Vissa saker tar tid

Tänk att ibland tar saker och ting så lång tid. Det tar tid att bestämma vad jag ska sy, klippa till, hitta motivation och tid att sy ihop det. Och det är inte alltid att tid och motivation sammanfaller. Men ibland går allt så lätt. En kollega frågade mig idag om jag hade någon tröja till hans barnbarn. Inte färdigt, men jag hittar på något sa jag. Och på en halvtimme ikväll så hade jag bara plockat fram ett tyg, klippt till och sytt ihop. Det rosa fordonstyget har legat länge på min hylla, men har inte blivit något förrän nu. Om tyget räcker ska jag nog sy en likadan till Storasystern, jag tror hon skulle gilla en.

Skjortor

Jag har inte haft det lätt den senaste tiden, allt som kan ha gått fel har gått fel känns det som. I lördags gick jag ut i syrummet för att sy dessa skjortor som legat tillklippta och broderade länge. Tre stycken hade jag tänkt att jag skulle sy, och trott att jag hade klippt till. Visserligen låg det tre uppsättningar med delar när jag kom ut, men de var inte i samma storlekar skulle det visa sig. På fredagen upptäckte jag att jag hade klippt till, och broderat på, två bakstycken i storlek 86, och ett i storlek 98, trodde jag. Så jag klippte till ett i storlek i 92 och broderade för fjärde gången. På lördagen upptäckte jag att jag visst hade broderat på storlek 92, det var 98 jag hade missat. Jag hade däremot sytt ihop storlek 92 med ärmarna till 98. Gaaaaah, jag var så nära att ge upp. Men jag lyckades uppbåda energi, efter att jag hade accepterat att det fick bli två 92or och en 86a. Och jag är faktiskt riktigt nöjd med resultatet till slut.

Tyget är lite ruggat bommulstyg, alltså lite tjockare och varmare så här på vintern. På ryggen har jag broderat äppelträd från Embroidery Library. Jag vet det är mer höst än jul dessa skjortor, men jag är inte känd för att vara snabbtänkt. Jag funderade ett tag på att slå i tryckknappar, tänkte att det skulle gå fortare. Men jag ville egentligen ha knapphål och knappar och jag gjorde det till slut. Och under över alla under gick knapphålen jättesmidigt att sy, inga problem och de blev jättesnygga. Knappar hittade jag jättebra, gröna, i min enorma knappsamling. Jag har lagt ner mycket tid på detaljer, förutom knapparna, gillar jag det röda bandet innanför kragen. Det syns ju inte när man har skjortan på sig, men är ändå en väldigt snygg detalj tycker jag.

Julsingoalla

Tre sådana här små singoallablusar är också på väg till Galleri Hemsytt. Tyg från S&S. Inte så mycket mer att säga om dem. De har faktiskt inte bråkat med mig, de var lätta och smidiga att sy.

Fler änglaklänningar

Här kommer en bild på fler änglaklänningar. Förutom färgen skiljer de i storlek från de röda. Det är samma velour från Andersson och Hjalmarsson som legat länge på min hylla hemma. Jag hade från början tänkt sy något med båda tyger tillsammans, för de matchar jättebra. Men nu blev de klänningar i stället. Här bråkade en klänning när vingarna hamnade i olika höjd. Jag hde då broderat två bakstycken och tyckte väl att jag hade koll på läget, men icke. Båda vingarna får ju inte plats i ramen samtidigt, alltså måste jag pricka in den andra i samma höjd som den första. Det är lite pilligt, minst sagt. Men jag hade sådan tur, att det var en liten storlek jag misslyckades med, och därför lyckades jag få ut ett nytt bakstycke av det tyg jag hade kvar. Och det räckte ändå till volanger.

Jag kantade med samma mudd som till de röda klänningarna, det passade utmärkt i färg. Nu är alla klänningarna packade på väg till Galleri Hemsytt.

Julänglaklänningar

Jag sydde ju den här klänningen till Storasystern tidigare i höstas, och jag tycker att den blev väldigt bra. Jag tänkte att det kunde passa bra att sy änglaklänningar till Galleri Hemsytt så här inför julen. Jag hade en jättefin velour från Anderson&Hjalmarsson som legat på min hylla två år. Bara en meter, men det räckte till två klännigar. Jag har två till tillklippta i en annan färg också. Jag blev lite fördröjd när min brodermaskin var tvungen att åka in på service, men när den kom tillbaka körde den på så fint. Det är ett smidigt broderi i den bemärkelsen att det inte är några färgbyten. Maskinen tuggar på medans jag gör annat.

När jag väl broderat gick det jättefort och smidigt att sy dem. Jag hade mudd i precis samma färg som jag har kantat både hals och ärmar med. Jag älskar volangen som är så smidigt att göra och jag slipper fålla. Jag är själv lite allergisk mot fållad velour, den brukar så lätt rulla sig när man tvättar. Och alla i min familj är inte uppmärksamma på att rulla ut den när man har tvättat... Jag har fler ideer med velourklänningar med volang.

Färgen är som sagt helt fantastisk. Och jag är så nöjd över att jag kom ihåg att kolla luggens rikting på volangen, så att den blev rätt. Det har ju hänt förut att det blivit fel och då är det bara att sprätta. Det enda som jag inte är helt nöjd med är färgen på namnlappen. Det enda jag hade som funkade något sånär var bruna med orange text. Jag har haft mer neutrala namnlappar också, men de är slut.

Bråkande klänningar

De här klänningarna har verkligen bråkat med mig. Jag klippte till dem redan i somras och tanken var att de skulle med till Galleri Hemsytt i augusti, men så blev det inte. Först klippte jag till ett annat tyg till delen längst ned. Tyget passade bra ihop med de andra två, men det visade sig snart att det var lite för tjockt. Jag kände ju det direkt så klart, men ville ändå testa. Dessutom hade jag inget annat tyg att ta i stället just då. Men det blev inte bra. Det blev till att sprätta, som tur var bara en klänning. I september köpte jag en bit gammelrosa babycord från Stoff&Stil, och den passade kanonfint till. Blev ännu bättre än det mönstrade tjockare tyget. Jag hann klippa till det till en klänning och det blev så fint. Men när jag skulle klippa till tyget till de övriga upptäckte jag att tyget såg fläckigt ut. Som tur var fanns ingen fläck på klänningen som var klar. Suck, vad göra. Innan jag beställde nytt tyg bestämde jag mig för att tvätta det, och tänk, det blev rent. Jag vet inte vad det var för fläckar, men det spelar inte längre någon roll. En klänning till blev klar. Men då tyckte jag att den första såg konstig ut när jag höll upp den, fållen stämde liksom inte. Då upptäckte jag att jag hade sytt fast oket fram med bakstycket, och tvärt om. Jaha, det var bara att sprätta. Klänning tre och fyra blev klara, men då ser jag att jag gjort samma misstag en gång till. Hur dum får man vara? Jaha, sprätta igen.

Nu var klänningarna nästa klara, förutom knappar, klapphål och fåll. Som en extra säkerhetsåtgärd så slängde jag dem i tvättmaskinen igen. Eftersom det ena tyget var förtvättat och inte de andra två, ville jag själv tvätta dem för att kontroller att det inte skulle bli tokigt med olika krypmån. Men det gick bra. Igår kväll fick jag ändan ur och fållade och sydde knapphål. Knapparna fixade jag i förra veckan. Jag lyckades hitta åtta likadana knappar som matchade jättebra i min stora knappsamling. Men så har jag rätt gott om knappar också.

Jag har sytt storlekarna 74, 80, 86 och 92, och 86an är faktiskt redan såld. En kollega ska skicka den till sitt barnbarn som fyller ett år på fredag. Jag är nöjd med dem, till slut. Nu hoppas jag att jag säljer dem, så som jag har slitit.

Iggle Piggle

Förra hösten, när Lillebror började på dagis kämpade vi ett tag med att hitta nya rutiner i nya huset med nytt dagis. Barnen skulle vara på dagis strax efter sju (egentligen sju, men jag tror aldrig vi lyckades med det...). De åt frukost där, så de behövde bara kliva upp hemma, klä på sig och bortsta tänderna. "Bara". Till slut hittade vi en rutin som funkade. Vid sextiden väckte vi barnen, Lillebror väckte vi med att viska "Makka Pakka" i örat, då log han och skuttade upp och satte sig i soffan och där tittade de på "I drömmarnas trädgård". Det var verkligen favoritprogrammet hela vintern. Då broderade jag den här Iggle Piggle på en bit tyg. Broderiet har GobloiGobli gjort, och det är en applikation. Det var första gången jag gjorde ett applikationsbroderi, och jag blev inte hundra nöjd. Sen tyckte jag att broderiet blev lite snett också, så tygbiten blev liggande. En gång i våras försökte jag göra ett ryck, men då hittade jag inte ärmarna som redan var tillklippta. Tygbiten var liten, så jag kunde inte klippa till nya. Så den blev liggande igen. Under våren ändrade vi också våra rutiner lite, och klev inte längre upp klockan sex. Alltså slutade barnen att titta på "Drömmarnas trädgård", och Lillebror var inte längre lika besatt av Makka Pakka och Iggle Piggle.

Men så hittade jag ärmarna. Och i förra veckan när jag huserade i syrummet eftersom barnen var hos Mormorn och Morfarn på höstlov, blev jag helt plötsligt less på det jag gjorde, och fick sådan lust att avsluta detta. Till saken hör också att jag tog mig lite tid att röja på mitt tillklipparbord, och då dök hela projektet upp. Och det gick ju på en kvart att sy ihop allt, så återigen undrar jag varför det inte blivit avslutat förrän nu. Visst är han lite sned, men det märks inte när Lillebror har tröjan på sig. Jag tycker att den blev jättefin. Tyget är en bit gråmelerad E-slöjdstrikå som jag fått av någon av mina syträffsvänner.