Blommor i november

Ja, ur led är tiden verkar det som. Mina jordgubbsplantor blommar fortfarande. De fick en lite sen start visserligen, men november känns ju lite galet. Och det ser ut som att gräset borde klippas och den där rackarns kirskålen som jag brottas med har inte gett upp än.

Så en blommig klänning känns kanske inte så fel trots allt. Den här velouren köpte jag för länge sedan på Ohlssons och tänkte mig klänningar när jag köpte det. Jag köpte dels detta lila, men också motsvarande rosa. Nu har jag testsytt och är så där nöjd. Det hade nog varit bättre att köra med samma tyg rakt igenom, dvs även blommor på volangen. Men då vet jag det. Kanske jag byter om jag orkar. Mönstret har jag använt tidigare och har delvis ritat själv, och förutom tyget i volangen är jag mycket nöjd.

Vackra violer

Detta tyget är fantastiskt. Så fint, och vilken kvalitet. Det kom ju för ett litet tag sedan, men det var innan Kinaresan och jag hade inga pengar över till det då. Inte tid att sy i det heller för den delen. Jag hoppades att det skulle finnas kvar till Syfestivalen, och det gjorde det. Jag köpte två meter direkt av detta gulgröna, men velade länge hur jag skulle göra med de andra färgerna. Till slut blev det en bit av det blålila också. 

Den här tröjan är inget märkvärdigt, Ottobres creative ws, storlek 98. Möjligen får Lillebror även denna tröja. Jag kantade med vitt och även det tyget är helt fantastiskt men det kommer från JNYdesign. Det är hennes tunna interlock som jag har fått tjuvatesta lite av vänner tidigare men nu äntligen har köpt en bit av själv. Maskinerna gick som smort, snipp snapp bara så var det klart, syendet när det är som allra bäst. Och visst blir man lycklig av det här tyget?!

Jag trivs bäst i öppna landskap

Jag var på Syfestivalen förra helgen. Verkligen trevligt var det. Jag träffade så många trevliga människor, bästa kompisar, trevliga sybloggare, både nya och gamla bekantskaper. Det är så roligt detta med bloggandet och syforum, det känns ju som att vi känner varandra redan innan vi har träffats. 

Det är roliga fotoprinttyget hittade min goda vän MemLin hos Modetyger från Ulricehamn. Så klart köpte hon sista biten på rullen, men det fanns en liten bit kvar som de hade hängt upp som skyltning, och den fick jag köpa till ett bra pris. Vi stod också och klämde på en variant i endast blå toner, men ingen av oss slog till. Men när jag var på väg hem stannade jag till där ännu en gång och klämde en gång till. Det visade sig endast vara två meter kvar, och han prutade lite och när jag fick ett bra pris igen kunde jag inte låta bli.

Även om jag gillar färg och föll för det multifärgade tyget först, så var det det blå jag såg kläder i när jag klämde på det. Jag tänkte precis så här faktiskt, med turkos stickningar och mudd. Men jag tror att det kan bli snyggt med många andra färger också, som bryter av mer. Jag är i alla fall väldigt nöjd med denna tröja som jag har sytt upp inför en visning. Den är i storlek 98, så är det ingen som vill ha den så kan Lillebror få den.

Virkat i Kina

Jag åker ingenstans utan ett handarbete, knappt på bussen till jobbet. Man vet aldrig hur lång tid det kan ta eller om man fastnar i ett vulkanutbrott eller något (det har hänt). Så det var så klart självklart att packa med några handarbeten när jag åkte till Kina. Bland annat tog jag med mig ett litet nystan och virknål och en bok med beskrivningar på virkade spetsar. En gammal bok som jag hittade på Tradera. Jag började virka på flyget till Peking. Jag var lite osäker på om jag skulle få med mig virknålen i handbagaget genom säkerhetskontrollen. Jag har flugit många gånger med både virknålar och stickor, men denna var så otroligt tunn och spetsig så jag var beredd på att nekas. Men det gick bra, både på dit och hemvägen. Sen blev jag lite manisk. Vi åkte ju en del buss och då virkade jag. Jag hann virka en halvmeter innan jag upptäckte ett fel och fick riva upp två tredjedelar. Gör om gör rätt. Nu har jag väl en knapp meter av denna mellanspets, jag har inte mätt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med den, men jag har många idéer. 

Dregglis

Ett gäng dregglisar sydde jag till marknaden i september. Här är några som blev över, jag hann inte blogga om dem. Mönstret är Gekkos och det är bara så bra. Jag har klippt till dregglisar länge och lagt på hög. Det var förra hösten som jag började projekt "gör slut på snuttar". Jag klippte kalsonger, trosor, och dregglisar för att få slut på de sista snuttarna när jag klippte tyg. Inför marknaden gjorde jag ett ryck och sydde klart hela högen med dregglisar. De med stjärnor är fodrade med svart fleece, övriga med velour i matchande färg. Vid den tidpunkten hade jag bara svarta knappar, så det fick det bli. 

En usel fotograf och en bra

Kände bara för att visa upp resultatet av sommarens fotografering som jag nämnde i ett annat inlägg i somras. Vi försökte som sagt fota barnen i folkdräkt redan förra sommaren, och det misslyckades totalt. Storasystern kom i dörren in till fotografen på att hon inte alls ville göra det, och vi har 200 studiobilder där hon ser ut som en spik. Jag förundras lite över hur en fotograf kan vara så dålig. Nu var jag inte med, men min mor har informerat mig och berättat att fotografen inte en gång lyckades få kontakt med barnen på ett bra sätt. Och visst, kanske mina barn var extra tjuriga just den här dagen, men var det verkligen så omöjligt? Vi har ju många fantastiska porträttbilder från skola och dagis så det finns ju gott om fotografer som är duktiga på att fota barn. Jag bestämde mig för att göra ett till försök och fick genom en kollega tag i en fotograf som kändes bra. Hon har själv barn, och bara det gör nog mycket. Sen fotar hon inte i studio, utan hon kommer hem till folk och fotar. Vi valde att fota utomhus, och lyckades pricka in en dag i början av Juli med bra fotoväder.

Nu har jag 30 bilder som jag valt ut som är jättefina och som andas svensk sommar och lite mystik. Och lite Dalarna, trots att vi tog bilderna i Uppland. Jag är så nöjd. Nu återstår bara att välja ut några av de 30 och beställa förstoringar.

Siden

Vi fick besöka ett sidenbrokadväveri som låg utanför Hangzhou, på vägen mot Shanghai. Det var också en av resans höjdpunkter för mig. Det var inte märkvärdigt alls, vi fick lite information från vår svenska gudie, och fick sedan strosa runt bland vävstolarna och titta bäst vi ville. Det var inte direkt pratbart, det var ett väldigt oväsen. (Och ingen som arbetade där använde hörselskydd...)

Silket kommer till den som härvor, och de nystar upp det på koner själva.

Fabrikören har nu lärt sig att de galna svenskarna som kommer och tittar på hans fabrik också brukar vilja handla, så han hade plockat fram lite för oss. Det såg kanske inte så mycket ut, men jag man meddela att det var svårt att välja ändå. Han tog 50 yuan/m, och det blev drygt 50 kr/m. Det är inte full bredd på tyget, men billigt ändå tycker jag. Nu när jag tittar på mina tyger här hemma frågar jag mig varför jag inte köpte mer. Men det är väl så det brukar vara.

Jag uppskattade det här besöket för att det kändes så äkta. Det var en fabrik i en förort, mitt bland husen där folk bor. Det var inte tillrättalagt för turister och vi fick se hur det verkligen ser ut. Grädden på moset var ju så klart också att vi kunde handla fantastiska tyger till bra pris också. På många andra ställen som vi besökte har de verkligen lärt sig hur man mjölkar turister på pengar, och själva hantverket kommer i skymundan för deras stora affärer som säljer produkter. Så detta besöket gillade jag jättemycket.