Mera samarbete

Mamma och jag fortsätter att greja med folkdräktsprylar. Mamma är nu pensionär och pysslar på som bara den. Efter att jag broderat och hon sytt skjortor till min bror och min man, så blev det lite tyg över. Detta räckte gott och väl till en liten skjorta till Lillebror. Jag har faktiskt inte sett den live än, den kommer hit i morgon. Men jag vet att det är ett underbart linnetyg, och jag har ju själv broderat manchetter och krage. Jag gjorde klart dem i raketfart, eftersom mamma var så sugen på att montera. De gick före allt annat. Jag lovar att jag kommer att ha den absolut sötaste lilla masen i Dalarna till midsommar!! Förutom denna fantastiska linneskjorta så finns redan byxor (med käntofs) och väst som min bror hade när han var liten. Och som pricken över i en jättefin liten slokhatt som min farfar hade. Den måste jag dock se till att lämna in till en modist för att fixa en kantstickning som har gått upp.

Här får ni frossa lite i linne och broderier. Kram på dig mamma.

Beställning

En bekant frågade mig om jag kunde sy en kopia av hennes favoritjobbtröja. Hennes gamla höll på att helt ge upp och fransade sig i fållarna. Hon ville inte helt ge upp den, men kände inte att den gick att visa sig i längre. Men ni vet huir det är med plagg man älskar.

Först var jag tveksam. Det kan ju vara så svårt med passformen på kläder till vuxna. Jag visste inte hur mycket jobb det skulle bli. Kan ju låta lite märkligt att jag inte har några problem med att sy en brudklänning, men däremot en enkel tröja. Men det är frågan om det är värt besväret som är pudelns kärna här. En brudklänning måste ju vara figursydd och anpassad till bruden, hon kan få det precis som hon vill ha det med ändringar och detaljer, och hon kan spara en massa pengar jämfört med att köpa en färdig klänning som kanske måste ändras. Jag syr gärna vardagskläder till mig själv, men är tveksam till att göra det till andra när det finns så mycket snyggt i alla prisklasser att köpa.

Men hon kom i alla fall ut och visade mig tröjan, och det var ju en väldigt enkel modell. Någon direkt formsömnad var det inte tal om, och hon vet ju att den passar perfekt som den är. Så jag beslöt mig för att göra det. Det har varit riktigt roligt. Som tur var fick jag slakta den gamla förlagan, så det var väldigt enkelt att göra mönster. Fram är det ett ok, så sprundet gick smidigt att få till. I övrigt är fram och bakstycke helt raka utan några insnitt. Sprund finns även i sidsömmarna och sprundet fram knäpps med knappar och knapphål. Tre fickor var det på orginalet och det ville hon ha på denna också, jag satte dit knappar som bara är dekoration. Så det var inte svårt, men det var lite pill innan den blev klar. Nu hoppas jag bara att den ska passa lika bra och vara lika skön som den gamla. I så fall vill hon nog att jag syr fler. Tyget är bommulschambrey från Stoff&Stil.

Huva vilket väder, vi behöver en huva

För några veckor sedan var det egentligen inte särskilt kallt, bara 7-8 minugrader. Men det var rått, det såg man på all rimfrost, och det blåste vilket ju ger en stark kyleffekt. Det resulterade i att Storasystern förfrös kinderna en förmiddag på dagis. Jag tror att alla blev lite smått chockade, och helt plötsligt var det inte bara hennes förskola som var inne mycket mer än vad de brukar vara. Och det daltades nog en del med Storasystern, både hemma och på dagis, vilket hon inte verkade gilla. Så jag funderade på vad vi kunde göra åt hennes känsliga kinder. Ja, själva kinderna är inte så mycket att göra åt, mer än att hålla dem under uppsikt den närmaste tiden. Förfrysningen var inte djup, så det har inte gett några spår, men det sägs att hon är extra känslig nu. Men jag tänkte att en huva kanske skulle hjälpa lite.

Hittade ett mönster på Ottobres hemsida, bara att skriva ut, klippa till och sy ihop. Trodde jag. Men då kommer vi in på ett annat litet problem som hade dykt upp. Nämnligen att min pressarfot till OLen pajade för ett tag sedan. Min kära mor hjälpte mig att beställa en ny, men troligen så sa jag fel nummer på maskinen, och det blev fel pressarfot. Detta upptäckte jag då jag lite snabbt ville svänga ihop några luvor. Pressarfoten fick jag skicka tillbaka och beställa en ny. Men som tur är så har min mamma en likadan maskin som jag har, och jag har fått låna hennes pressarfot så länge. Så i helgen kunde jag äntligen sy en luva till Storasystern. Och det blev flera när jag ändå höll på, det gick ju så fort. Lillebror vill så klart också ha en när Storasystern fick en. Och så sydde jag en till Pappan också, men den passade inte. Men den funkar på Storasystern, som tyckte att hennes var lite för trång, så alla kommer nog till användning. Det var i alla fall väldigt lätt att sy. Sy ihop delarna, mudd fram, och så overlockade jag bara nederkanten, klart! De har redan kommit till användning.

Dock täcker de inte kinderna just något, men de ser väldigt sköna ut och täcker mycket av huvudet. De är sydda i stretchfrotte som jag beställt från USA och som är underbart mjuk.

Småpyssel och Syfestival

När vi köpte huset stod ett gammalt hembyggt dockskåp i garaget, som vi fick behålla. Jag har tyckt att det har stått ganska bra därute, och tänkt att det är ju bra om barnen har något att pilla med där ute när jag vill hänga i syrummet och maken i sitt hörn. Men nu ville Storasyster absolut ta in det och greja. Men jag fick gå ut i syrummet och fixa en säng i alla fall. Jag sydde madrass av röd flanell, Storasystern valde tyg till en kudde. Och så sydde jag ett litet lapptäcke. Jag har faktiskt klippt till alla bitarna och sytt ihop dem. Pilligt, men det gick ganska fort. Sen råkade jag hitta ett tavelbroderi i mina samlingar, och broderade en tavla till dockskåpet ¨på maskinen. Den blev riktigt fin. Storasystern blev nöjd i alla fall.

Jag var på Syfestivalen i söndags. Jag åkte hemifrån tidigt och var där när de öppnade. Jag var där själv, så jag gjorde ju som jag själv ville. Dessvärre var jag lite stressad över att jag skulle vara bortrest måndag-tisdag, så jag ville inte bli för sen hem. Annars hade jag gått på fler workshops. Det ska jag se till att göra nästa gång. Då ska jag boka in HELA dagen och gå på ALLA jag hinner. Men jag testade en grej i söndags. Och det var japansk lappteknik, eller vad det nu kallas. Jag tror hon som hade montern hade fått inspiration från Japan. I stället för att sy ihop jättesmå lappar, som jag gjorde här ovan, så flätar man tygremsor i stället. Remsorna är skurna och vikta som kantband. På baksida stryker man fast vlieselin på remsa, och sedan är det bara att börja fläta. Nu gjorde ju jag en enkel variant, men det var roligt och blev fint. Det var inte särskilt svårt. Jag brukar säga att jag quilting ska jag börja med först när barnen flyttar hemifrån, eller möjligtvis när jag går i pension. Jag tycker inte att jag har tid med ytterligare ett intresse just nu. Men detta var så roligt och inspirerande att jag kanske testar igen. Perfekt grej att pyssla med i soffan framför tvn till exempel. Problemet med att ha syrummet i garaget är att det är svårt att hinna ut dit ibland. Så jag gillar när jag har pyssel som jag kan ta med in. Men för ögonblicket har jag fullt upp med ett antal broderier till mitt och mammas leksandsdräktprojekt. Men det får jag blogga om en annan dag.

Min lilla flätade lapp fick bli ett till täcke till Storasysterns dockskåp. Men det blev lite stelt, det är ju flera lager tyg och vliesline, så det kanske får vara en matta. Det rosa kantbandet var det närmaste jag kom i färg, men jag tycker att det blev helt ok. Jag ville bli klar med den och jag tyckte inte det spelade så stor roll i dockskåpet.

Syhelg igen

Åhhh, vad det är underbart att få toksy en hel helg! Och denna gång for jag redan på torsdagen och hade en extra dag på mig. Inga barn, inga avbrott, bara massor av symaskiner och inspiration från fantastiska människor. Jag producerade inte så mycket som går att visa upp, eftersom största delen av min tid gick till att påbörja en brudklänning som jag ska sy till en kompis. Vi hade köpt mönster för länge sedan, jag sydde en testklänning under julen, vi hade provat, fixat, beslutat och inhandlat tyg i god tid innan helgen. Efter lite vånda satten jag saxen i det fantastiska dupionsidenet och satte igång. Min vän kom förbi på lördagen och provade. Den passade bra, men var inte helt perfekt. Det blev lite konstiga veck under bysten och vi fick dra upp den hela tiden för att det skulle kännas bra. Inte så kul på en axelbandslös klänning. Men så sydde jag i skenorna i korsettlivet och sydde ihop det med klänningen, och det blev SÅ BRA! Allt landade, vecken försvann och klänningen satt som den skulle. Jag har gjort en del ändringar i mönstret, med snörliv i ryggen i stället för dragkedja. Jättesnyggt, och praktiskt då det bara är att dra åt lite eller släppa för att fixa passformen. Vi hade tänkt ett rynkat bälte i midjan fram, för att det skulle hända lite på framsidan också, men det funkade inte alls med det tyget. Det gav ingen effekt alls. I stället kom vi fram till att vi ska testa ett enkelt slätt bälte/skärp, men med broderier på. Hur kul som helst att få använda min brodermaskin till en brudklänning! Jag har hittat några broderier som kan passa, men inte hunnit testa än. Klänningen är inte klar än, så bilder får vänta. Bröllopet är i maj.

Det blev lite annat sytt och broderat också. Flodhästtröjan var ett UFO från i höstas. Jag klippte till ett gäng tröjor till Lillebror då i storlek 86. Denna blev liggande, och när jag väl skulle plocka fram den för att sy, så hade jag tappat bort ärmarna. Nu hade jag klippt till nya, men storlek 86 har nästan börjat bli lite för litet. Så det fick bli mudd både i ärmar och nederkant, så funkar den som en 92a. Den blev nästan lite lång.

Den andra tröjan broderade jag på. En drake som jag köpt och laddat hem på nätet. Jag hade tittat på den flera gånger och tyckte att den var fin, men visste inte vad jag skulle göra med en drake. Men den blev kanonfin på en tröja. Jag är så förtjust i färgerna. Jag fick 5 drakar i samma paket, och nu har jag massor av drakideer. Lillebror blev förtjust, han pekade på draken och skrockade gång på gång. Den åkte på direkt och är redan spilld på. Tyget är "denimtrikå" som jag fick nalla av en kompis. Jättemjukt och skönt.

Sen broderade jag en tavla. Så här säger jag och mina kollegor till varandra på jobbet när det är motigt. Vi har haft en jobbig höst och det har visat sig att det ofta är väldigt svårt. Men jag vill inte tro det. Den här ska jag sätta upp på min anslagstavla här på jobbet och titta på när jag behöver lite uppmuntran. Jag ska brodera flera till mina kollegor också. Bilden anknyter till vårat jobb. Tack snälla Mimmi för hjälpen med texten.

Husvagnar

Här är ett set som är en beställning. Beställaren, som ska ge detta till sitt barnbarn, kom själv ut till mitt lilla krypin och kikade på mitt tyglager och valde och vrakade. Egentligen beställde hon bara en dregglis, men jag sydde två eftersom jag tyckte att det vore snyggt med stjärntyget. Jag har använt mina snygga tryckknappar från Snapsource, som jag nästan hade glömt bort. Jag har varit väldigt snål med dem, de små ringknapparna. Perfekta till bodys. Men när jag sydde bodys till Lillebror så glömde jag bort dem, och nu använder han inte bodys längre. Kanonsnyggt blev det i alla fall. Mönstret till dregglisarna fick jag av MemLin, som i sin tur hade fått det av något. Tack för det. Det är första gången jag syr en. Jag försökte få till ett mönster när Lillebror var liten, men jag fick aldrig till det. Men nu när jag hade mönstret var det ju enkelt.

Samarbete

Det här är inget som jag har sytt, men jag har varit delaktig. Min mor och jag syr delar Leksandsdräkten, i parti och minut ibland. Det här är två masskjortor (inte mans, mas) till min bror och till min man. Mamma har precis sytt klart dem, i finaste linne, efter konstens alla regler. Hon har gått på sykvällar på Hemslöjden hela hösten. Jag har varit delaktig med att brodera kragen och manchetterna, så kallade kruskvalar på ren leksandsmål. De har jag bloggat om förut. Här är alltså resultatet. Kruskvalarna är broderade med vit linnetråd på lin. På mitt ansvar ligger också att väva rätt sorts band att knyta i sprundet. Bandvävningen ligger inte högst upp på min lista för ögonblicket, men jag funderar på att i alla fall ta in bandvävstolen så att jag skulle kunna väva lite. Nu står den svåråtkomlig i garaget... Väven som sitter i är band till snörlivet. Som mamma för övrigt har kastat sig över att sy och brodera till Storasyster. I 10-12årsåldern brukar små flickor gå över till "vuxendräkten". Vi börjar i tid. Min dräkt har jag ärvt efter pappas farmor, och den använder ju jag själv och därför måste vi sy en egen till Storasyster.