkte hem till mamma och rotade bland hennes tyger, och de sygrejer som hon och jag fick efter min farmor som var sömmerska och gick bort samma år som jag flyttade hemifrån. Detta var resultatet av min första djupdykning, och fler skulle det bli. Orange manchester. Passar bra och jag kan tänka mig att använda den igen. Lite kort bara, ett återkommande tema ska det visa sig.
Det här tyget snodde jag också av mamma. Klippte till en klänning som jag av någon anledning inte tyckte passade. Den låg nog ofärdig ett par år tror jag innan jag hittade den, provade, inte förstod eller mindes varför jag inte gillade den från början, och sydde klart den. Sitter som en smäck idag med. Den här ska jag använda. Jag tror att jag inte gillade färgen från början.
Det här tyget kom från farmor. Någon slags krossad sammet. Det var fruktansvärt att sy i. Jag nålade och nålade och nålade, men när jag skulle sy så pressades tyget åt helt olika håll. Så här i efterhand så borde jag naturligtvis ha tråcklat för hand först. Men klar blev den till slut. Axelbanden är strassband. Mönstret har jag kvar idag och jag har sytt ett flertal klänningar i det. Den här klänningen passar inte riktigt, vilket är synd, den skulle jag gärna använda.
Den här är en av mina favoriter. Sammeten kommer från en klänning som jag har för mig att min moster har haft. Den var figursydd, och vi hade inte samma figur, så jag använde den delen jag kunde och skarvade resten. Spetsen hittade jag också i mammas tyggömma. Under den är det mörkgrönt fodertyg. Jag tänkte Jane Austen när jag sydde den. Om jag får tillfälle skulle jag gärna använda den här igen, den passar, om än lite trång. Lite kort även denna, den fick bli så lång som spetsen var minns jag.
Enkel klänning i silvergrå duchesse. Var aldrig någon favorit. Jag skulle tro att jag nog bara använde den en gång. Men nu tycker jag att den är helt ok. Passar bra.
Ooo, den här gillar jag. Den sydde jag till en djungelfest som jag och en kompis ordnade. Jag minns inte vart jag fick tag i tyget. Jag hade i alla fall krusat håret som stod åt alla håll. Det var en rolig fest, alla hade ansträngt sig. En tjej kom som papegoja och en som palm och en hade en klase bananer på huvudet. Det var en dammiddag och vi hade bett några manliga kurskamrater att komma och servera. De dök upp insmorda med brunkräm iförda höftskynken och krulliga peruker. Klänningen sitter lite tight, men jag skulle kunna ha den på mig igen tror jag. Om jag hittar ett bra tillfälle för leopard.
Här kommer ännu en från farmors/mammas tyggömma. En riktig cocktailklänning, och jag sydde den för ett cocktailparty. Överdelen är sammet, kjolen i något taftliknande tyg. Jag har ingen aning om det skulle vara något äkta siden, men chansen finns ju med tanke på att farmor sydde mycket fina klänningar till fina damer. Pappa har berättat om hur hon hade klippångest varje gång hon skulle sätta saxen i något fint sidentyg. Så klart snålt tilltaget också, då det alltid var de fina damerna som själva köpte tyget och sen kom till farmor för att få det uppsytt. Även denna klänning är väldigt kort, och den går inte på idag. Inte ens med lite god vilja. Kjolen gör sig mycket bra med en fluffig underkjol.
Här kommer en annan favorit. Och ett eget mönster som jag konstruerade. Om man kan kalla det mönster när jag bara svepte tyget om mig, och mamma hjälpte mig att måtta runt om. Jag klippte ur lite under armarna minns jag, och gjorde sen insnitt över bysten. Den här gillar jag och kan tänka mig att ha nästa sommar. Hade dock kunnat vara lite längre, som vanligt. Jag tycker inte att jag har lika snygga ben längre... Det här tyget har jag dock köpt helt själv. På den tiden fanns en tygaffär i korsningen St. Olofsgatan Dragarbrunnsgatan i Uppsala som hade rätt billiga tyger vill jag minnas. Jag minns inte vad den hette, den finns inte kvar, inte där i alla fall.
Den här klänningen sydde jag av en stuv som jag köpte i samma tygaffär som ovan. Det är en bit tjock lejongul sammet. Jag tycker att den är väldigt fin, men är osäker på om färgen funkar på mig. Jag tror bara jag har använt den en gång, jag har för mig att jag sydde den under slutet av mina studier.
Den här klänningen sydde jag till millennieskiftet. Maken och jag (vi var dock inte makar då, men vi hade flyttat ihop samma år) var bjudna till vänner på Djäknegatan på fest, och vi firade in det nya millenniet på 6e våningen i studentlägenheterna där. Jag minns att jag fick en hel låda med trasiga raketer av en vän, alla pinnarna hade lossnat från själva raketen. Jag tejpade ihop dem igen och Maken och jag sköt av dem när vi gick hem på natten, mitt i stan. Typiskt dum grej att göra. Jag var aldrig riktigt nöjd med klänningen och har inte använt den igen. Det är ett tunt genomskinligt men stelt tyg i guld och rött över vinrött foder, och guldtyget skaver och sticks. Den passar dock ganska bra.
Den här modellen gillar jag, men inte tyget. Nu när jag sitter och skriver minns jag faktiskt vart jag hittade mönstret, och jag tror att jag har kvar mönstertidningen i fråga. Jag skulle kunna tänka mig att sy den igen, fast i ett annat tyg. I och för sig är det här tyget bra på det viset att det inte skrynklar, men det är ganska tråkigt i övrigt. Färgen är också tråkig. Jag satte på mig den här klänningen när jag skulle gå på Eurovision Song Contest i Globen 2000, och kan idag inte fatta varför. Se alla fantastiska klänningar ovan som hängde i min garderob, och jag väljer denna fullkomligt urtråkiga kreation. När jag älskar glitter och glamour, schlager och fest. Jaja, jag skulle ta igen det året därpå.
I Globen vann Olsen Brothers för Danmark, men Fly on the wings of love. I samma ögonblick som de klev på scenen förstod alla som var på plats att de skulle vinna. Dagen efter ringde jag en vän som bor i Köpenhamn och bad henne köpa biljetter. Det tog så klart ett tag innan de släpptes, men det gjorde hon. Och jag sydde denna klänning att ha när vi gick till Parken i Köpenhamn tillsammans med 40 000 andra. Jag sydde två stycken i den här modellen, och en gulblå i en annan modell, och slutligen en rödvit till min danska vän. Eftersom två av mina vänner bodde i Köpenhamn respektive Oslo (men hon är svenska och fick därför en gulblå klänning) kunde jag inte prova ut dem innan, och jag hade med mig symaskinen och sydde klart dem samma dag. Vi var urtjusiga och jag hade blå slingor i håret. Tyget köpte jag på en lågprisbutik i Norrköping som inte finns kvar. Det är något slags flaggtyg och kostade 10 kr/m. Ingen vidare kvalitet och bör nog inte stoppas i tvättmaskinen. Jag sköljde upp den för hand en gång, men då verkar fodret ha krympt, för den blev väldigt konstig efteråt. Jag kan dock inte göra mig av med den, så den får ligga kvar i lådan. Kanske kan jag fixa till den om jag får lust.
Ovan nämnda danska vän gifte sig året därpå och jag sydde den här klänningen till bröllopet där jag var tärna. Jag sydde även hennes brudklänning. Maken och jag var i London en månad innan och jag letade efter matchande skor. Hittade ett par supercoola i genomskinlig plast, med strasstenar på. Det var dock skyhög klack, och även om jag som maken föreslog skulle ha övat varje dag fram till bröllopet så hade det aldrig gått. Detta verkade dock vara det årets trend, och till slut hittade jag liknande skor med betydligt lägre klack. Skorna finns kvar också.
I lådan fanns även mängder av köpta och ärvda klänningar, vissa passar och andra inte. Det var i alla fall väldigt roligt att prova. Jag vet ju att jag sedan den tiden har fött och ammat två barn, och att jag inte väger eller ser ut idag som jag gjorde då. Men det mest intressanta var brösten. Så klart är de förändrade, men jag har ändå tyckt att det inte varit så mycket. Förutom att de inte är lika fasta har jag tyckt att formen och fasonen varit ungefär lika. Men nu upptäckte jag väldigt tydligt hur tyngdlagen har verkat på dem. De sitter mycket längre ner nu än då. Intressant. Men jag är fortfarande nöjd med vad jag har. :-) Tyvärr var jag på den tiden det begav sig väldigt förtjust i korta klänningar verkar det som. Jag var aldrig försiktig när jag klippte, och det finns i alla fall två väldigt fina klänningar, en från farmor och en från mormor som jag klippte alldeles för kort. Så synd, för de hade varit så fina att ha idag. Jag ville inte ens prova dem, jag vet att jag inte skulle vilja ha dem som de är nu. De får ligga kvar i lådan, kanske Storasystern vill ha dem i framtiden.
