Slutklämmen

Här kommer sista inlägget om syhelgen. Om jag inte har glömt bort något vill säga. Det är inte något märkvärdigt. Molnbodyn har legat tillklippt sedan i julas i mitt syrum. Den ska få åka till en bäbis som i skrivande stund inte har behagat kika fram än. Den blommiga ska till en liten tjej som tittade ut för ett par månader sedan. Återigen tog jag det blommiga amerikatyget, som i en kortärmad sommarbody passar alldeles utmärkt eftersom tyget är lite tunnare. Sista biten av det blommiga tyget skänkte jag till en vän. Så nu är det "slut".

När jag kom hem från syhelgen på söndag eftermiddag var jag väldigt duktig och packade upp jättemycket. Förra gången tog det månader innan jag packade upp det sista, jag tror det var runt jul. Nej, en påse med mudd var delvis ouppackad när det var dags att packa till den här träffen. Nu har jag äntligen tagit tag i att få lite ordning i mitt syrum. För ett tag sedan röjde jag undan grejer som legat på mitt klippbord sedan jag fick det, för snart två år sedan. Nu har jag börjat sortera, rensa och städa. Jag har tyger som har flyttat med mig från Uppsala ner till Östergötland och nu tillbaka till Uppland igen. Jag har insett att jag måste skiljas från en del, och att det är helt ok. Det kommer så mycket nytt hela tiden att det är omöjligt att inte rensa ut lite gammalt ibland. Och det är roligt att se hur mycket energi jag får av detta. Kanske är det ljuset som gör det, men det är inspirerande att göra sig av med skräp och få ordning på det som inte är skräp. Komma på nya ideer och faktiskt ha plats och ork att genomföra dem. Jag hoppas min energi håller i sig. Och om den tar slut så hoppas jag att det är lagom till nästa syhelg, för då kan jag fylla på lite.

Sommarlinnen till MIG!

Jag fortsätter att blogga om mina syhelgsalster. Tänkte att det är roligare att sprida ut dem än att blogga om allt samtidigt. Men snart är jag klar.

Detta är något jag velat göra så länge. Ända sedan JNYs molntyg kom så har jag velat sy något till mig själv av det, men jag har hela tiden prioriterat bort det. Det var länge sedan jag sydde något till mig själv över huvud taget, och det har jag längtat lite efter. Så detta stod också på min att-göra-lista. Jag lånade Ottobres mönster av någon och ritade av storlek 38 som passade mig perfekt. Det mörkgröna molntyget hör väl till den färgen jag gillat minst, i alla fall till barnkläder. Men till mig är det klockrent. Så det har legat till sig på hyllan hemma i väntan på att jag skulle få ändan ur. Linnet satt verkligen som en smäck. Några små ändringar gjorde jag till nummer två, tog ut ärmhålet något, och lade till någon centimeter över stussen. Men jag är så nöjd. Här ska sys fler linnen och tröjor nu.

Det blommiga tyget tog jag mest för att det är somrigt och för att jag vill att det ska gå åt. Jag vet inte om jag kommer att gilla det i sommar, men det visar väl sig. Det var roligt att sy till mig själv för ovanlighetens skull.

Prinsessklänning

Ända sedan Storasystern föddes så har jag tänkt att jag ville sy prinsessklänningar till henne. Jag har ju så mycket fina stuvar efter alla festklänningar och balklänningar jag sydde som fattig student, både till mig själv och till andra. Men har det blivit någon prinsessklänning? Nej, inte en enda. Men NU skulle det bli av. Jag hade många saker på min lista inför syhelgen som jag skulle göra, som jag sagt så länge att jag ville testa, men aldrig kommit mig för. Några saker lyckades jag faktiskt göra, även om mycket finns kvar på min lista.

Den här klänningen är en gammal balklänning som min mamma fick av en väninna med orden ".. ** som syr så mycket kanske kan göra något kul av den här.." Klänningen var trasig på flera ställen, och den var avklippt, troligen i ett försök en gång att göra något roligt av den. Men den var ganska vid och det blev en hel del tyg. Min mor beställde således i prinsessklänning i lite vintagestil till Storasystern. Jag är inte helt säker på att jag lyckades med stilen, men jag är i alla fall nöjd med klänningen. Jag hittade livet i Ottobre som jag förlängde något. Det syns inte på bilden, men det är ett ok upptill på livet som är väldigt fint. Kjolen är bara ett rakt tygstycke som jag rynkade och sydde fast i livet. Dragkedjan återanvändes.

Jag blev som sagt rätt nöjd, men det är en utklädningsklänning är det tänkt. Man bör inte syna den i sömmarna för noga. Jag hade tänkt att det skulle vara ett litet skärp i midjan också, med en rosett, men det glömde jag bort. Jag har en snutt kvar av tyget, men sannolikheten att det skulle bli av att jag gör det nu är nog ganska liten. Jag har inte testat om det är äkta vara, eller bara syntetmaterial, men tyget har i alla fall en härlig tyngd.

Klänningen var något av det första som åkte på när jag kom hem, och den blev spilld på efter bara ett par timmar... Men jag syr inte kläder som barnen inte får ha, och då får man leva med lite spill. Det mesta gick bort med lite tvål och vatten på en svamp.

Singoallaklänning

Här kommer ännu en av mina hyllvärmare från Amerika. Det visade sig vara ett jättehärligt tyg, jättemysig kvalitet. När jag packade det tänkte jag direkt på en singoallaklänning till Storasystern. Jag hade innan hört mig för om någon hade ett bra mönster på singoallaklänning, och en av mina fantastiska vänner tog med sig Welinders Sy till barnen. En singoalla ser alltid lite tråkig ut när den ligger så här, men den blev väldigt bra. Så bra att jag skulle vilja ha boken. Jag sicksackade fast resår i ärmslut och hals, och det blev kanonbra. Lite stor i halsen kanske, men det funkar. Den ramlar inte ner. Hela klänningen är lite stor på Storasystern. Jag sydde storlek åtta år, och hon är ju en liten 7-åring. Så den här klänningen kommer att hänga med länge tror jag. Den är redan provad, använd och godkänd.

Mer brallor, och några tröjor

Båda barnen behövde lite byxor. Jag hade köpt den här gräsgröna velouren inför syhelgen, och det känns helt rätt så här på våren. Men jag var väldigt trött på mina egna mönster. Ja, de är ju inte något särskilt med det jag har färdigt, bara muddbyxor helt vanliga. Men jag hade sett hur Nyfiqen sytt så fina velourbyxor med fickor på , och genast blir byxorna lite mer spännande. Och barn gillar ju fickor också, i alla fall mina barn. Där kan man hitta allt möjligt skoj, förhoppningsvis innan jag slänger in dem i tvättmaskinen. Jag frågade Nyfiqen om jag fick låna hennes mönster och det fick jag, hon är så snäll och go. :-)

Jag slarvade lite med Lillebrors byxor när jag sydde linningen. Men det var sent på natten på lördagen och jag var väl lite trött. Jag tänkte att jag skulle sprätta på söndagen, gör om, gör rätt, men då kändes det faktiskt inte så illa, så det fick vara. Jag gillar kombon med lila. Nu vill jag göra en tröja som matchar också, men det vet man aldrig när och om det blir av.

Till storasystern fick jag sno inte bara mönstret, utan även en bit limegrön velour. Modellen på byxan är densamma, men här valde jag ljus turkos kantband. Och när jag står och klipper till byxorna så upptäcker jag att det limegröna bityget som jag precis köpt hos Strömming matchade jättebra. Jag hade ju valt turkost kantband, och bina är turkosa de med. Passar kanonbra. Storasystern var jättenöjd med byxorna, de har använts och tvättats och använts igen under veckan. Dock var hon lite tveksam till tröjan först. Hon tyckte att även den såg ut som en pyjamas (se föregående inlägg om brallor). Kanske börjar hon själv känna som jag gjort ett tag, att många av de barntyger som nu finns på marknaden är lite barnsliga. Det bästa är ju om hon själv väljer tyg i fortsättningen. Men när jag är på syhelg så är det så härligt att bara kasta sig över det som faller mig in för ögonblicket, och då bryr jag mig inte alltid om vad barnen har önskat. Bilden är lite dålig, bityget syns inte så bra.

Men det här tyget har Storasystern tittat på många gånger. Det hör till min Amerikahög som jag jobbat lite med för att använda. Tyget är inte bästa kvaliteten, det är något sladdrigt för att vara interlock. Men det funkar. Skulle ha passat bra till underkläder, men där har jag ju hejdat mig lite. Samma morgon som jag skulle åka på syhelg hade Maken gjort en notering på en lapp att Storasystern behövde långärmade tröjor. Men ajabaja, inte kan man handla nya tröjor samma dag som jag åker på syhelg. Jag klippte till den här tröjan sent på lördag natt. Här hade jag inte en tanke på matchning, här var det bara Storasysterns önskemål som skulle tillgodoses. Men det visade ju sig passa alldeles utmärkt till de nya byxorna, det här tyget också. Tänk så bra det kan bli av misstag ibland.

Brallor

Byxor har varit ett hett diskussionsämne i vår familj ända sedan i höstas. Det är Storasystern som har väldiga problem att hitta byxor på morgonen när hon klär sig. I höstas fick hon ett par jeansleggings av Mormorn, och då var det de enda byxor som hon kunde ha. Jag försökte köpa ett par till, eftersom det var lite jobbigt att tvätta dessa flera gånger i veckan och dessutom se till att de var torra till morgonen därpå. Men det var inte lätt, trots att jag köpte likadana fast blå, så var det inte bra. Sen blev det kallt och overallväder. Då blev det inte bra med jeansleggings. Efter mycket övertalning så började hon använda mjukisbyxor, och då var det det som gällde. Jag borde ha sytt fler för länge sedan, men det blev inte av. I stället blev det återigen en massa tvättande. Det blev sedan lite jobbigt när vattnet ut i tvättstugan frös och vi inte hade tvättmaskin på tre månader. Sen blev det vår och då köpte vi fodrade galonisar, fodrade med fleece. Då blev det jobbigt med velourbyxor under, och jeanleggings försökte hon faktiskt med, men det gick inte heller. Ungefär varannan morgon blev vi sena på grund av att hon bytte byxor flera gånger. Jag föreslog tights, men hon påstår att alla hon har är för små. Ja, men då får jag väl sy några nya då.

Jag tog eisertrikå som jag haft liggande på hyllan sedan "Trikåeva" härjade på Tradera. Jag har ytterligare ett randigt tyg i blått i samma typ av rand, men jag lessnade lite på dessa ränder och nöjde mig med att klippa till två av dem. Självklart klippte jag till till Lillebror också. Storasystern är i storlek 128, och de är lite stora. Vi var på kontroll härom dagen och mätte henne, och hon är faktiskt bara 118,5 cm lång. Men jag har å andra sidan inte tvättat dem än.

Lillebror är väldigt nöjd. Storasystern är nöjd med de rosa/lila. Men de ljusblå funkade tydligen inte riktigt. Igår morse så sa hon mycket olyckligt att "..om jag har dem på mig kommer jag att bli retad i skolan för att jag har pyjamas på mig.." Lilla gumman. Så nu är de pyjamasbyxor i stället. Alla är nöjda och glada.

Trosor och kallingar

Hela vintern har jag klippt till underkläder till barnen. Så fort jag klippt i ett tyg så har jag också klippt till en kalsong eller trosa. Det har varit ett led i min iver att göra slut på tyger och snuttar. Det ledde till att jag hade massor av tillklippta när jag åkte på syträffen. Jag spenderade större delen av fredagen med att sy dessa. Tills jag bara toktröttnade. Här är resultatet, och jag kan säga att jag är inte klar med den tillklippta högen än. Jag tror att jag ska lugna mig lite i fortsättningen. Jag har dock hela tiden klippt till stora storlekar. Egentligen är Lillebrors kalsonger lite för stora, men det hejdar honom inte. De funkar ändå.

Lillebror önskade sig, förutom giraffklänningen, även ett par tågkalsonger. Naturligtvis hade jag inte klippt till några av just det tyget innan, så det fick jag göra på plats. Men de var de enda.

Storasysterns trosor är sydda i storlek 128 och detta mönster har jag fixat själv då Ottobres mönster bara gick upp till 122. De är också lite stora, men kommer då att funka rätt länge i stället.