Glad midsommar!!

På väg till majstångsresning på midsommarafton. Storasystern, Lillebror och deras kompis. Samtliga folkdräkter, som är Leksandsdräkter, är sydda av min mamma. Med lite assistans från mig. Jag har sytt sjalen och hättan i mitten och broderat detaljer på skjortan till höger. Min älskade mamma har sytt klänningarna (gulkjolarna), kjolsäckarna och skjortan till masdräkten. Övriga delar till masdräkten hade min bror när han var liten, (som mamma sydde då) och slokhatten kommer faktiskt ända från min farfar. Vi räknade ut att den har nästan 100 år på nacken, visst är det otroligt? De var helt fantastiskt söta. Även jag hade min dräkt, och så Kusinen som är 9 månader. Vi blev stoppade både en och tio gånger av turister från både Japan och Amerika för att bli fotade. Och det kan vi väl bjuda på.

Det var högst tveksamt dock om vi skulle få på barnen dräkterna i år. Inför skolavslutningen tog vi fram dem och storasystern avböjde samma morgon. Då stirrade också Lillbror på dräktskjortan och sa; "Jag vill inte ha den, den är FUL." Oh, det skar i mitt hjärta. Jag lovar att det finns inte en finare skjorta i hela Dalarna., eller Sverige heller för den delen Jag har broderat manschetter och krage, så kallade "kruskvalar", och min mor har sytt den av finaste linne. Inför Midsommarafton hade vi hetsat barnen i ett par veckor och efter bara en svag protest fick vi även på Lillebror hela stassen. Roligt var att vi har dräkter i alla storlekar och att barnens kompis också kunde låna en. Lillebror tittade allvarligt på och frågade mig gång på gång "Mamma, är jag fin?" Jag tror att han kände att det var ett högtidligt tillfälle och han själv kände sig väldigt fin trots allt.

På Midsommardagen vankades namnkalas för Kusinen, och då blev det dräkt igen. Denna gång meddelade Lillebror att "...då blir jag cool..." när han skulle ta på sig dräkten. Som mamma, dalkulla och dessutom handarbetsfantast jublade mitt hjärta den här gången. Tänk att min son tyckte det var coolt att ha folkdräkt. Förutom midsommar har jag haft dräkt på dop, bröllop och begravning och jag har alltid känt mig välklädd. Jag är så glad så länge mina barn också uppskattar dem.

Nu laddar mamma och jag för att sy nya större storlekar till nästa år, i fall att barnen möjligen skulle kunna tänka sig att ha dräkter även då. Och jag laddar för att ta emot en fotograf om några veckor för att fota dem i dräkt. Vi gjorde ett försök förra året, men det slutade i total katastrof. En Storasyster som inte var samarbetsvillig och en värdelös fotograf som inte kunde hantera barn resulterade i 200 bilder där Storasystern ser ut som en spik. Jag kan bara skratta när jag ser bilderna, de är i princip värdelösa. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så totalt. Håll tummarna för vi lyckas bättre i år. Den fotograf jag har anlitat kommer hem till oss och hon har själv barn, så jag tycker att det borgar för högre odds.

Det växer och gror

Mitt trädgårdsintresse håller i sig, jag är faktiskt lite förvånad själv. Men jag tar lite då och då, inga alltför stora projekt som kan stranda, accepterar att vissa saker får ta tid och behöver inte vara klara i år. Det kommer en sommar nästa år också, då måste jag ju också ha något att göra. Och i höst. Här kommer ett urval bilder från min prunkande trädgård.

Här vankas broccoli. Tror jag i alla fall. Jag har inte sett skymten av några broccolistånd, men blad finns det gott om. Jag satte frön inne redan i mars, men de tog sig aldrig. Dessa frön är satta på friland i slutet på april, i en drivbänk med fönsterlock. Sockerärtorna skymtar till höger och dessa har jag redan börjat skörda.

Det är så roligt när man kan byta plantor och skott med varandra. Jag har en vän med en jättestor trädgård full med gamla bestånd av bär och frukt. Tillsammans grävde vi upp en rabarberknöl, de har flera meter med rabarber. Den såg inte mycket ut för världen när jag kom hem med den, men den fick en plats och vips så börjar nya blad kika upp. Det tog inte mer än en vecka. Förra året köpte jag en rabarberplanta, men den har inte tagit sig alls. Den här har jag stora förhoppningar om. Jag fick också med mig ett stort antal hallonskott, som efter en tveksam start har tagit sig fint de med. De hann vissna lite innan jag hann hem med dem och få dem i jorden, men jag klippte bort de vissnade topparna och de har också redan börjat skjuta nya skott.

I mitt förra trädgårdsinlägg pratade jag om åkerbären i mitt stenparti. Då blommade tuvorna fint med fina små rosa blommor. Nu är bären på gång.

Sniglar har vi i hundratal, vinbärssnäckor. Eller "blääää" som Lillebror kallade dem när vi flyttade in för två år sedan. De verkar inte göra någon skada, och jag tycker att de är vackra så de får väl vara kvar. Jag har plockat någon snigel i landet, men inte sett några skador på plantorna. Det enda jobbiga med dem är att de finns överallt och det är inte roligt att kliva på dem.

Smultronen börjar mogna nu. Och barnen är inte hemma så jag får väl äta upp dem själv. Det lär bli över till dem också, så det känns inte alltför elakt.

Krolliljan blommar nu och är så otroligt vacker. Den stod här när vi flyttade in och växer vid en stor sten tillsammans med andra ängsväxter.

Här är väl valda delar av mina frön som barnen och jag satt. Det är paprika, basilika, luktärt och solros. Paprikafröna tog jag från en vanlig paprika vi hade köpt och ätit upp. Jag har senare hört att det är inte alltid som det blir bra, men jag testar. Det kan inte bli mer än fel.

Potatis har jag satt. Jag grävde ett litet potatisland där vi har satt fyra sorter. Två som vi köpte och som jag inte minns namnet på och som maken inte har märkt ut när han och barnen planterade. Det får bli en överraskning vad det blir när vi gräver upp dem. En sort är Leksand vit, som är en gammal potatissort som troligen härstammar från 1700-talet när potatisen på allvar började odlas i Sverige. Min svägerska började prata om den och min mor lyckades nosa upp två små små knölar hos en vän i Leksand. Hon fick även tag i två stycken Djurapotatisar. Djura är en by utanför Leksand. De var lite ynkliga när jag fick dem. De låg framme i fönstret länge utan att skjuta några nämnvärda skott. Vi kunde bara ana att det fanns något som kanske kunde vara början på grodd, men vi satte ner dem ändå. Djurapotatisen kom upp ganska raskt, men Leksand vit lät vänta på sig. Jag trodde ett tag att det inte skulle bli något, men så kom den upp till slut. Leksand vit ska vara en otroligt god, mjölig potatis som ska suga upp smör särskilt bra.

I min jakt på information om Leksand vit snubblade jag också över Rättviks röd, även den en mycket gammal potatissort. Mitt lilla lilla potatisland var redan fullt när min mor kom till mig med en Rättviks röd som hon fått tag i genom bekanta i just Rättvik. Den fick bo i en kruka eftersom jag inte orkade utöka potatislandet just då. Den har tagit sig fint vilket syns på bilden ovan. Bredvid står en kruka med två stycken Leksandslök som mamma också luskade fram. När hon slutligen kom med ytterligare två potatisar av sorten Bjursås fick jag köpa två krukor till. Jag vill inte odla i hink, dessa krukor är visserligen av plast men helt ok att ha framme tycker jag. Nästa år ska jag ha ett mycket större potatisland, och jag hoppas att alla fyra sorterna från Dalarna ska ge bra skörd så att jag både kan smaka dem och spara några till nästa år.

Det finns mycket körsbär i vår trädgård. Jag vet inte om de är goda eller ej, men i år blir det mycket bär. Är de goda har vi hur mycket som helst. Är de inte goda så ska jag nog tukta dem lite och skaffa ett träd med söta goda körsbär också. Vi har ett prydnadskörsbär också, och jag är lite kluven inför vad jag ska göra med det. Jag vill hellre ha träd med frukt eller bär jag kan äta. Jag funderar på att ge trädet till min granne, det är litet och borde gå att flytta utan problem. På det viset kan jag njuta av det, men ändå få plats för mer träd på min egen tomt. Jag har ett stort gammalt äppelträd, men äpplena är inte bra. I höstas kom en arborist och gallrade ur det och kanske blir det blir det bättre. Men det trädet är så otroligt vackert, stort och gammalt, så det kan jag bara inte ta ner, hur dåliga äpplen det än blir. Förra vintern satt alla äpplen kvar och födde både fåglar och rådjur hela den kalla vintern.

Minimonster

Den här boken fick jag av min kära mor när jag fyllde år i maj. Storasystern bläddrade snabbt igenom den och beställde en figur direkt. Jag hade tur och blev det också min favorit i boken.

Ett litet monster. Det här är ett perfekt litet projekt att ha med mig på bussen. Jag åker inte buss varje dag, vi turas om och den som lämnar och hämtar barn kör bil, den andra åker buss. Men jag gillar att åka buss och skulle gärna åka mer om det gick. Tänker att det inte är så många år kvar, sedan kan båda barnen åka skolbuss och då kan jag också åka buss. Jaja, nog om det. Jag virkar i alla fall när jag åker buss. Den här figuren var inte komplicerad att virka. Jag klippte aldrig av trådarna när jag virkade randigt, och sen kom jag på att jag inte skulle fästa dem som jag brukar heller. Jag brukar alltid sy fast trådändar, och det gjorde jag i och för sig den här gången med, i början och slutet. Men där jag bytte garn knöt jag bara ihop ändarna och lämnade dem som de var inne i figuren. Kanske logiskt, jag vet inte, men jag har i alla fall inte kommit på detta tidigare.

Storasystern blev mycket nöjd med sitt monster, och det fick följa med till skolan direkt. Jag hade nästan tänkt att det kunde få bli syskondjur till Hjärtekatten, eftersom barnen gärna vill att jag ska virka/sy figurer, men sedan inte bryr sig om dem nämnvärt. Så är det med Fåret Shaun till exempel. Men det här monstret bodde halva förra veckan i Storasysterns skolväska, blev avmålad och beundrad i skolan och nu vill klasskamraterna ha likadana. Men till skillnad mot hjärtekatterna så har jag ingen lust att virka fler sådana här monster. Men jag har börjat virka ett annat monster. Självklart vill ju Lillebror också ha ett, och i boken finns en kompis till detta monster.

Bojkott

Jag vet inte vem som startade uppropet, men jag hänger på med hela mitt hjärta. Jag blev så otroligt besviken när jag såg JNYdesigns moln på Ohlssons tyger och direkt insåg att det var en dålig kopia. Tyget är inte i närheten av samma härliga kvalitet som Jenny trycker upp. Jag älskar molnen, det är min favorit av alla nya tyger som kommit de senaste åren. Varför kunde de inte ha gjort ett eget moln om nu moln var något de ville göra. Hur svårt kan det va? Det är väl bara att titta upp i himlen och få hur mycket inspiration som helst.

Men det som gör mig personligen väldigt besviken är att de inte nöjde sig med molnen, utan även tryckte upp Ingrids husvagnssemester. Jag har inte sett det tyget, utan bara hört det ryktesvägen. Det är nämligen JAG som är INGRID!!! Och det är JAG som har ritat både husvagnen och bilen och Jenny fick använda min bil och min husvagn till sitt tyg. Jag är så stolt och glad över att det blev ett tyg av det, inte bara en gång, utan de fick även vara med på Jennys fordonstyg.

Nej, Ohlsons tyger, som ju stöder denna sunkiga verksamhet med att köpa in tyget, har satt sin sista potatis vad mig anbelangar. Det finns inget där som jag inte kan kan köpa på andra ställen, av trevligare människor. Min blogg är inte stor och välbesökt, men jag kan i alla fall säga vad jag tycker och och jag tycker inte om det här.

Oh la la

Här kommer nästa body som jag sydde när jag var så effektiv i förra veckan. En vän som fick den här blommiga bodyn till sin dotter i våras undrade om jag kunde sy något liknande till en liten Solveig som bor i Frankrike. Det blommiga tyget hade jag inget kvar av, den sista biten skänkte jag till en syvän på vår syträff i april. Jag föreslog i stället rådjurstyget från Znok som jag längtat efter att få sätta saxen i. Det godkändes och förutom en body beställdes även två dregglisar. Sömnaden var okomplicerad och gick som en dans, jag var som sagt otroligt effektiv. Det satt gul tråd i CoverPron, och det passade alldeles utmärkt tycker jag.

Bodys är nog ett av de plagg jag syr mest av. Det är fortfarande roligt att sy, men inte lika roligt att blogga om.

Sommarbody

En bekant på jobbet fick en liten son för snart två veckor sedan. Jag tänkte att jag skulle presenta honom med en liten molnbody. Jag fick höra att han skulle komma in på jobbet och visa upp sin lilla guldklimp och helt plötsligt blev det lite bråttom. Ja, det är klart att jag kunde ge honom den senare, men jag ville ge honom den nu. När jag kom hem från jobbet upplevde jag därför något som kändes lite nytt. Barnen lekte så bra, så jag gick ut i syrummet direkt när jag kom hem. Maken skulle ut och fiska och jag tänkte att jag skulle hinna lite innan han åkte. Han åkte dock ganska snart efter att jag kommit, men jag kunde fortsätta. Barnen skötte sig själva. Jag sitter med dörren öppen och hör hur de leker i trädgården. Visst låter jag dem leka själva och gör andra saker ofta, men det kändes annorlunda den här gången. De blir större och större och klara sig själva mer och mer en liten bit i taget. Jag var otroligt effektiv och snabb, så jag blev klar. Jag hann till och med mer, men det spar jag till en annan dag.

Liten börs

Jag har blivit så inspirerad av alla börsar jag ser överallt i olika bloggar. Jag har haft några idéer ett tag på vad jag ville göra, sparat små tygsnuttar och funderat. Det här korsstygnsbroderiet gjorde jag för flera år sedan, och hittade det när jag städade min sypall för ett tag sedan. Det är ju Storasysterns bokstav och hon har nu gått och pillat på broderiet sedan jag hittade det. Jag föreslog att jag skulle sy en börs av det, och den idén gillade hon.

Vi hittade en blå dragkedja som passade bra till, vi valde ett grönt tyg till baksidan och ett rosa till foder. Jag improviserade hela vägen, och det blev en del sprättande. Självklart vill även Lillebror ha en, men då ska jag surfa upp lite tutorials på nätet först.