Sommarshorts och en mysig mage

Båda barnen behöver shorts. Jag klippte ju nyligen av ett par jeanslegging till Storasystern, och här kommer ett par till. Det är ett roligt tyg som är som ett lapptäcke. Med lite volanger på också. Jag har haft tyget länge, jag köpte det för en evighet sedan i en tygaffär i Södertälje. Jag minns att det var ganska dyrt, och jag hade med en kompis (som inte syr) som tyckte att jag var lite knäpp. Storasystern hade ett par shorts i det här tyget för länge sedan som hon vuxit ur. Tyget passar så himla bra till sommarkläder, så det var klockrent, det är luftigt, mjukt och svalt. Mönstret är enklast möjliga från Meedom. I bensluten har jag använt mig av de färdiga volangerna.

Här bjuder också Storasystern lite på sin mjuka, mysiga mage. Hon är 7 år nu, men om jag har riktig tur får jag fortfarande pussa på den.

Tredje gången gillt

Jag syr väldigt sällan till mig själv. Nu kommer jag ihåg varför. Det blir sällan bra. Det är svårt med storlekar. Jag är väl en storlek 38/40 upptill, men upp till 44 nertill. Man kunde ju tycka att det vore lätt att få till det när man syr kläder själv, men icke. Jag har länge haft lust att sy till mig själv. På syhelgen sydde jag två linnen som blev riktigt bra, och nu var jag inspirerad att sy mer. Nu när det är långhelg kan jag vara uppe lite senare på kvällen och natten, vilket jag älskar, och härom natten passade jag på att rita mönster och klippa till några klänningar. Jag spenderade en fantastisk dag inne i mitt syrum och sydde och slog ihjäl mygg som flyttar in på dagarna. Tre klänningar hade jag klippt till. Två misslyckades jag med. Den ena var kanske inte så konstigt eftersom jag improviserade. Men den andra fattar jag inte hur det kunde bli så fel. Jag klippte till 38 upptill och gled sedan över till 40 över rumpan. Att det skulle bli lite tight över rumpan var jag beredd på, men inte att det skulle bli för stort upptill. Jag fattar inte, det är inte första gången det händer mig heller. Och det spelar ingen roll att jag mäter och står i heller. Suck.

Men på tredje försöket lyckades jag. Ända sedan jag såg den här klänningen i Kreativa Kvinnor för några år sedan har jag velat sy den. Jag har haft tyget, jag har haft mönstret, sedan en tid tillbaka har mönstret legat tillklippt inuti det hopvikta tyget. Vad har jag väntat på? Men så för ett tag sedan var jag på syjunta hos min vän Mina Widén, och hon hade precis den här tunikan på sig, hemsydd så klart. Hon hade köpt mönstret på Stoff & Stil, men det är inte så konstigt eftersom de flesta mönster i Kreativa Kvinnor kom därifrån, i alla fall på slutet. När jag såg Mina i tunikan tänkte jag att nu banne mig ska jag se till att sy den. Allt var ju redan klart. Och den här tunikan/klänningen lyckades jag med. Jag minns inte vilken storlek jag ritade av eftersom det var så länge sedan. Och så klart hade jag inte skrivit upp det. Troligen är det en kombination.

Tyget kommer från Stoff & Stil, jag har haft det länge. Det är bommulschambrey. Det roliga med det är att jag köpte mer vid ett senare tillfälle, men det var inte alls lika snyggt. Det här har jag dock hållit hårt i eftersom jag gillat det så mycket. Det var lite pill med infodringarna, som är vikta på utsidan. Men det var inte svårt på något vis. Modellen och storleken passade mig helt perfekt. En timme efter att jag var klar med tunikan skulle vi ge oss iväg på 80-årskalas, och det var självklart att jag skulle ha den då. Jag kände mig så sommarfräsch och fin. Så trots två misslyckanden känner jag mig ändå lite manad att testa att sy mer till mig själv. Sen brukar det också vara så att vissa saker behöver ligga till sig lite.

Doredo

Den här klänningen köpte jag på det glada 90-talet. Minns inte riktigt hur mycket jag använde den, men jag minns att beställde den på postorder. Jag minns också att jag tyckte den såg så snygg ut på bilden, men blev lite besviken när den kom. Av någon anledning har den blivit liggande kvar i en garderob hemma hos mina föräldrar, trots att jag i princip inte har några grejer kvar hos dem i övrigt. Den har fått vara med på en svensexa för några år sedan. Den blivande brudgummen var mycket tjusig, men min man trodde inte på att jag faktiskt använt den på fullt allvar en gång. SÅ hemsk tycker jag dock inte den är, men den passar mycket bättre på Storasystern nu. Jag behöll så mycket jag kunde, som fåll, knappar och halsringning. Den var ganska urringad på mig, så jag kunde korta av livet upptill tillräckligt och sen tog jag bort ca en decimeter i varje sida. Nya sidsömmar, nya ärmhål, nya kantband i ärmhålen av tyget jag klippte bort. Snipp, snapp så var det klart. Den har faktiskt varit klar länge, ända sedan vi åkte till Kanarieöarna i februari. Det var bara härom dagen det slog mig att jag hade glömt bort att blogga om den. Roligt när kläder kan få ett andra liv. Storasystern är jättesöt i den.

Pimpade jeans igen

Ja, som jag skrev i förra inlägget så slets det en del på leansleggings i höstas, och delvis nu under våren. En dag kom Storasystern hem med en reva på knät. Det är ju sånt som händer och de fick följa med ut i syrummet för att lagas. Men innan jag hann laga dem så hann det bli sommar, och varmt. Shorts behövdes. Och då klippte jag av dem i stället. Precis vid knät. Jag fållade inte, utan kantade byxbenen med en liten volang i blommigt bommulstyg. Jag tycker att det blev så himla fint.

Sen fick jag för mig att sy en ficka av tyget jag klippte bort. Och sen fick jag för mig att dekorera med applikationer. Jag klippte ut blommor ur bommulstyget och limmade fast och körde sedan fuskapplikation med "dimensional paint" som jag köpte i USA. Jag har använt färgen några gånger sedan dess, men slutade när de inte höll ordentligt i tvätten. Nu testar jag igen. Först blev jag inte nöjd, färgen tog för stor plats. Men när den torkat sjönk den ihop och då blev det bättre. Jag kan dock tycka i efterhand att byxorna var finare utan applikationerna. Men nu är det som det är. Storasystern blev nöjd och har redan börjat använda dem. Det var precis vad hon behövde dessutom.

Pimpade jeans

Ja, de är roliga ibland de små liven. I höstas använde Storasystern endast jeansleggings, inget annat gick för sig. Vi köpte ett par riktiga jeans som hon var med och provade och allt, ochdyra var de. Och sedan vägrade hon använda dem, de har legat i hennes låda hela vintern. Nu helt plötsligt tog hon på sig de jeansen, och då duger inget annat igen. Hon har kommit på att jeansleggings inte har fickor, i alla fall inte fram, och det måste hon ha säger hon. Så de sprillans nya jeansleggingsarna som jag köpte härom sistens på Ica MAXI för halva priset, de ratades direkt. Suck. Men så föreslog jag att vi kanske kunde piffa till dem lite. Och Storasystern kom själv på att vi kunde stryka på hjärtan. Dessa har jag köpt på Panduro någon gång för länge sedan, också för halva priset. Och de ligger i en låda som Storasystern brukar kika i och hon har tjatat länge på mig att jag skulle göra något kul med dem. Så med lite hjärtan på byxorna kunde hon tänka sig att använda dem. Jag har aldrig testat stryknitar tidigare, ska bli intressant att se om de sitter kvar. De ska klara tvätt i 40 grader.

Miniklänningar

När barnen kommer ut i mitt syrum har jag oftast något jag måste bli klar med, jag blir ofta lätt irriterad på störningsmomentet det innebär när de kommer och drar ut lådor, drar i tyger och pillar på grejer. Lillebror brukar också släpa in grejer som bilar och grävskopor i mitt redan överfulla rum som jag sedan snubblar över. Jag blir också irriterad på mig själv, för jag vill inte vara en gnällmamma och att sömnad och skapande ska bli något negativt för dem.

Så i helgen skärpte jag mig. Barnen kom skuttande när jag stod i garaget och strök. De ville att jag skulle sy något till dem, och för ovanlighetens skull hade jag inget annat på gång. Inga beställningar, inga presenter eller andra måsten. Storasystern bestämde att dockorna behövde lite sommarkläder. Barnen valde själva tyger och jag föreslog att vi skulle sy klänningar. Så fick det bli. Det är kanske inte något mästerverk, men barnen var nöjda. Och så här fina blev Lisa (till vänster) och Bäbis (till höger) i sina nya klänningar. Bäbis har för övrigt en ganska omfattande garderob redan som jag sydde när vi skulle åka till USA, för att roa Storasystern på flyget. Storasystern har fler dockor, så Bäbis är numera Lillebrors docka. Det är också han som har döpt den.

Storasystern har också beställt ett par shorts till sin andra docka, Charlotte Perelli, men de hann jag bara påbörja. Jag hoppas bli klar med dem under veckan.

Avslutat

Den här klänningen avslutade jag ju för ett tag sedan. Storasystern blev mycket nöjd och använde den innan jag hann sätta i någon knapp. Jag blev tvungen att tvätta den direkt. Besvikelsen var stor när jag tar ut klänningen ur maskinen och det blåa garnet har färgat av sig. Överallt på det rosa fanns blå fläckar, och speciellt där det rosa och blå gränsar mot varandra hade det blå vandrat ut i det rosa. Usch vad ledsen jag blev. Och irriterad. På garnet står det att det tål 60 grader, men inget om att det kan färga av sig. Borde jag ha vetat det, räknat med det? Jag surade i några dagar, och sedan tvättade jag den igen, men lite Vanish i maskinen och extra sprayat på de missfärgade fläckarna. Och nästan allt försvann, tack och lov. Då kunde jag välja en knapp och sy fast. Valde länge i min knappsamling, och till slut blev det en liten rosa knapp.