En award

Jag har fått en award. Jag fick den av Lowellas tråd. Jag blev väldigt glad av många anledningar. Dels var det väldigt länge sedan jag fick en. Dessutom funderade jag allvarligt på att lägga ner bloggen för ett par månader sedan. Men jag tog beslutet att jag skulle satsa lite i stället. Både på mitt skapande och på min blogg. Och därför är det extra roligt att få den här awarden, det känns ju som att jag har nått ut.

Jag ska skriva 8 saker om mig själv. Så här kommer lite info om mig.

1. Jag bor i skogen. Underbart den här tiden på året, lite jobbigare andra tider. Men jag skulle nog inte riktigt trivas i alltför tätbebyggt område.
2. Jag har sytt hela 7 st brudklänningar, inklusive min egen.
3. Jag gillar schlager, speciellt Eurovision Song Contest. Jag gillar konceptet och förväntar mig att det alltid ska vara med även usla låtar och hemska kreationer som man kan förfasa sig över.
4. När jag får för mig något kan jag lätt bli lite manisk. Sy kalsonger eller odla potatis eller vad det nu kan vara.
5. Jag har två barn, en Lillebror och en Storasyster, som fortfarande älskar när jag syr kläder till dem. Så det gör jag. Och eftersom Lillebror ärver syrrans kläder och jag ändå vill sy upp nytt till honom också så har han massor.
6. Jag är för ögonblicket väldigt påläst om olika avloppslösningar, eftersom vi måste byta ut vårat. (En nackdel med att bo i skogen, vi måste fixa allt sådant själva.) Ingen vi har pratat med, allt ifrån kommungubbar till brunnsborrare och grävgubbar som jobbar med detta, har kunnat ge oss besked om bästa lösning, och vi har fått hitta på själva. Funderar nu på att konsulta och hjälpa andra vilsna avloppssjälar.
7. Jag skulle vilja göra så mycket, men har så lite tid. Därför får vissa saker vänta tills i alla fall barnen har flyttat hemifrån. Som quilting och vävning.
8. Jag delar mitt skaparintresse med min mor. Min mor är pensionär och jag är så avundsjuk när hon ringer mig på jobbet och berättar att hon sitter och pysslar i sitt syrum. Men jag unnar henne det av hela mitt hjärta för hon är världens bästa mamma som alltid finner på råd, oavsett om det gäller trilskande barn, stickningar eller symaskiner. Hon är en klippa på att reda ut trassliga trådar och knutar och ställer alltid upp och sprättar om jag har gjort fel.

Jag skickar awarden vidare till alla mina vänner i mitt underbara sygäng. Ni vet vilka ni är och väljer själva om ni vill lägga upp den. Tänk att vi träffades på nätet och stämde träff på en tygaffär för tre år sedan. Då kände vi inte varandra annat än genom forumsnick och bloggar, och nu är vi bästa vänner. Våra syträffar är fantastiska och ger så mycket inspiration, glädje och energi. Och när vi inte träffas så inspirerar vi varandra genom våra bloggar. Kram på er.

Min fina trädgård

Det var en lång vinter. Och då gillar jag ändå vintern. Och jag vill hellre ha mycket snö än ingen snö. Jag är uppvuxen i skidbackar och åkte sparktåg utför hissnande pulkabackar när jag var liten. Men den här vintern var lång. Den hade kanske inte varit lika lång om vi inte hade haft så många problem med huset. Vattnet frös. Vi hade inget vatten i tvättstugan på tre månader, och därmed ingen tvättmaskin på lika lång tid. I stället för en blomma tog jag med en korg med smutstvätt när jag blev bjuden hem till folk. Men jag måste säga att alla mina vänner ställde upp på detta utan knot, och det är jag oändligt tacksam för. Och då speciellt min svärmor, som tog med smutstvätt hem till sig, och levererade ren tvätt tillbaka en vecka senare.

Efter en vecka på Kanarieöarna landade vi sent på Arlanda och mätte upp -27 grader på vägen hem med bilen. I huset var det 8,7 grader varmt, och vi hade inget varmvatten eftersom det hade fryst (!?). Däremot hade vi en fin ispropp i avloppet. Det tog flera dagar innan vi fick upp temperaturen till bekväma nivåer igen. Varmvattnet kom igång dagen efter och maken lyckades även tina upp isproppen i avloppet. Men efter det blev det stopp i avloppet någon annan stans och det fick bli några extra tömningar innan våren kom på allvar. Till råga på allt tog veden slut, och eftersom den gjorde det för många andra också var det svårt att få tag i ny. Den ved vi fick tag i var inte helt torr.

Det fanns ett tillfälle där i mars när vi allvarligt övervägde att sälja skiten och flytta igen. Men vi var sjuka då, och allt blev extra jobbigt. Men så kom våren. Snön smälte, vattnet till tvättstugan tinade, avloppet tinade, det blev varmare och varmare. Det började grönska. Och då blev vi äntligen påminda om varför vi köpte just det här huset. För det gjorde vi just i början av maj för två år sedan. Vi har en helt fantastisk trädgård, och hela området där vi bor är fantastiskt.

Här bjuder jag på lite bilder från min trädgård. Förutom sömnaden så har jag nämligen ett nyvaknat intresse i just trädgård och odlig. Jag försökte en gång för ett antal år sedan, när vi precis köpt förra huset. Det gick sådär, Maken och jag var oense om vart vi skulle lägga ribban och det slutade med att jag inte gjorde mer i trädgården än absolut nödvändigt. Den var inte heller lika fin som den jag har nu. Den här gången tror jag att vi är mer överens. Vi får väl se vart det slutar. I vilket fall som helst så har vi nu en ganska vildvuxen och naturligt fin trädgård, så vill vi inte mer än klippa gräset så är den fin ändå.

Vår trädgård är kuperad. Tomten är ca 3600 kvm, men det är mycket vildvuxna partier och inte alltför mycket gräsmatta. I gräsmattan finns en hel del stora stenar och berg i dagen. Det blir lite kryssande när man klipper. För att minska på kryssandet och gräset har vi börjat att anlägga ett ganska stort stenparti. Hittills har jag planerat lite kryddor och fetbladiga växter som jag hoppas ska sprida sig ut i gräsmattan, samt några plantor med allåkerbär som jag fick av en vän förra året. Åkerbären har tagit sig jättefint i år, och även spridit sig med långa revor. Jag styr det lite, men ska ge dem mer plats och de får gärna sprida sig. De blommar nu med massor av små rosa blommor, så jag hoppas att vi kanske kan få smaka bär lite senare i sommar. Jag har aldrig ätit åkerbär. Jag testade att beställa plantor på nätet som nu tar sig jättefint i krukor och så småningom ska få bo här när jag utökar partiet. Blodnäva och axveronika bland annat. Här finns också lite förgätmigej och violer som har planterat sig själva och som gärna får bo kvar.

Bakom stenpartiet skymtar min odlingshörna. I två hemmasnickrade odlingbäddar har jag sått bland annat broccoli, gammaldags bönor, sockerärtor, gurka, morot och olika kryddor. Mot staketet står också fyra plantor med svarta vinbär som jag har fått av min mamma. De har ett helt fantastiskt bestånd med svarta vinbär uppe i Dalarna som jag brukar plocka av om jag kan. Men jag älskar bär av alla slag och jag känner mig rik när hela frysen är full och jag vill gärna vara självförsörjade på bär, sylt och saft. När mamma rensade i sina buskar nu i våras tog hon upp fyra plantor som jag fick. De ser ut att ta sig bra och samtliga plantor blommar nu. Jag hoppas på skörd redan i år, om än en liten. Det är extra roligt att få dessa plantor och att de kommer från samma bestånd som jag plockat av under hela min uppväxt.

Gullvivor har vi gott om i hela trädgården och de är så underbart fina. Mitt i trägården mellan huset och garaget i en slänt, finns ett buskparti med vildvuxen syren, körsbär och en massa annat. I detta buskage ligger en cementhund som vi fick på köpet när vi flyttade in. Jag tyckte först att den var väldigt töntig, men har nu lärt känna hunden och den har blivit som en kompis. Den ligger där och syns tydligt nu på våren, men på sommaren ser man den bara om man verkligen tittar. Jag gillar det och funderar nu på mer trädgårdskost, helt omvänd.

Ogräs finns det gott om i vår trädgård. Jag har börjat ett slagsmål med kirskålen i ena änden av trädgården, men visar ingen bild på det eftersom det inte är så fint där just nu. Jag gillar dock inte riktigt begreppet ogräs. För hur kan dessa blommande brännässlor vara ogräs? De är så otroligt vackra tycker jag, de står inte i vägen där de står och de pryder verkligen sin plats. I bakgrunden skymtar ännu en sten som är full av mossa och taklök.

Taklök har vi i mängder på alla stora stenar, och även dessa älskar jag. Jag tycker att de är fantastiskt fina. Jag roar mig med att sprida dem till ännu fler stenar, bland annat till stenpartiet. Även Lillebror har lärt sig att flytta dem. Han går och plockar den små kottliknande skotten, och jag bannar honom lite för det eftersom jag är rädd att han ska plocka för mycket. Men så visade jag honom att man enkelt kan ta de nya skotten och plantera dem i mossiga skrevor på andra stenar. Så nu kan jag hitta små skott lite här och var där han har gått och planterat. Just den här taklöken verkar ha haft en hård vinter och ser lite sliten ut. Jag har vattnat den och den hänger med, men kanske ska jag ta och ge den lite mer jord också. Det är en stor planta och det kan inte finna mycket att växa i där under.

I sommar planerar jag att plantera, förutom svarta vinbär som redan är i jorden, även hallon och andra bärbuskar. Men ett bär som fanns när vi flyttade in, och det i otroliga mängder överallt, är smultron. Vi såg huset i maj första gången och lade handpenningen då, men det var i början av juli som vi flyttade in. Då var smultronen nästan övermogna och det vilade en tung söt doft av smultron i stora delar av trädgården. De blommar rikligt även i år och jag ser fram emot att få gå och plocka smultron även i sommar.

Ohoj!

I helgen sjösattes Loke, vår fina stora tunga stålbåt som jag och min familj äger tillsammans med min bror och hans familj, och min mor och min far. Den ligger nere i Östergötland, och jag kan inte ta åt mig särskilt mycket av äran att den är så fin som den är nu. Men jag hejar glatt på när min bror svetsar och blästrar och svarvar och mekar. Svägerskan och mina föräldrar hjälper också till, men som sagt så tittar jag mest på...

MEN, ibland så hittar jag på något jag kan göra här haemma. Till exempel så måste ju Kusinen få en alldeles egen matrosmössa, eller hur? Alla vi vuxna har, men jag måste även sy till mina egna barn. Dock var det roligast att börja med Kusinen. I senaste numret av Ottobre var det ju marint tema och där fanns ett mönster på just en sjömansmössa. Jag tog ett gammalt lakan och sydde av, vilket inte var helt ultimat. När jag var klar upptäckte jag nyansskillnader i tyget. Men nu har jag i alla fall testat storleken och jag får väl sy en ny sedan. Det var i alla fall kul att ha den med när jag for ner för att hälsa på och inspektera Loke. Kusinen blev så söt i den.

Jag sydde även en solhatt till Kusinen. Jag hade faktiskt en som redan var färdigklippt och som legat i min ufolåda i snart två år. Passande med helikoptrar på eftersom min bror gillar saker som flyger. Jag fodrade med ett grönt tyg och gjorde orangea stickningar eftersom rotorbladen är orangea. Solhatten passade perfekt, men behöver kompletteras med snören eftersom Kusinen slet av den i samma ögonblick vi satte på den. Gång på gång.

Hjärtekatt

Jag har virkat en Hjärtekatt. Den är ju så söt och för ett fantastiskt ändamål, så jag var bara tvungen att göra det. Och så är det ju roligt att virka också. Garnet är rester från den här klänningen, och det finns mer av det kvar. Jag är ju inte ensam om att direkt när den här blev klar, börja på ännu en Hjärtekatt. Jag har inte döpt den än, och inte skickat iväg den. Den får kanske vänta in sin kompis först.

Gör om gör bättre

Inte för att det blev fel när jag sydde de här brallorna till Lillebror för tre år sedan, men de blev inte helt bra. De hör till leksandsdräkten som min mor och jag sydde tillsammans till honom då. Jag sydde byxorna av gul flanell, med mudd i midjan och kanaler med svarta satinband för att dra ihop byxorna vid knäna. Inte så praktiskt på en liten sprattlande bäbis. Året därpå sydde jag i stället de här byxorna, som fungerade mycket bättre. De har mudd även i bensluten, och knapphål för att kunna sätta fast knätofsarna. Nu finns det ju en Kusin, och han ska på bröllop i dagarna, och sedan är det ju midsommar. Så jag plockade fram de gamla byxorna för att bättra på dem. Förutom mudden i bensluten flyttade jag även ner mudden i midjan något. Mönstret är från Meedom, och det är ju beräknat för kanal och resår i midjan, och med mudd blev de väldigt höga. Det är inte säkert att Kusinen kommer att ha dessa byxor, möjligen kommer han att ha de andra som var rätt från början. Men nu är dessa i alla fall fixade för framtiden. Mamma ha fixat nya knätofsar, men dessa är inte med på bilden. Till byxorna hör också väst och mössa som min mor har sytt, och en liten skjorta som jag sydde med broderade manschetter.

Fågelmössa - igen

Nej då, ni ser inte dubbelt. Och jag börjar inte bli så glömsk att jag bloggar om redan bloggade saker. Här kommer den beställda mössan i en storlek mindre. Inga fel den här gången, broderi flöt på bra, det bara låg och väntade i maskinen. Så nu har jag en fågelmössa över i storlek ca 3-7 år, om någon är intresserad. Den passade på både Storasyster och Lillebror, men Storasystern är nog lite mindre än en genomsnittlig 7-åring.

Fågelmössa

I höstas sydde jag en liten mössa med en fågel på till en ny liten bäbis vars föräldrar är fågelskådare. Det var en annan fågeskådarbekant som beställde den, men nu hörde mamman till bäbisen av sig och berättade att mössan blivit deras favorit, men nu var urvuxen. Kunde jag möjligen tänka mig att sy en ny, fast större. Visst kunde jag det. Vi enades om molntyget igen, det passar ju så bra ihop med flygfän. Fågeln fick jag fria händer med, och jag valde en enkel applikation. Den blev bra till slut, men jag misslyckades två gånger med broderiet. Först för att jag slarvade och sen för att jag var lat. Gör om gör rätt, så blev det kanon till slut. Dock tror jag att mössan kan vara lite för stor för pojken i fråga, men om jag måste göra om den vet jag i alla fall hur jag ska göra rätt från början nu. Det var bara andra gången jag gjorde ett applikationsbroderi.