Julsingoalla

Tre sådana här små singoallablusar är också på väg till Galleri Hemsytt. Tyg från S&S. Inte så mycket mer att säga om dem. De har faktiskt inte bråkat med mig, de var lätta och smidiga att sy.

Fler änglaklänningar

Här kommer en bild på fler änglaklänningar. Förutom färgen skiljer de i storlek från de röda. Det är samma velour från Andersson och Hjalmarsson som legat länge på min hylla hemma. Jag hade från början tänkt sy något med båda tyger tillsammans, för de matchar jättebra. Men nu blev de klänningar i stället. Här bråkade en klänning när vingarna hamnade i olika höjd. Jag hde då broderat två bakstycken och tyckte väl att jag hade koll på läget, men icke. Båda vingarna får ju inte plats i ramen samtidigt, alltså måste jag pricka in den andra i samma höjd som den första. Det är lite pilligt, minst sagt. Men jag hade sådan tur, att det var en liten storlek jag misslyckades med, och därför lyckades jag få ut ett nytt bakstycke av det tyg jag hade kvar. Och det räckte ändå till volanger.

Jag kantade med samma mudd som till de röda klänningarna, det passade utmärkt i färg. Nu är alla klänningarna packade på väg till Galleri Hemsytt.

Julänglaklänningar

Jag sydde ju den här klänningen till Storasystern tidigare i höstas, och jag tycker att den blev väldigt bra. Jag tänkte att det kunde passa bra att sy änglaklänningar till Galleri Hemsytt så här inför julen. Jag hade en jättefin velour från Anderson&Hjalmarsson som legat på min hylla två år. Bara en meter, men det räckte till två klännigar. Jag har två till tillklippta i en annan färg också. Jag blev lite fördröjd när min brodermaskin var tvungen att åka in på service, men när den kom tillbaka körde den på så fint. Det är ett smidigt broderi i den bemärkelsen att det inte är några färgbyten. Maskinen tuggar på medans jag gör annat.

När jag väl broderat gick det jättefort och smidigt att sy dem. Jag hade mudd i precis samma färg som jag har kantat både hals och ärmar med. Jag älskar volangen som är så smidigt att göra och jag slipper fålla. Jag är själv lite allergisk mot fållad velour, den brukar så lätt rulla sig när man tvättar. Och alla i min familj är inte uppmärksamma på att rulla ut den när man har tvättat... Jag har fler ideer med velourklänningar med volang.

Färgen är som sagt helt fantastisk. Och jag är så nöjd över att jag kom ihåg att kolla luggens rikting på volangen, så att den blev rätt. Det har ju hänt förut att det blivit fel och då är det bara att sprätta. Det enda som jag inte är helt nöjd med är färgen på namnlappen. Det enda jag hade som funkade något sånär var bruna med orange text. Jag har haft mer neutrala namnlappar också, men de är slut.

Bråkande klänningar

De här klänningarna har verkligen bråkat med mig. Jag klippte till dem redan i somras och tanken var att de skulle med till Galleri Hemsytt i augusti, men så blev det inte. Först klippte jag till ett annat tyg till delen längst ned. Tyget passade bra ihop med de andra två, men det visade sig snart att det var lite för tjockt. Jag kände ju det direkt så klart, men ville ändå testa. Dessutom hade jag inget annat tyg att ta i stället just då. Men det blev inte bra. Det blev till att sprätta, som tur var bara en klänning. I september köpte jag en bit gammelrosa babycord från Stoff&Stil, och den passade kanonfint till. Blev ännu bättre än det mönstrade tjockare tyget. Jag hann klippa till det till en klänning och det blev så fint. Men när jag skulle klippa till tyget till de övriga upptäckte jag att tyget såg fläckigt ut. Som tur var fanns ingen fläck på klänningen som var klar. Suck, vad göra. Innan jag beställde nytt tyg bestämde jag mig för att tvätta det, och tänk, det blev rent. Jag vet inte vad det var för fläckar, men det spelar inte längre någon roll. En klänning till blev klar. Men då tyckte jag att den första såg konstig ut när jag höll upp den, fållen stämde liksom inte. Då upptäckte jag att jag hade sytt fast oket fram med bakstycket, och tvärt om. Jaha, det var bara att sprätta. Klänning tre och fyra blev klara, men då ser jag att jag gjort samma misstag en gång till. Hur dum får man vara? Jaha, sprätta igen.

Nu var klänningarna nästa klara, förutom knappar, klapphål och fåll. Som en extra säkerhetsåtgärd så slängde jag dem i tvättmaskinen igen. Eftersom det ena tyget var förtvättat och inte de andra två, ville jag själv tvätta dem för att kontroller att det inte skulle bli tokigt med olika krypmån. Men det gick bra. Igår kväll fick jag ändan ur och fållade och sydde knapphål. Knapparna fixade jag i förra veckan. Jag lyckades hitta åtta likadana knappar som matchade jättebra i min stora knappsamling. Men så har jag rätt gott om knappar också.

Jag har sytt storlekarna 74, 80, 86 och 92, och 86an är faktiskt redan såld. En kollega ska skicka den till sitt barnbarn som fyller ett år på fredag. Jag är nöjd med dem, till slut. Nu hoppas jag att jag säljer dem, så som jag har slitit.

Iggle Piggle

Förra hösten, när Lillebror började på dagis kämpade vi ett tag med att hitta nya rutiner i nya huset med nytt dagis. Barnen skulle vara på dagis strax efter sju (egentligen sju, men jag tror aldrig vi lyckades med det...). De åt frukost där, så de behövde bara kliva upp hemma, klä på sig och bortsta tänderna. "Bara". Till slut hittade vi en rutin som funkade. Vid sextiden väckte vi barnen, Lillebror väckte vi med att viska "Makka Pakka" i örat, då log han och skuttade upp och satte sig i soffan och där tittade de på "I drömmarnas trädgård". Det var verkligen favoritprogrammet hela vintern. Då broderade jag den här Iggle Piggle på en bit tyg. Broderiet har GobloiGobli gjort, och det är en applikation. Det var första gången jag gjorde ett applikationsbroderi, och jag blev inte hundra nöjd. Sen tyckte jag att broderiet blev lite snett också, så tygbiten blev liggande. En gång i våras försökte jag göra ett ryck, men då hittade jag inte ärmarna som redan var tillklippta. Tygbiten var liten, så jag kunde inte klippa till nya. Så den blev liggande igen. Under våren ändrade vi också våra rutiner lite, och klev inte längre upp klockan sex. Alltså slutade barnen att titta på "Drömmarnas trädgård", och Lillebror var inte längre lika besatt av Makka Pakka och Iggle Piggle.

Men så hittade jag ärmarna. Och i förra veckan när jag huserade i syrummet eftersom barnen var hos Mormorn och Morfarn på höstlov, blev jag helt plötsligt less på det jag gjorde, och fick sådan lust att avsluta detta. Till saken hör också att jag tog mig lite tid att röja på mitt tillklipparbord, och då dök hela projektet upp. Och det gick ju på en kvart att sy ihop allt, så återigen undrar jag varför det inte blivit avslutat förrän nu. Visst är han lite sned, men det märks inte när Lillebror har tröjan på sig. Jag tycker att den blev jättefin. Tyget är en bit gråmelerad E-slöjdstrikå som jag fått av någon av mina syträffsvänner.

Halloween

I måndags kom Storasystern hem och meddelade att hela nästa vecka är det Halloween, och hon måste ha en kostym. Som vanligt hade jag inte mycket tid på mig att fixa det hela, men vi gick ut i syrummet tillsammans för att försöka hitta på något. Först skulle hon vara spöke, sedan ändrade hon sig till fladdermus. Medan jag letade efter något att göra vingar av hittade jag lila och svart tyll i en påse. Jag föreslog att vi skulle göra en kjol och sy en matchande tröja och hon skulle kunna vara häxa. Det föll i god jord. Jag sydde snabbt ihop en kjol, och klippte till en tröja. Tröjan avslutade jag senare under veckan, och det är bara en svart tröja med lila kantband. Jag tycker själv att den blev snygg, och jag tänkte att det blir ju praktiskt att sy en tröja som hon faktiskt kan ha senare också. Hade jag haft min brodermaskin hemma så hade jag broderat något på den, men maskinen är för tillfället på service. För sent kom jag på att jag kunde göra en applikation, men jag hann inte.

Jag tyckte att det blev en bra kostym, och med en köptashatt så tycker jag att hon är sötaste häxan som kan uppbådas så här i Halloweentider. Men hon var inte nöjd. Hon tycker inte att hon är tillräckligt läskig. Och jag kan förstå det lite, det blev inte som hon hade tänkt. Nu är det inte mycket mer jag kan göra åt det, båda barnen spenderar lovet med Mormorn och Morfarn, och jag har kört upp dem i helgen. Antingen så nöjer hon sig med det till slut, eller så får de köpa något nytt där uppe.

Jag känner mig lite besviken på mig själv eftersom jag inte kunde leva upp till hennes förväntningar. När vi satt ute i syrummet och sydde kjolen sa hon så här: "Mamma, vet du vad jag har?" Nej svarar jag, vad har du? "Jo, jag har världens bästa mamma, som kan sy Halloweenkostymer till mig, jag behöver inte köpa." Så mysigt att höra, speciellt som vi hade tjafsat tidigare på kvällen och jag kände mig inte alls som världens bästa mamma. Så glad jag blev. Men därför känner jag mig lite misslyckad nu. Hoppas att Mormorn hittar på något så att hon blir nöjd.

Lillebror däremot verkar helt nöjd med sin kostym. Idén fick jag från en av mina bästa vänner som bor i Norge och som jag nyligen hälsade på. Hon berättade att hon sytt en nyckelpigetröja till sin som för ett par år sedan, och jag tycker att idén var så klockren att jag ville testa själv. Det är ju bara en vanlig tröja, men bakstycket är rött med svarta prickar. Sen svarta byxor till det, och vi fick världens sötaste nyckelpiga här hemma. Jag hade tänkt att jag skulle sy en mössa med känselspröt också, men det hann jag inte. Det får bli nästa gång. Tack snälla A för en bra idé!

Nytt paket till Kusinen

Kusinens farmor och farfar passerade Snickartorpet i helgen. Och åkte sedan vidare ner till Kusinen. Kusinens mamma och pappa gillar mina kläder och har önskat sig mer. Kusinens pappa gillar fåren, och Ingrids husvagnssemester. Inga problem säger jag.

Lördagkvällen spenderades i Syrummet. Först klippte jag till de svarta molnen, eftersom jag hade en annan beställning på en sådan body. Kusinen har redan ett par röda byxor som passar utmärkt till. Sen klippte jag till en body med blåorangea får. Det fick bli orange kantband och ett par muddisar i orange stretchfrotté till det. Jag hade ingen orange velour hemma. Sen hade som sagt min bror önskat något i Ingrids husvagnssemester. Jag valde den gröna. Jag hade först tänkt kanta med svart, och sy ett par svarta muddisar till. Men så kom jag på att det blev mycket gladare med orange, och då passade ju även de orangea muddisarna bra till. Och De svarta muddisarna passar ju också till den svarta molnbodyn. Lite murrigt kanske med svart och svart, men det matchar i alla fall. Så här välmatchad har jag nog aldrig varit. Hoppas Kusisnen blir glad. Eller i alla fall Mamman och Pappan.