Kan ni förstå varför detta är Storasysterns favoritlakan? Ingen? Nej, jag har heller ingen aning... ;-) Vi bor på landet. I en skog. Visserligen bredvid en väg, men bara några få grannar. Jättefint. Stor tomt. Ibland kan det bli så där totalt tyst. När jag till exempel går in efter en sen kväll i syrummet, då kan jag stanna och lyssna på tystnaden som är så där tyst att det känns som jag har bommul i öronen. Då är det fantastiskt. Det som inte är lika fantastiskt är att det i skogen också finns små djur. Och hade de bara hållit sig i skogen så hade allt varit frid och fröjd, jag är gärna granne med dem. Men när de liksom vill flytta in hos mig, då är det inte lika roligt längre. För de här små djuren är inte helt schyssta faktiskt. De krafsar runt i väggarna (så det inte blir så där tyst på nätterna), de bygger bo på konstiga ställen, de klättrar på baksidan på kylskåpet så det rasslar, de kissar och bajsa och GNAGER. Det är så klart värst på hösten, då kommer de in, de fryser väl de med. Men är inte de schyssta så är inte jag heller schysst. Vi har fällor och gift utlagt lite här och var och även om problemet kvarstår hela vintern så minskar det i alla fall efter ett tag.
Nu börjar ni kanske undrar vad möss har med Hello Kitty att göra. Jo, kulmen i musinvasionen i hösten kom när de gått i Storasysterns säng och gnagt på hennes täcke och kudde. Storasystern fick nog och flyttade in till oss och det tog lång tid innan hon ville sova uppe i sin säng igen. Och jag förstår henne. Nu har det lugnat ner sig, och plockade fram lakanet för att se på förödelsen. Det enklaste hade ju så klart varit att bara slänga allt och köpa ett nytt. Kanske det fräschaste också. Men inte lika roligt när jag väl kläckte iden om hur jag skulle laga det. Jag hade först tänkt att sy på en lapp, vilken som helst, bara för att bli klar och få Storasystern att sluta påminna mig om det hela tiden. Men nej, så kom jag på att göra en applikation för att få det att smälta in bättre, och då ett moln så klart. Och när jag väl kommit så långt så var det ju klockrent att ta ett luddigt tyg. Jag hade precis slängt bort en snutt vit velour och fiskade upp den ur papperskorgen igen. Lite vlieselin på baksidan, klister under molnet och så sicksacka runt. Jag måste säga att resultatet blev över föräntan. Och Storasystern blev så nöjd att jag funderar på att sy på ett till luddigt moln bara för skojs skull. Hon klagar på att molnet är så långt ner på kudden att hon inte kan lägga kinden mot det. (Det är ju viktigt att Kitty ligger på rätt håll i sängen.) Jag gjorde en likadan applikation på påslakanet. Så kan det gå.
