Kalsongryck

I höstas klippte jag till kalsonger och trosor så fort jag klippte något och det blev en snutt över. Jag har haft en stor hög liggande länge. Nu har jag inget kvar och det känns skönt. Möjligen ska jag rita en större storlek på kalsonger och kan fortsätta klippa till, men i storlek 98 har han egentligen mer än vad han behöver. Jag testade att sy med alla sömmar utåt på vissa kalsonger, kan ju vara skönt att inte ha några sömmar, även om han inte har klagat. Lite trosor blev det också, men nu tror jag att jag vill vänta ett tag innan jag syr mer underkläder.

Surdegarnas helg

I vanliga fall brukar jag åka till våra syhelger redan på torsdag kväll. Denna gång blev det inte så eftersom det krockade med jobb. Inte bra, jag kände mig lite stressad hela helgen. Torsdag kväll är bra att ha för att varva ner och bara sitta och snacka. Nu lämnade jag barnen och kom fram på förmiddagen, och kom inte igång ordentligt förrän efter lunch. Nästa gång funderar jag allvarligt på att utöka syhelgen och komma onsdag kväll...

Jag hade som vanligt en gigantisk packning. Med mig hade jag en påse med surdegar. Tillklippta grejer som legat länge. Jag tror bestämt att mycket var med redan på syträffen i april, men åkte med hem igen. Överst i påsen låg två alster som inte bara var tillklippta, utan även ihopsydda, och detta var det första jag tog tag i.

Jag klippte till dem inför terminsstarten förra hösten, jag hade tänkt att det kunde bli lite nya roliga skolkläder till Storasystern. Men jag blev inte nöjd med blusen, tyckte att den såg lite tråkig ut och jag hade valt att kanta med ett bommulstyg som inte matchade till hundra procent. Dessutom var jag tveksam till om Storasystern skulle gilla en brun blus. Så den blev liggande. Byxorna vet jag var med på syträffen förra hösten, men jag minns inte om jag sydde något på dem då. De sydde jag i alla fall nästan klara på syträffen i våras. Så när som på kanten längst ner. När jag packade inför syhelgen hittade Storaystern blusen och frågade vad det var och ville absolut ha den när jag berättade vad det var.

Det jag gjorde nu var att sprätta bort kantbandet jag inte var nöjd med och i stället kanta med samma fine cord som byxtyget. Det blev supersnyggt. Sen sydde jag avslutet på byxorna, som är sydda med ett mjukt trikåfoder. Jag minskade också på resåren i midjan som var för stor. Det är mycket detaljer på byxorna som fickor och sydda knän. Och när jag kom hem passade de helt perfekt på Storasystern. Eftersom de hade legat så länge var jag orolig att hon skulle hinna växa ur dem, men det gick bra.

En galen vecka

Förra veckan var lätt galen. Och en kulmen av jobb och fritidsaktiviteter som gjort att jag satt min familj åt sidan ett tag. Känns inte bra. Men enda dagen jag var helt hemma förra veckan lade jag på barnen. Storasystern hade blivit bjuden på kalas och i inbjudan stod att hon gärna fick komma utklädd till djur. Vi gick ut i syrummet för att försöka hitta på något, hon ville bestämt vara katt. Det kändes som en väldigt stor uppgift när hon också ville ha något "på hela kroppen". Jag hade hoppats att en huva och svans kunde räcka. Men när jag stod där och var så nära att ge upp, så slog det mig att jag någonstans hade ett par halvfärdiga bruna tights. Jag hade sytt dem en gång på beställning, men färgen var fel och de blev liggande. Jag tänkte då att jag skulle sy klart dem när Storasystern växt i den storleken. Och det var ju nu. Klockrent. Jag letade fram tightsen och de satt som en smäck. Tyget hade jag till och med kvar och kunde snabbt svänga ihop en matchande tröja.

Sen blev det en huva med öron och en svans. Svansen sydde jag fast i en resår att ha runt magen. För jag tänkte att både tights och tröja går ju bra att använda även när hon inte vill vara katt. På en timme hade jag fixat en kattkostym och den blev dessutom riktigt fin. Visst har jag sytt utklädningskläder till barnen, men inte i den utsträckning jag skulle vilja. Och visst är det väl så att jag som syr så mycket har en spärr när det är dags att göra sådant här, och det blir ett väldigt stort jobb. Medan andra människor som inte alls har så mycket erfarenhet och material som jag, snabbt svänger ihop grejer utan att göra så stor affär av det. Jag är så otroligt nöjd, och det blev Storasystern också. Sen hittade hon även bruna strumpor och fingervantar och blev ännu mera katt.

 

Efter tisdagen for jag på mässa med jobbet ett par dagar, och kom bara hem och packade om och drog iväg på syhelg. På torsdagkvällen hade Lillebror frågat Pappan "varför är mamma aldrig hemma...?" och det skär ju i hjärtat att höra det. Speciell nu som jag snart ska åka till Kina också. Men det är några veckor kvar till dess, och jag har inga andra planer än att bara vara hemma med mina älsklingar.

Syhelgen var som vanligt fantastiskt kul, och jag fick mycket sytt. Så nu blir det lite mer aktivitet i bloggen när jag ska visa vad jag gjorde.

En fläkt från förr

Gympapåsar har helt plötsligt blivit aktuellt hemma hos oss igen, och jag har fått en flaschback från 80-talet. Sura gamla gympakläder i en bortglömd gympapåse, låter det bekant? Eller var det bara jag som glömde hänga upp dem när jag kom hem. Det hände väl inte varje gång, men det hände. Dels sydde jag gympapåsar till hemliga resan, dels har Storasystern börjat ettan och har nu gympa, med gympapåsar. Hon har bara haft gympa en gång hittills, och hängde på uppmaning upp sina kläder. På köksstolarna. Men de hängdes i alla fall upp.

Till hemligaresanpåsarna letade jag fram ett gammalt tyg av riktigt dålig kvalitet som bara blivit liggande. Nu kom de väl till pass, och till detta ändamål funkade kvaliteten alldeles utmärkt. En vän och jag vek tyget för att få ut nio påsar, och storleken fick helt enkelt bli som den blev. Och den blev helt perfekt. Först hade vi tänkt sy allas initialer på påsarna, med bommulsband, precis som i syslöjden. Men så kom jag att tänka på min låda med "dimentional paint" som jag köpte i USA var ju perfekt för detta. Min vän skissade namnen med blyerts, och jag fyllde i med färg. (Jag skriver som en kratta.) Sen målade jag också små figurer, det blev olika på alla påsarna. Jag fick ett bi till exempel.

Sömnaden gick fort, förutom att jag som vanligt var för snål med sömsmån och fick sprätta en kanal som blev för trång. Jag hade beställt anoraksnören av Bibbi, men dessa var för tjocka för att löpa dubbelt i kanalen på klassiskt gympapåsemanér. I stället slog jag i öljetter mitt bak och snöret fick löpa i kors och sedan ner till hörnen. En knut i slutet av snöret och sen sydde jag fast det genom att sy av hörnen och fick på det viset lite volym i botten.

Påsarna fylldes med handdukar, bestick, muggar, vattenflaskor mm, som vi kunde tänkas behöva på vår resa. Först var jag lite fundersam på storleken, men den visade sig bra. Sen var jag lite fundersam på snörets längd, men det var också bra. Slutligen var jag fundersam på om det skulle gå att bära något i den, men det visade att påsarna var alldeles utmärkta att bära i. Jag tänkte att snören är ju inte så skönt att ha på axlarna om det blir för tungt, och det stämmer väl i och för sig. Men vi vandrade upp på ett litet berg på vår resa och jag bar själv med mig vattenflaska, kamera, handduk mm i min påse och den var förvånansvärt bekväm att bära, även med lite tyngd i. Jag tror att den ska få följa med mig när jag åker till Kina om en dryg månad.

Hemliga resan

Ännu en hemlig resa är genomförd. Förra året åkte vi till Istanbul, i år åkte vi till... Dalsland. Vi åkte till Årjäng och därifrån cyklade vi dressin ner till Bengtsfors. Första sträckan Årjäng-Kråkviken tog drygt tre timmar och vi cyklade i hällande regn. Men vi höll humöret uppe ändå, och visste att när vi kom fram väntade varm dusch, torra kläder och god mat.

Alla fick varsin liten påse med grejer, precis som förra året. I påsen låg bland annat varsin handduk. Handdukarna hade inhandlats billigt på IKEA och jag hade broderat namn på dem. Jag blev så nöjd med resultatet. Snälla NyfiQen hade hjälpt mig med stygnsättningen, eftersom jag inte har något program för att göra text. Jag MÅSTE skaffa mig ett... Jag valde i alla fall att brodera med samma färg på tråden som på handduken och det tycker jag blev snyggt.

Allt flöt på så himla smidigt när jag höll på. Dock upptäckte jag att handdukarna blivit missfärgade av galgarna efter första tvätten, och jag fick tvätta dem en gång till.

 

 

 

Snabeldrakar

Lite långsökt titel på detta inlägg kanske. Snabeldraken är vad mina barn kallar dammsugaren. Och dammsugare har jag virkat i bilen på semestern. Jag har hela tiden en liten väska med mig vart jag går numera, med lite garn och några virknålar. Jag har ju sedan länge levt efter mottot; "Jag åker ingenstans utan ett handarbete!" Vad som helst kan ju hända, vulkanutbrott eller tågstopp, eller båda delarna. Jag tänker inte sitta sysslolös. Så det så. Så jag virkar gärna i bilen till exempel. Och kakor var ju sommarens projekt. De här är inte de enda, men det bloggar jag om senare.Jag har virkat på fri hand. Den första jag gjorde blev lite för tjock. Den har inte fastnat på bild för Kusinen brydde sig inte om storleken och han fick den direkt. Gör om gör rätt, sen blev de bra. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, nu ligger de i min fina garnkorg som jag köpt på rean i sommar.

Ny lampa

Under semestern har vi byggt nya rum till barnen. I huset fanns från början endast två sovrum, barnen fick det lilla på loftet med ett lekrum utanför och vi fick det stora på bottenvåningen. Jag hade väl väntat mig att Storasystern snart skulle kräva ett eget rum, men inte att det skulle ske så snart. Men hon kom i våras och meddelade att "MAMMA, jag vill ha ett eget rum! Med en dörr! Som man kan stänga!" Raka besked. På loftet finns ingen dörr till sovrummet, och det var väldigt viktigt. Sagt och gjort, det blev en ordentlig omflyttning hemma som inte är klar än. Det står grejer överallt. Barnens rum röjdes ut, maken och jag flyttade upp, en vägg byggdes i vårt enorma sovrum och nu har barnen varsitt rum. Men varsin dörr. Som de kan stänga om de vill.

Vid tapetvalet var jag noga med att tala om för Storasystern att det var viktigt att vi hittade en tapet som vi båda tyckte om. Hello Kitty och Disneyprinsessor gick fetbort, även om jag inte uttryckte mig just så. Storasystern ville så klart ha något med rosa, och ganska direkt hittade vi tapeten Klättervippa, designad av Hanna Werning för Boråstapeter. Den gillade hon, och jag, så vi slog till direkt. Annars kan man ju leta ihjäl sig efter tapeter...

Den här bilden är lite gul, men ni fattar hur den ser i alla fall. Billig var den inte, men det är det inte om man vill ha något extra upptäckte vi. Till Lillebrors rum hittade vi en mycket billigare tapet som fanns i lager hos K-rauta, så då kunde vi ju slå till på denna till Storasystern. Vi upptäckte förresten att den dyra tapeten också var lättare att tapetsera med, en hel annan kvalitet. Som vanligt får man vad man betalar för. Vi valde att bara tapetsera en vägg.

Det blev en del tapet över. Faktiskt så mycket att vi nog ska sätta denna tapet även i vårt lilla sovrum på loftet också. Men jag tog också en bit och klädde om en gammal lampa. Lampan är från IKEA och jag köpte den när jag flyttade hemifrån 1995. Ja, förmodligen fick jag den av min snälla mamma. Jag har alltid gillat lampan och den har hängt med i otaliga flyttar sedan dess. Tyvärr var den inte så snygg längre, skärmen var missfärgad och i sista flytten hade den också spruckit på flera ställen. Den är gjord i papp ovanpå någon slags plast. Men med lite tapet gick det ju alldeles utmärkt att återanvända den. Jag rullade lampskärmen på tapeten och ritade av den, klippte till och limmade fast med tapetklister. Längs kanterna limmade jag rött bommulsband och poff hade jag en ny lampa på en kvart. Jag är mycket nöjd med resultatet och Storasystern var imponerad över att hon fick en lampa som matchade tapeten. Ljuset dämpades mycket jämfört med den gamla lampan, men jag tycker bara att det är en fördel när hon har den som sänglampa.