Mörv?

Det känns lite som att vi har gått in i månaden mörv. Egentligen är mörv månaden mellan november och december, som gör att november liksom aldrig verkar ta slut. Det är då man måste rotfylla, gå på föräldramöten, göra stambyten och avliva Snuffe. Allt enligt Jan Berglin, som jag för övrigt älskar. Under mörv blir det aldrig riktigt ljust, och så känns det just nu. Det känns som en riktigt lång raka mot den alldeles för avlägsna julen. 

Den här veckan är Lillebor och Storasyster på semester hos Mormorn och Morfarn. Pappan och jag roar oss med att äta mat som de inte gillar, som musslor och kantareller, och titta på filmer som de inte vill se redan klockan 19 på kvällen. Synnerligen praktiskt då man med något större sannolikhet orkar hålla sig vaken till slutet.

Idag är det oktober, eller jag menar mörv. Som tur är så har jag redan fyllt upp november med en massa skoj, så jag hoppas att den månaden flyger förbi utan att jag märker av det gråa och regntunga. Det som hägrar de närmaste veckorna är en besök av Kusinen och hans föräldrar, 40-årskalas, syhelg med bästa sykompisarna, lite roliga event på jobbet och slutligen rundar vi av november med en resa till Rom, hela Familjen. Jag längtar efter allt det och det är skönt att ha något mysigt att se fram emot.

Något lite kul så här i mörv var ändå att vi äntligen hittade ett kantarellställe. Jaja, jag vet att trattisar brukar finnas typ överallt, men i månaden mörv vill inte mina barn gå ut alls om de inte blir tvingade. Och därför går det inte att gå ut överallt och leta. Men vi tvingade ut dem, och gick 200 m från huset, och där var de! Två stora korgar på 45 min, sen kunde vi gå hem. Jag visste att de fanns därute, jag bor ju för tusan i skogen, men nu vet jag precis vart.

Varmt under

Här kommer ett par långkalsonger/leggings till Storasystern sydda av Strömmings nya merinoull. Hon gillar ju klänning och tights, så jag tänkte att det var bra med ett par i ull, så behöver hon kanske inte ha något mer över dem. Och kan ju också användas som långkalsonger vid behov. Men de blev väldigt sladdriga och stora. Trots att jag numer syr i storlek 128 som jag förlänger, just för att få dem lite tightare. Funkar ok i jersey, men inte i detta tyg. Storasystern är dock helnöjd och tyckte att de var perfekta. Min tanke var från början att sy underställ till båda barnen i detta tyg, men vi får se hur det blir. Är lite sugen på något till mig själv också.

En till vetevärmare

Vad roligt det är att sy dem och vad fort det går. Jag ville ha en på jobbet också. Jag har ett stillasittande jobb och jag får ont i axlarna trots att jag tränar mycket och försöker att röra på mig. Då är det skönt att lägga lite värme på axlarna. Dessutom är jag frusen av mig och då är det också skönt med en vetevärmare. Eftersom jag jobbar med moln, kan man säga, så var tygvalet givet. Gunilla Axéns Moln från 1966 är så himla fint. Jag köpte en bit för flera år sedan som ligger på hyllan och som jag nallar av lite då och då. Nu får jag dessutom njuta av det på arbetstid också.

För ett år sedan

För precis ett år sedan idag kom jag hem från en fantastisk resa till Kina. Jag fick se otroliga hantverk och textilier, uppleva ett fantastiskt land, äta otroligt god mat och umgås med likasinnade. Jag fick dessutom dela allt detta med min underbara Mor. Härom dagen plockade jag fram fotoboken jag gjorde när jag kom hem och drömde mig tillbaka. Jag vill åka till Kina igen. Speciellt till Shanghai. Här kan ni läsa mer om min fantastiska resa.

En ufokudde

Den här kudde började jag och Storasystern att sy under våren när jag deltog i utmaningen att använda det man hade hemma. Det är jag som har sytt allt, och broderat, men Storasystern har valt tyger och broderier. Det skulle bli en kudde till hennes rum, när vi hade renoverat där. En kudde med ett landskap, ett äventyr, full av historier. Så var tanken. Men den blev inte så bra som jag hade tänkt. Och den bråkade med mig. Det gick inte bra att brodera, det var en massa strul. Så den blev liggande. Efter sommaren gjorde jag ett ryck och gjorde klart den, så när som på att sy ihop den sista sömmen. Den har alltså legat med innerkudde och allt, men öppen i ena sidan. Men så här om kvällen tog jag tag i det och tråcklade ihop den. Storasystern är nöjd, och då är jag det med. Jag skulle ha velat ha mer applikationer och broderier, men då hade den kanske aldrig blivit klar.

Virkad gardin

Här kommer en liten virkad gardin. Mönstret kommer från boken jag lånade på bibblan över sommaren. Jag började virka innan jag lämnade tillbaka den, och sen var det ju bara upprepning. Fast jag var tvungen att gå till tillbaka till bibblan en gång och kika hur jag skulle ta mig från första rapporten till andra, innan jag kunde fortsätta. Den här lilla gardinen ska få bo i en liten stugan på en liten ö i Dalälven. Jag satt och pratade med en nära vän och berättade om boken jag lånat och att jag ville virka en gardin. Hon undrade om jag kunde virka en liten till henne också. När de köpte huset på ön i älven satt det virkade gardiner i fönstren som lämnades kvar. De passar bra där och mina vänner valde att låta dem hänga kvar. Men det saknades gardin i ett av fönstren, det minsta. Så jag virkade en liten gardin till det fönstret. Jag hoppas att den kommer att passa. 

Rutiga tights

Det var det här jag ville sy i söndags, när kalsongerna var i vägen. Redan i lördags kväll var alla tyger jag köpte på Syfestivalen tvättade och tumlade och jag vill sy något. Det här rutiga tyget köpte jag hos Liandlo. Jag är inte så förtjust i deras tyger, speciellt inte sångtygerna. Men de verkar ju vara omåttligt populära, jag har kanske missat något. Men det här gillar jag. Skulle gärna ha det i lite andra färger, nu fanns bara blått och rosa. Storasystern har ju passerat genom rosaträsket och kommit ut fullt normal på andra sidan, så det fick bli blått. Och jag tänkte tights direkt när jag såg det. Tänk att hon är så långbent nuförtiden...

Kalsonger i vägen

Åh, jag har hittat min sylust igen. Ett bra tag har jag knappt orkat gå ut i syrummet och än mindre ta tag i något. Och har jag gjort det så har det känts lite tungt. Men nu känns det bara så otroligt kul att sy igen. Det är skönt. 

Är det något som Lillebror inte behöver egentligen så är det kalsonger. Men det är ju en så himla bra grej att sy av snuttar, så jag fortsätter att klippa till dem när jag klipper annat. Jag har nu gått upp en storlek som kan ligga och vänta lite på honom. Han lär ju behöva kalsonger även i framtiden, så det är ju bara att anpassa storlekarna när jag har tillräckligt många av en storlek. 

Om några veckor är det dags för syträff. Jag brukar alltid spendera en dag med att sy kalsonger som jag klippt till under lång tid innan. Men den här gången har jag ingen lust alls att lägga tid på det. Jag ska göra annat. Sy BHar till exempel. Därför har jag börjat att tag lite i min tillklippta kalsonghög. Det hann bli tre stycken innan jag bytte tråd i CPNn. De låg liksom i vägen för nästa projekt, så jag körde på. Grodor från Gekko och Staden från Strömming. Nu är båda tygerna slut. Lillebror hann sno ett par av dem, trots att jag hade tänkt vänta lite.

Värme till vintern

Vi bor i ett kallt hus. Det är tur att sommaren är så fantastisk så att vi kan ladda inför vintern. Inför den här vintern har vi gott om ved och jag håller på att virka en stor matta. Och Storasystern och jag har sytt vetevärmaren. Vetet har stått i en hink i mitt syrum ett par år, jag fick det av en kompis. Jag har tänkt sy vetevärmare länge, men som så mycket annat har det inte blivit av. Storasystern och jag sydde dem efter västen igår, som lite plåster på såren när hon blev så besviken för att västen var för stor. Det var lite lättare för henne att sy, och fort gick det. Hon valde tyg själv. När vi värmt upp med en vanlig rektangulär så gjorde vi ett hjärta. Lillebror ville självklart också ha en när Storasystern visade upp sin. Så han fick ett hjärta. Båda värmarna är sydda med en innerpåse för vetet i ett gammalt bomullslakan, och sedan ett överdrag av svamptyget. Den rektangulära är sydd som ett örngott, och hjärtats bakstycke är delat i två delar som går omlott. Båda värmarna är invigda och godkända. Vi är redo för vintern.

En väst javisst

Åh, vilken härlig helg jag har. Igår åkte jag till Stockholm och träffade bästaste syvännerna. En liten sväng till Stoff & Stil blev det och sedan middag hemma hos en kompis. Jag kom inte i säng förrän vid två, så i kväll är jag lite trött. Idag har jag varit på Syfestivalen. Lite tyg har blivit inhandlat, tvättat och tumlat redan idag. Hos LG sömnad handlade jag material till två BHar som jag är supersugen på att sätta tänderna i. Lite tidningar fick jag också med mig hem för inspiration.

När jag kom hem var jag väldigt sysugen. Så Storasystern och jag gick ut i syrummet tillsammans. Vi sydde klart en väst till henne som vi började på för några veckor sedan när mamma var här. Mamma är ju fantastisk, tålamod som få och tid och lugn att låta Storasystern prova själv. Själv har jag ofta dåligt tålamod, och alltid något som jag själv vill göra. Jag avskyr mig själv för det. Hon visar ju ett intresse och en vilja och jag vill uppmuntra det. Men idag var vi båda två på strålande humör och det gick jättebra att sy. Vi avslutade som sagt västen som var påbörjad. Storasystern hade valt ett av mina kinesiska sidentyger, en stuvbit som passade bra. Men det var inte direkt det bästa tyget för en nybörjare. Halkigt och fransar sig lätt. Men hon var duktig, och jag hjälpte henne. När vi var klara blev hon jättebesviken, hon tyckte att västen var för stor. Vi hade ritat mönstret utifrån en annan väst som hon älskar. Men den är så himla liten, så jag gjorde den nya lite större. Tydligen helt fel. Jag föreslog att jag skulle sy en ny. Att sprätta och göra om var nog inte möjligt med tanke på hur tyget fransar sig. Men så kom jag på att jag kunde testa att bara klippa av lite i framkanten, sedan vika in och göra en ny kantstickning. Det funkade bra och Storasystern blev nöjd.

Och det här är förlagan. Den sydde min mamma till mig när jag var liten. Jag försökte få Storasystern att ha den när hon var i tvåårsåldern, men hon vägrade. Nu, när hon är nästan är nio har hon börjat att använda den, och älskar den. Jag tycker att den är så liten, men det är det hon gillar.

Mina drömmars stad

När jag hade sytt pingvinkläder till barnen i söndags ville jag sy ett nattlinne till Storasystern. Återigen gjorde jag precis det som föll min in. Underbart skönt. Och behövligt. Jag tog stadentyget från Strömming. Jag gillar tyget, men det var ändå ett sådant som jag kanske var lite förhastad när jag köpte och sen inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Det är ju otroligt mjukt och skönt så ett nattlinne passade ju toppenbra. Det blev lite stort, av den enkla anledningen att jag inte hade just det här mönstret i storlek 134, bara i 128 och 140. Storasystern var hos skolsyster i förra veckan och mätte exakt 128,5 cm. Men det var ett tag sedan jag slutade sy och köpa 128 till henne, 134 får det bli numer. Utom i detta nattlinne då. Men hon är förtjust, hon älskade att det var lite stort och långt. Och hon lär ju kunna ha det ett bra tag.

Lillebror ville också absolut vara med på bild. Han älskar också nattlinnen och har ett på sig som jag sytt av en gammal t-shirt. Jag älskade den här rosapanterntröjan när jag var liten, så mycket att jag själv har sparat den i alla år. När Storasystern var i 4-årsåldern sydde jag om den till henne, och nu har Lillebror den. Den är otroligt mjuk och skön, och tryck och färg har hållit fantastiskt bra genom alla år.

En liten present

Jag fick ett mobilfodral av min lilla mamma. Hon har broderat den med inspiration från leksandsdräkten, speciellt till mig. Jag behövde verkligen ett, jag tycker att den är så fin, jag blir glad varje gång jag plockar fram telefonen.

Kladdfritt?

I somras sydde jag sparkskydd till bilen. Något som jag tänkt göra i flera år. Barnen sitter och sparkar på sätena som blir smutsiga. De gör det ju inte med flit direkt, deras ben råkar ju bara vara i rätt höjd, de når ju inte ner till golvet. När jag var på Stoff & Stil i somras köpte jag en stuvbit med vaxduk och i sommarstugan sydde jag sparkskydd med fickor och allt. Men det man köper på Stoff & Stil är ju inte tyg, utan något slags vaxat papper. Det höll helt enkelt inte. Barnen stoppade för mycket i fickorna så de gick sönder, och sen gick banden av. Men nu har jag sytt nya, och de blev mycket bättre. Jag tog ett riktigt tyg den här gången. Och jag skippade fickorna. Och inga band att knyta, utan resår upptill och nedtill. Jag har också sytt veck upptill för att forma skyddet efter ryggstödet, och klippt ur lite för nackstödet. Det sitter som en smäck. Den svarta resåren räckte dock inte, så bara en blev klar, jag måste beställa lite mer. Sen funderar jag på om jag valde helt fel vaxduk, det lär bli en del glasstjat framöver kan jag tänka mig...

Elefantbody

Det var nog egentligen den här bodyn som tog mig ur min sykoma. Eller så var den orsaken till den. Den satt nämligen ganska länge i min CoverPro, och var liksom i vägen. Och jag tänkte hela tiden att jag inte orkade byta tråd och kantband, för att sedan byta tillbaka. Men nu är den klar, och fin blev den. Grönt och lila är snyggt ihop. Storlek 62. Den här är till salu.

Isbjörnar och pingviner

Jag kunde inte låta bli att beställa en bit av det här tyget när det dök upp på Stoff & Stil nyligen. Ryktet gick på nätet och jag var rädd att jag skulle missa det om jag väntade. Det är så roligt att det har dykt upp fotoprinttyg. Jag minns när vi tjatade på Johnny på Jofotex om att trycka upp landskapstyget. Det var så många färger och han var rädd att det skulle bli för dyrt och att ingen skulle köpa det. Ja, hur det slutade vet vi ju, och antalet färger verkar inte vara något som stoppar JNY, Znok eller några av alla som trycker nya tyger idag. Och nu är fotoprint här, jag hoppas för att stanna. Och jag betalade utan att tveka den 200 kr/m som de kostar. Sen råkar jag vara lite extra förtjust i pingviner.

Båda barnen blev förtjusta när jag kom hem med tyget i fredags. Idag var båda barnen och lekte med kompisar och jag satt ute i syrummet. Det var första gången på länge som jag verkligen hade lust att sy. Och tid samtidigt som lust. Så jag gjorde det jag precis det som jag kände för, och det var att sätta saxen i det här tyget direkt. Det var roligt och jag är väldigt nöjd. Det är barnen också. Tightsen är till Storasyster och tröjan till Lillebror.

Men Storasystern påpekade direkt att tyget inte riktigt stämmer. För pingviner och isbjörnar lever ju inte tillsammans.

Ännu en festblåsa

I brist på nya saker att blogga om så bjuder jag på ännu en festblåsa. Det här tyget köpte jag på Jofotex första gången jag var där. Det var en kompis till mig som hade upptäckt Jofotex och vi åkte dit. Det var nog innan jag fick barn, så jag handlade bara tyg till mig själv. På den tiden sydde jag inte i trikå. Jag minns inte om det var något särskilt tillfälle jag tänkte på när jag köpte tyget, men som så många gånger innan tyckte jag att att något inte var bra och klänningen blev liggande ofärdig. Efter ett par år plockade jag fram den igen och återigen satt den ju som en smäck. Den blev klar på en eftermiddag och jag är mycket nöjd med den. Jag har haft den på några schlagerfester och ett par bröllop. Vid det här laget hade jag slutat med mina kortkorta klänningar, så den här gillar jag skarpt fortfarande. Jag ska på stor fest nästa helg och då tänkte jag ha den här. Mönstret kommer från min farmors samling och jag skulle tippa att det är från 60-talet eller 70-talet. Den är ganska djupt urringad i ryggen.

Förutom att jag har haft den på ett par bröllop så har den faktiskt varit brudklänning också, tro det eller ej. En vän till mig fick frågan från en bekant om hon kunde göra ändringar i en brudklänning. Min vän vågade inte men visste att jag hade sytt flera och ställde frågan till mig om jag kunde hjälpa till. Så min väns bekant kom ut till mig med klänning som hon köpt på Blocket. Hon var jättelång och klänningen passade inte alls. Jag hade kunnat byta ut axelbanden för att få ner den, för den satt dessutom helt fel över bysten, men den hade fortfarande varit för kort, hur vi än gjorde. Men så undrade hon om inte jag hade någon klänning hon kunde låna. Då befann ju sig min låda med fest och balklänningar fortfarande hos mamma, så några långklänningar hade jag ju inte hemma. Men det spelade ingen roll tyckte hon så jag plockade fram vad jag hade. Jag var tveksam till att något skulle passa, eftersom hon var typ 3 dm längre än mig. Men den här klänningen satt som en smäck på henne också. Den slutade väl strax över knäna på henne, men upptill satt den nästan bättre än på mig. Intressant.

Nostalgitripp big time!

Ibland frågar folk mig hur jag har lärt mig att sy. Jag brukar svara att jag har sprättat, slängt och låtit saker mogna. Men nu ska ni få ett mer korrekt svar, i bilder. Det här är min skola. 

Bästa Mamman var här i helgen. Hon hade med sig en hel flyttkartong med klänningar. Det var lite som julafton att öppna den. Den har stått hos mina föräldrar i närmare fyra år. Och den stod ett tag på vinden i Kolmården också, så det är rätt länge sedan som jag packade den. Jag ska säga ärligt att jag hade glömt bort en hel del. Jag har nu provat alla, vissa gick faktiskt på, andra inte. De flesta klänningarna i kartongen har jag sytt. Håll i er! (Jag ber om ursäkt för att alla klänningarna är så skrynkliga, men jag orkade inte stryka alla...) Det blir ett långt inlägg, orkar ni inte läsa kan ni bara scrolla och titta på alla bilder.

Jag börjar med den här klänningen av en anledning. Det är faktiskt den första jag någonsin sytt till mig själv. I alla fall som jag minns. Jag hade en ärmlös blus som jag gillade så mycket. Men den var kort. Så jag ville sy en likadan fast längre så att jag kunde ha den som klänning. Det var en väldigt enkel modell, a-linje, utan några som helst former. Så jag bara lade blusen på tyget och klippte ut en ny längre. Jag gick på gymnasiet. Sedan gick klänningen igenom en liten piffning några år senare. Jag bytte ut knapparna och formsydde den lite, lade till banden i ryggen. Jag kan faktiskt tänka mig att använda den fortfarande, men då måste jag lägga ut den lite. Men det finns gott om sömsmån så det borde inte vara några problem.

Nästa klänning blir min balklänning som jag sydde till studenten. Den är sydd i thaisiden, och jag valde en modell med massor av vidd. Jag har för mig att vi köpte 8 m av det gröna, mamma och pappa betalade (Tygcentra i Leksand, finns kvar idag). Kjolen går att lägga ut som en cirkel. Jag har ett par matchande gröna skinnpumps i precis rätt färg, i storlek 38. Jag har storlek 39... Någon gång under kvällen tog jag av dem under bordet, och jag fick inte på dem igen. Jag gick hem utan skor den kvällen. Klänningen passar inte riktigt, men det finns utrymme att lägga ut om jag skulle vilja. Nuförtiden går jag dock rätt sällan på bal (läs aldrig).

Sen började jag plugga i Uppsala. Jag gick och köpte en ny klänning till en av de första festerna på terminen (den fanns också i kartongen, passade perfekt). Till nästa fest ville jag ha en ny klänning igen, men insåg snabbt att det ju var ohållbart att köpa nya klänningar till varje fest. Men jag tänkte att jag kan ju sy. Jag åkte hem till mamma och rotade bland hennes tyger, och de sygrejer som hon och jag fick efter min farmor som var sömmerska och gick bort samma år som jag flyttade hemifrån. Detta var resultatet av min första djupdykning, och fler skulle det bli. Orange manchester. Passar bra och jag kan tänka mig att använda den igen. Lite kort bara, ett återkommande tema ska det visa sig.

Det här tyget snodde jag också av mamma. Klippte till en klänning som jag av någon anledning inte tyckte passade. Den låg nog ofärdig ett par år tror jag innan jag hittade den, provade, inte förstod eller mindes varför jag inte gillade den från början, och sydde klart den. Sitter som en smäck idag med. Den här ska jag använda. Jag tror att jag inte gillade färgen från början.

Det här tyget kom från farmor. Någon slags krossad sammet. Det var fruktansvärt att sy i. Jag nålade och nålade och nålade, men när jag skulle sy så pressades tyget åt helt olika håll. Så här i efterhand så borde jag naturligtvis ha tråcklat för hand först. Men klar blev den till slut. Axelbanden är strassband. Mönstret har jag kvar idag och jag har sytt ett flertal klänningar i det. Den här klänningen passar inte riktigt, vilket är synd, den skulle jag gärna använda.

Den här är en av mina favoriter. Sammeten kommer från en klänning som jag har för mig att min moster har haft. Den var figursydd, och vi hade inte samma figur, så jag använde den delen jag kunde och skarvade resten. Spetsen hittade jag också i mammas tyggömma. Under den är det mörkgrönt fodertyg. Jag tänkte Jane Austen när jag sydde den. Om jag får tillfälle skulle jag gärna använda den här igen, den passar, om än lite trång. Lite kort även denna, den fick bli så lång som spetsen var minns jag. 

Enkel klänning i silvergrå duchesse. Var aldrig någon favorit. Jag skulle tro att jag nog bara använde den en gång. Men nu tycker jag att den är helt ok. Passar bra.

Ooo, den här gillar jag. Den sydde jag till en djungelfest som jag och en kompis ordnade. Jag minns inte vart jag fick tag i tyget. Jag hade i alla fall krusat håret som stod åt alla håll. Det var en rolig fest, alla hade ansträngt sig. En tjej kom som papegoja och en som palm och en hade en klase bananer på huvudet. Det var en dammiddag och vi hade bett några manliga kurskamrater att komma och servera. De dök upp insmorda med brunkräm iförda höftskynken och krulliga peruker. Klänningen sitter lite tight, men jag skulle kunna ha den på mig igen tror jag. Om jag hittar ett bra tillfälle för leopard.  

Här kommer ännu en från farmors/mammas tyggömma. En riktig cocktailklänning, och jag sydde den för ett cocktailparty. Överdelen är sammet, kjolen i något taftliknande tyg. Jag har ingen aning om det skulle vara något äkta siden, men chansen finns ju med tanke på att farmor sydde mycket fina klänningar till fina damer. Pappa har berättat om hur hon hade klippångest varje gång hon skulle sätta saxen i något fint sidentyg. Så klart snålt tilltaget också, då det alltid var de fina damerna som själva köpte tyget och sen kom till farmor för att få det uppsytt. Även denna klänning är väldigt kort, och den går inte på idag. Inte ens med lite god vilja. Kjolen gör sig mycket bra med en fluffig underkjol.

Här kommer en annan favorit. Och ett eget mönster som jag konstruerade. Om man kan kalla det mönster när jag bara svepte tyget om mig, och mamma hjälpte mig att måtta runt om. Jag klippte ur lite under armarna minns jag, och gjorde sen insnitt över bysten. Den här gillar jag och kan tänka mig att ha nästa sommar. Hade dock kunnat vara lite längre, som vanligt. Jag tycker inte att jag har lika snygga ben längre... Det här tyget har jag dock köpt helt själv. På den tiden fanns en tygaffär i korsningen St. Olofsgatan Dragarbrunnsgatan i Uppsala som hade rätt billiga tyger vill jag minnas. Jag minns inte vad den hette, den finns inte kvar, inte där i alla fall.

Den här klänningen sydde jag av en stuv som jag köpte i samma tygaffär som ovan. Det är en bit tjock lejongul sammet. Jag tycker att den är väldigt fin, men är osäker på om färgen funkar på mig. Jag tror bara jag har använt den en gång, jag har för mig att jag sydde den under slutet av mina studier.

Den här klänningen sydde jag till millennieskiftet. Maken och jag (vi var dock inte makar då, men vi hade flyttat ihop samma år) var bjudna till vänner på Djäknegatan på fest, och vi firade in det nya millenniet på 6e våningen i studentlägenheterna där. Jag minns att jag fick en hel låda med trasiga raketer av en vän, alla pinnarna hade lossnat från själva raketen. Jag tejpade ihop dem igen och Maken och jag sköt av dem när vi gick hem på natten, mitt i stan. Typiskt dum grej att göra. Jag var aldrig riktigt nöjd med klänningen och har inte använt den igen. Det är ett tunt genomskinligt men stelt tyg i guld och rött över vinrött foder, och guldtyget skaver och sticks. Den passar dock ganska bra.

Den här modellen gillar jag, men inte tyget. Nu när jag sitter och skriver minns jag faktiskt vart jag hittade mönstret, och jag tror att jag har kvar mönstertidningen i fråga. Jag skulle kunna tänka mig att sy den igen, fast i ett annat tyg. I och för sig är det här tyget bra på det viset att det inte skrynklar, men det är ganska tråkigt i övrigt. Färgen är också tråkig. Jag satte på mig den här klänningen när jag skulle gå på Eurovision Song Contest i Globen 2000, och kan idag inte fatta varför. Se alla fantastiska klänningar ovan som hängde i min garderob, och jag väljer denna fullkomligt urtråkiga kreation. När jag älskar glitter och glamour, schlager och fest. Jaja, jag skulle ta igen det året därpå.

I Globen vann Olsen Brothers för Danmark, men Fly on the wings of love. I samma ögonblick som de klev på scenen förstod alla som var på plats att de skulle vinna. Dagen efter ringde jag en vän som bor i Köpenhamn och bad henne köpa biljetter. Det tog så klart ett tag innan de släpptes, men det gjorde hon. Och jag sydde denna klänning att ha när vi gick till Parken i Köpenhamn tillsammans med 40 000 andra. Jag sydde två stycken i den här modellen, och en gulblå i en annan modell, och slutligen en rödvit till min danska vän. Eftersom två av mina vänner bodde i Köpenhamn respektive Oslo (men hon är svenska och fick därför en gulblå klänning) kunde jag inte prova ut dem innan, och jag hade med mig symaskinen och sydde klart dem samma dag. Vi var urtjusiga och jag hade blå slingor i håret. Tyget köpte jag på en lågprisbutik i Norrköping som inte finns kvar. Det är något slags flaggtyg och kostade 10 kr/m. Ingen vidare kvalitet och bör nog inte stoppas i tvättmaskinen. Jag sköljde upp den för hand en gång, men då verkar fodret ha krympt, för den blev väldigt konstig efteråt. Jag kan dock inte göra mig av med den, så den får ligga kvar i lådan. Kanske kan jag fixa till den om jag får lust.

Ovan nämnda danska vän gifte sig året därpå och jag sydde den här klänningen till bröllopet där jag var tärna. Jag sydde även hennes brudklänning. Maken och jag var i London en månad innan och jag letade efter matchande skor. Hittade ett par supercoola i genomskinlig plast, med strasstenar på. Det var dock skyhög klack, och även om jag som maken föreslog skulle ha övat varje dag fram till bröllopet så hade det aldrig gått. Detta verkade dock vara det årets trend, och till slut hittade jag liknande skor med betydligt lägre klack. Skorna finns kvar också.

I lådan fanns även mängder av köpta och ärvda klänningar, vissa passar och andra inte. Det var i alla fall väldigt roligt att prova. Jag vet ju att jag sedan den tiden har fött och ammat två barn, och att jag inte väger eller ser ut idag som jag gjorde då. Men det mest intressanta var brösten. Så klart är de förändrade, men jag har ändå tyckt att det inte varit så mycket. Förutom att de inte är lika fasta har jag tyckt att formen och fasonen varit ungefär lika. Men nu upptäckte jag väldigt tydligt hur tyngdlagen har verkat på dem. De sitter mycket längre ner nu än då. Intressant. Men jag är fortfarande nöjd med vad jag har. :-) Tyvärr var jag på den tiden det begav sig väldigt förtjust i korta klänningar verkar det som. Jag var aldrig försiktig när jag klippte, och det finns i alla fall två väldigt fina klänningar, en från farmor och en från mormor som jag klippte alldeles för kort. Så synd, för de hade varit så fina att ha idag. Jag ville inte ens prova dem, jag vet att jag inte skulle vilja ha dem som de är nu. De får ligga kvar i lådan, kanske Storasystern vill ha dem i framtiden.

Ny kudde

Bästa Mamman ringde mig härom dagen och berättade att Insjöns väveri firade något jämnt årtal och hade halva priset på alla sina dukar. Hon skickade en bild på ett tyg hon köpte på metervara och jag blev så förtjust att jag skickade dit henne att köpa en meter åt mig. Jag tänkte mig en kudde, och det har det blivit. Jag hade en dunkudde liggande ute i syrummet som legat där väldigt länge och irriterat mig. Jag har haft många idéer för den, men har inte hunnit så långt som att genomföra dem. I kväll sydde jag ett fodral och det var gjort på 20 min. Lite längre att tråckla ihop den, men snabbt gick det i alla fall, från idé till färdig kudde. Jag är SÅ nöjd. Den blev så fin. Jag har egentligen inte behov av någon kudde, men det gör inget. Den får bo i vardagsrummet med kinesen och kurbisten. Jag skulle vilja köpa mer av det här tyget, till en duk, men jag ska behärska mig. 

Årets hemliga resa

För tredje året i rad ordnade jag en hemlig resa för mitt gamla gäng från universitetet. Jag fixade tillsammans med en kompis och vi fick pengar och fria händer. Resten av gänget dyker upp på utsatt tid och plats utan att veta vart vi ska. I år möttes vi på Arlanda och vi flög till Wien. En mycket trevlig stad måste jag säga, alla var väldigt nöjda med resmålet. Vi åkte på en guidad tur genom centrala Wien på Segway, otroligt roligt. Vi besökte Schloss Shönbrunn och Spanska ridskolan. Vi åt god mat, besökte en vingård, drack inhemskt vin och Sturm, vin som inte jäst färdigt än och är sött och grumligt och "very dangerous". Det serveras bara under den här tiden på året. Jag fyndade en ny höst och vinterkappa på Desigual, Euron står ju väldigt fördelaktigt mot svenska kronan just nu. En toppenresa helt enkelt. 

Som vanligt hade vi förberett en liten kasse med saker man kan behöva under resan. Lite varuprover på hudvård, guidehäfte, jag hade bakat lite olika bars. Och så hade jag sytt årets hatt. Det har nu blivit ett måste. Första hemliga resan gick till Istanbul och jag hade köpt väldigt fula gula beppehattar. Men det var väldigt praktiskt när man ska hålla ihop en grupp med människor. Förra året hade vi blommiga sjaletter. I år sydde jag svartvitblommiga solhattar till alla. Och matchande näsduksfodral så klart.

8 stycken av varje blev det. Det var faktiskt inte så jobbigt som det låter. Jag klippte till alla en kväll, sydde ihop en kväll, nålade en kväll, och sydde sedan det sista i ett svep en förmiddag. Det går ju snabbare att sy 8 stycken av något samtidigt, än att att sy 8 stycken var för sig.