Dina bröst är som svalor som häckar

Jag har aldrig riktigt förstått den frasen. Vet inte om mina bröst är som svalor som häckar, men de ligger i alla fall fint inpackade i en ny gräddvit bh. Det här är ett kit från Elingeria som jag köpte i vintras. Jag fick med en bit spets också, men valde bort det denna gång. Dels är tyget ganska kraftigt, sen är det ju redan mönstrat, och så ville jag så gärna använda volangresåren också och jag tyckte det blev lite för mycket med spets då. Jag tycker att det blev så fint. Den blev jättebra. Liiiiite tight kanske. Jag tänkte fel när jag klippte och blev tvungen att klippa bort en bit i bakstycket för att hakarna skulle passa. Men det går bra. Gillar detaljerna jättemycket. Volangen, den lilla rosen, och de räfflade axelbanden som bara är SÅ snygga. Supernöjd är jag med denna.

Mjukaste tröjan

Det här tyget köpte jag för fler år sedan i Husqvarnabutiken i Norrköping. Det är ekologiskt, enligt butiken, något som inte var så vanligt då. Det är en ribb som är helt otroligt mjuk och skön. Jag köpte en bit gammelrosa och en bit grön och jag har hela tiden sett farfarströjor framför mig. Med sprund. Det var just det som var problemet, det där sprundet. Jag tog mig aldrig tid att ta reda på hur jag skulle göra. Jag klippte till dessa tröjor redan i höstas, så de har legat till sig. Och så hände det, att jag orkade kolla upp hur jag skulle göra, och så gjorde jag det. Och jag är så nöjd. Tröjan blev precis så fin som jag hade tänkt mig. 

Det är pärlemorknappar från Kina, första gången jag använder dem. Jag tycker att det är så snyggt att bara sy i enfärgat, men att bryta av med sprundet och knapparna. Som sagt, väldigt nöjd är jag. Sen skulle jag sy den gröna tröjan till Lillebror och då tänkte jag testa en annan beskrivning för att sy sprundet. Självklart testade jag inte innan denna gång, som jag gjorde första gången, jag blev väl lite stursk. Och självklart gick det inte alls. Så den gröna tröjan blev inte klar. Jag måste leta redan på någon annan lösning. Jag har sprättat men tyvärr också klippt och då på ett annat sätt än på den här rosa tröjan. Så jag kan inte göra som det är på den. Men det blir något att bita i när jag får tid.

Biltröja

Den där produktiva dagen avslutades med en biltröja till Kusinen. Jag gillar verkligen det här trycket, men har inte sytt i det förrän nu. Lillebror såg tröjan och hoppades att den var till honom, så det får nog bli en till honom också inom en snar framtid. Snyggt med röda sömmar och kantband tycker jag. 

Vågkalsong

När jag klippt till linnet i föregående inlägg fanns en liten snutt kvar av vågtyget. Det fick bli ett par kalsonger till Lillebror. Inte för att han behöver egentligen, men det skadar inte att fylla på. Faktum är att när jag tänker efter är det nog dags att rensa ut några gamla kallingar, så det är nog bra ändå att fylla på. Såg efteråt att jag vänt mittstycket upp och ner. Det är sånt som händer, jag var på så bra humör den där dagen så det gjorde mig inget. Och det är ju kalsonger, inget som ska skyltas med. Lillebror blev toknöjd med dessa. Men skulle inte bli glad av ett par regnbågskalsonger.

Linnen

När jag hade kommit igång med docksäng och schlagerkläder fortsatte jag av bara farten och sydde som en galning. Jag hade några beställningar som det i och för sig inte varit någon större brådska med, men som ändå väntat väldigt länge eftersom jag hade symaskins och lustproblem. Men nu är de sydda. Två linnen, ett till en väns dotter och ett till Kusinen. Kusinen får döskallar. Det här tyget har legat på min hylla länge och det var roligt att äntligen få sätta saxen i det.

Heja Danmark!

NU smäller det! I kväll är det första semifinalen i Eurovision Song Contest. I Sverige, i Malmö, hurra, hurra! Den här veckan får barnen lägga sig sent eller somna i soffan tisdag och torsdag när vi kollar på semifinalerna. Lillebror brukar somna rätt snabbt, men Storasystern brukar hålla ut. Hon vet vad som gäller, man blir trött dagen efter men det är bara att bita ihop. Det här är viktigt för oss. 

Och till helgen styr vi kosan söderut. Vi ska gå på FINALEN, hela familjen. Och en kompis till mig. Jag lyckades boka biljetter i november, på Ipaden i foajén på hotellet i Rom precis innan vi skulle åka ut till flygplatsen. Jag blev så upphetsad att jag över huvud taget lyckades komma in på Ticnet och att det faktiskt fanns biljetter kvar (8 minuter efter att de släpptes). Jag förstod att det var dåliga platser, eftersom biljetterna var så billiga, men jag köpte ändå. Först efteråt såg vi att det är biljetter BAKOM scenen. Haha, så kan det gå. Men vi ska DIT! Vi kommer att vara DÄR! Det kommer att bli SUPER! Och vi kommer att vara coolast backstage. 

Min klänning är redan klar, den sydde jag redan till Eurovision Song Contest 2001 när jag var där på Parken i Köpenhamn efter att Olsen Brothers hade vunnit i Globen året innan. Den kan ni se i det här inlägget. Jag hade fått för mig att den klänningen var för liten, men den sitter som smäck. Min kompis som ska med har en likadan som jag sydde till samma tillfälle. Men jag var så klart tvungen att sy något till resten av familjen. Gul jersey har jag ju haft i överflöd hemma, nu börjar det minska lite grann och det känns skönt. Som vanligt var jag ju ute lite i sista minuten och när jag kom på att jag skulle beställa blå jersey var det för sent, det skulle inte hinna komma innan helgen så att jag skulle hinna sy. Men en snabbis in på Ohlsons precis innan stängning gav utdelning och jag fick tag i blå jersey i precis rätt färg.

Lillebror får en flaggtröja. Det gula är lagt som en applikation utanpå det blå. Jag tänkte att det kanske blir för många sömmar annars som skaver. Det var lite pill, och jag fick sprätta bort en gul remsa en gång som hamnade snett, men det gick ändå förvånansvärt snabbt att sy. Storasystern ville inte ha en flagga, och hon ville ha mest gult. Mönstret jag utgick från är Ottobres creative WS. Själv hade jag nog valt färgerna tvärt om, om jag fått välja, men det är inte jag som ska ha den. Klänningen ser likadan ut på baksidan.

Så klart ville jag också sy något till Maken. Han tycker dock att Sverige suger, men är det ESC i Sverige så är det. Det blå tyget räckte precis till en t-shirt till honom, om jag lade in en gul rand på mitten. Bakstycket är helblått. Jag funderade att skriva HEJA DANMARK på ryggen, men han tyckte den var bra som det var. För vi hejar faktiskt inte på Sverige den här gången. Vi har inte den bästa låten. Vi gillar Danmark, och Norge. Men jag tror Danmark har störst chans. Men jag har å andra sidan haft fel många gånger. Danmark vann sist det var ESC i Sverige. Då var jag också där. Så fort Olsen Brothers klev in på scenen förstod vi att de skulle vinna. Får se hur det blir på lördag.

Sov sött

Plötsligt händer det. Jag hittade tillbaka till sylusten. Den låg där någonstans under allt skräp i syrummet. Under långhelgen som gick var mina älskade föräldrar på besök. När jag var borta en kväll hann bästa Mamman ut i syrummet och flyttade på några kartonger, städade bort långfärdsskridskorna (???) och lyfte upp symaskinerna som stod på golvet och ställde dem där de skulle stå. Helt plötsligt fick jag inte ångest av att gå ut där längre. Sen spenderade vi en hel dag med att städa i Storasysterns rum. Där såg det också ut som ett bombnedslag, grejer vällde ut ut skåp och lådor och det gick inte att ställa undan grejer. Vi gjorde en storrensning. Gammalt pyssel slängdes, det kommer ju nytt hela tiden så ibland måste man rensa ut lite, det höll Storasystern med om. Vi sorterade ut böcker som inte kändes aktuella längre, detsamma gjorde vi i Lillebrors bokhylla. De hamnade i en låda på vinden. Vi slängde utpysslade pysselböcker, fanns hur många som helst.

Docksängen hade förvandlats till någon slags förvaring där Storasystern lade allt som inte fick plats någon annanstans. Vi tog en funderare om hon ville ha kvar docksängen över huvud taget, men kom fram till att det ville hon. Och då tyckte jag att vi skulle fixa till den lite. Madrassen i sängen var för kort, och det fanns inga bra lakan eller filtar. Så det var så min sylust började igen. Ett projekt, ett heligt löfte och jag tvingade mig ut i syrummet. Vi hittade en bit skumgummi som räckte till madrass, och jag sydde ett fodral till den av ett blårandigt bomullstyg. Praktisk, då behöver vi inte underlakan i sängen, och det sitter alltid på plats. Sen sydde jag ett täcke med samma randiga tyg på ena sidan och ett blåblommigt tyg på den andra sidan, med lite vadd emellan. Jag dekorerade med band och spets, och nu kan Charlotte sova gott och man kan variera täcket på flera olika sätt, beroende på vad man vill ha. Storasystern blev mycket nöjd, och jag med, över att jag faktiskt hade sytt något. Pricken över i var två tyglådor från IKEAs barnavdelning som passade helt perfekt under sängen, för förvaring av dockkläder och tillbehör.

Dajnmajk

Jag har varit i Danmark (eller Dajnmajk som Lillebror säger) en sväng. Eftersom skolorna här i Uppsala med omnejd är stängda på Valborg, och måndagen var en klämdag så de hade stängt då också, var vi långlediga (det kanske alla skolbarn var?). Så vi tog en tur till Danmark. Vi lånade mina föräldrars 7-sitsiga bil och klämde in hela familjen inklusive Svärmor och hennes sambo och körde ca 260 mil på 6 dagar. 

Barnen har länge velat åka till Legoland, men det har aldrig passat. Att vi sedan inte är vidare förtjusta att besöka populära resmål för barn just på högsäsong gjorde att vi valde att åka dit i april i stället. Väldigt trevligt, lite kallt, men vi hade i övrigt ganska tur med vädret, och i princip noll kö. Om barnen åkte en karusell och ville åka en gång till var det bara att springa runt och hoppa på direkt igen.

Vi stannade två dagar i Billund, och åkte sedan norrut till Skagen. Den enda dagen med regn besökte vi Nordsömuseet i Hirsthals och tittade på klumpfiskar. Vilket otroligt konstigt djur. Men häftigt. Ett otroligt fint påkostat akvarium som hela familjen uppskattade.

Nordjylland bjuder på dramatisk natur. På västkusten stupar sanddynerna brant ner i havet, som bitvis äter sig in i landet. Längs hela kusten finns spår av att Danmark under andra världskriget var ockuperat av tyskarna, i form av stora bunkrar som tidigare låg uppe i sanddynerna och nu är på väg ut i havet. Vi kunde köra långa sträckor på stranden och fick på så vis uppleva naturen, havet och historien på väldigt nära håll trots att vädret inte var med oss den dagen.

Vi besökte Den tillsandade kirke, som inte alls var så tillsandad som vi hade föreställt oss.

Sista dagen bjöd på strålande sol, men rejält med vind. Vi gick ut på Grenen som är Danmarks nordligaste punkt och där två hav möts. Vi gick i medvind dit, med sanden yrande kring fötterna. Inte lika lätt att gå tillbaka i motvind. Speciellt inte då Lillebror inte hade hoppat undan i tid och fick en våg över sig och var dyblöt upp till knäna.

Slutligen besökte vi också Råbjerg Mile, vilket också var helt fantastiskt. Det är en vandrande sanddyn som sakta förflyttar sig över Skagen åt nordväst. För länge sedan hade man stora problem med vandrande sand på Skagen och beslöt att skapa planteringar för att på det viset binda sanden. Men ett område lämnades orört med meningen att sanden ska få vandra och naturen ska få ha sin gång. Den här dynen vandrar 10-20 m österut varje år, och den kväver allt i sin väg. Hur de tänker lösa det när den når vägar och annan bebyggelse har jag ingen aning om. Den är 40 m hög och bjöd på en vidunderlig utsikt över havet och över hela Skagen. Det blåste som sagt ordenligt och det var otroligt häftigt att få gå runt på den här miniatyröknen.

Jag gillar Danmark och är där lite då och då, men detta var första gången på Nordjylland. Rekommenderas varm. Fantastisk natur, trevliga människor, god mat, barnvänligt. Bara en sån sak som att i princip alla restauranger kom ut med kritor och pyssel till barnen. Det är ju verkligen en winwin för alla. Barnen blir glada, det blir lättare för dem att vänta, vi blir nöjda, personalen är säkert nöjd, och framförallt alla människor runt omkring oss som kanske inte uppskattar mina barn på samma sätt som jag gör. Jag undrar varför det inte är lika vanligt i Sverige. Här förväntas man liksom att stanna hemma med barnen, har man barn ska man inte gå ut och äta gott för man kan störa andra. Jag tycker att det är en sån tråkig inställning. Självklart ska man visa hänsyn, men det gäller ju alla, stora som små.

Tillmakning

Den här vintern var verkligen lång. Lite för lång kanske, även om jag verkligen ärligt verkligen tycker om vinter och snö. Förra året tog jag av mig strumporna 23 mars, i år 5 maj. Det har kliat i fingrarna på oss att få komma ut i trädgården och greja. De här bilderna är några veckor gamla och det är fortfarande snö kvar. Men så fort snön smälte bort på verandan tog jag fram stolarna till "morgonsolhörnan", och äntligen fick jag ändan ur och köpte ett bord. Jag fick pengar till det av mor och far i födelsedagspresent förra året, i maj, så det var verkligen på tiden. Jag var rädd först att bordet skulle vara lite för stort, men det blev verkligen toppenbra. 

På bordet ligger tidningen Åter, där vi läste om tillmakning. Vilken bra idé, och så otroligt bra det fungerade. Vi har mycket berg i dagen på vår tomt, och stenar som sticker upp och som är för stora att flytta på. Det har ju sin charm så klart, men det är väldigt jobbigt när man ska klippa gräset. Så Maken makade bort dem. I alla fall toppen av berget. Det går till så att man eldar ordentligt och länge på stenen, då spricker den. Tillmakning användes i gruvdrift förr i tiden innan krut och dynamit gjorde sitt intåg. Det där med att hälla vatten på stenen är en skröna, det behöver man inte göra. Det är hettan som får stenen att spricka, inte nedkylningen. Och stenarna sprack. Och med ett spett kunde vi få bort så mycket att berget nu håller sig under gräsmattan. Det ska tilläggas att det behövs en hel del bränsle för att få till den hetta som krävs.

Vad jag gör?

Ja, inte syr jag i alla fall. Jag tog mig en funderare på vad jag lägger min tid på just nu. Och kom fram till att jag ju läser jättemycket. Mer än jag gjort på väldigt länge tror jag. Jag älskar att läsa, men det har gått i perioder ända sedan jag fick barn. Det eskalerar alltid på sommaren när jag är ledig, eller när jag reser. Men nu har det hållit i sig ända sedan förra sommaren och det är så roligt. Jag verkligen plöjer igenom böcker. Jag köper böcker till mig själv till och med, vilket inte brukar höra till vanligheten. Och jag har till och med en lista på böcker som jag vill låna på Bibblan. Och det är en viss typ av bok jag sväljer med hull och hår just nu. Min postapokalyptiska sommar gled över till ett helt postapokalyptiskt år. Sjukdomar, kärnvapenkrig, vampyrer och zombies, anledningen varierar men temat är det samma. Vad händer sen, hur lever man, hur klarar man sig. Klarar man sig? Ja, det varierar också. En del av böckerna vacklar lite på gränsen, som Syndaflodens år av Margret Atwood, som till stor del handlar om just innan apokalypsen, under den och lite efter. Eller Världskrig Z av Max Brooks som är skriven efter apokalypsen, men handlar om både innan, under och efter. Sen finns de klockrena postapokalypserna, som Hungerspelstrilogin av Suzanne Colins, Pestens tid av Stephen King, Metro 2033 occh Metro 2034 av Dmitrij Gluchovkij och min personliga favorit Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Uppföljaren till den släpps på svenska vilken dag som helst och jag kommer att kasta mig över den. Flickan från ingenstans var en drygt 900 sidor tegelsten som totalt fångade mig och som jag plöjde igenom på nolltid, rekommenderas varmt. Fast inte till dig som vill ha måbraböcker och lyckliga slut.

Bilden har jag lånat från http://annasbokhorna.blogspot.se

I kölvattet av den här postapokalypshetsen (jag bara älskar ordet också, postapokalyps) har jag också börjat att titta på lite TV-serier som behandlar ämnet. Och när jag sitter där i soffan för mig själv (familjen lägger sig tidigt, men jag är utpräglad kvällsmänniska) och tittar på jordens undergång så broderar jag. Och funderar på vad jag ska odla i min trädgård så att jag kan överleva en apokalyps. Och på om jag ska plocka fram Makens gamla golfklubbor i händelse av en zombieattack, det är nämligen den enda som hjälper mot zombies, rejäla svingar mot huvudet... ;-)

Vad gäller odlingen så återkommer jag om det. Och även broderiet som jag är rätt trött på nu och gärna vill få klart så snart som möjligt.