Februari summerat

29 februari idag. Sista februari. Jag har deltagit i Kajas utmaning DeStash February, som gick ut på att inte köpa något nytt tyg eller sybehör under hela februari, samt att försöka använda så mycket som möjligt av det man hade hemma. Förutom köpstopp på tyger har jag också haft köpstopp på allt jag kunde den här månaden. Det har passat mig bra, för den senaste tiden har jag funderat mycket på konsumtion och hållbarhet. Jag skulle vilja konsumera mindre, och leva enklare och med mer eftertanke. Jag gör så gott jag kan redan, men jag vill bli bättre. Jag tycker att det har gått riktigt bra den här månaden. Inte en tråd har jag köpt, så vad gäller Kajas utmaning klarade jag den galant. Jag har också producerat massor den här månaden, bara av sådant jag hade hemma. Vad gäller övrig shopping så kom det två födelsedagar och ett bröllop den här månaden som krävde en del inköp, men jag lyckade också tillverka presenter och även en slips till bröllopet. Förutom det köpte jag ett hårspänne som jag verkligen ville ha och en handkräm som jag inte behövde, och det ångrar jag. Inte hårspännet, men handkrämen. Jag ska tillägga att jag självklart har handlat mat och nödvändigheter till hushållet, men utöver det har jag försökt att inte handla något onödigt. Lyckades nästan. Det var faktiskt lite roligt så jag är motiverad att fortsätta.

I morgon är det mars, och Stoff&Stil öppnar ny butik Stockholm. Det kommer oundvikligen att bli en tur dig inom en snar framtid och då lär det bli lite handlat. Men jag har också haft en del beställningar den här månaden som får finansiera ett besök där. I övrigt kommer jag att fortsätta hålla igen. Jag har ritat av många nya mönster till mig själv och hoppas på att komma till skott och faktiskt sy något också. Jag var ju duktig på det i somras, men sen har det inte blivit något mer till mig själv.

Jag påbörjade ett projekt tillsammans med Storasystern den här månaden också, som inte blev klart. Det är verkligen ett "använd-vad-du har-projekt", och jag bjuder här på en liten tjuvkik på det.

Här händer det grejer

Åhhh, våren är här! I alla fall smälter snön på dagarna, även om det fryser på och blir snorhalt igen på natten. Igå skickade jag Lillebror till dagis i vinterkläder och han var genomblöt när jag hämtade honom. Dags för galonisar, varför ska jag alltid missa det där klädskiftet? Det är inte mörkt när jag kommer hem på eftermiddagen. Idag kunde jag till och med ta några foton i trädgården.

En liten knopp tittar upp i rabatten. Jag har ingen aning om vad det kan vara. Men enligt mina anteckningar satte jag lilja, allium och tulpaner i rabatten under köksfönstret. Jag skulle gissa på tulpaner, av de tre, men är inte det också lite väl tidigt? Inte ens snödropparna har tittat upp än. Det ska bli spännande att se vad det är som kommer upp, jag satte många lökar i höstas.

Magnolian ser lurvig och go ut. Och framförallt levande. Jag fick den av Familjen när jag fyllde år förra året. Men växtzonen är lite på gränsen och vad jag har hört kan det var lite klurigt att få dem att trivas här. Men det ser ju ut som att den kommer sig. 

Så här ser dock resten av trädgården ut. Inte så roligt, med tanke på att snön smälter så fort runt omkring oss. Men det verkar smälta extra långsamt här, det har jag märkt de tidigare vintrarna också. Förra våren, när jag brann av iver att bygga odlingsbänkar och plantera, så smälte snön sist just i det hörnet som jag ville ha mina odlingar. Lite märkligt, för jag tycker inte att det är ett mindre soligt hörn eller så. Dessutom ligger hela trädgården i en slänt mot sydväst, och ändå smälter det så långsamt.

Busiga elefanter

En till beställning ramlade in i förra veckan. Det passade bra att jag fick så många beställningar just då, eftersom barnen fira sportlov på annan ort och jag hade gott om tid att sy. Beställaren är en god vän som inte är superförtjust i bjärta färger och speciellt inte för många tillsammans. Hon valde svart och rött och det blev en svart body i JNYdesigns underbart mjuka och sköna tunna interlock, med röda kantband. Den röda dregglisen är matchad med svart velour på baksidan. 

Från början frågade hon om röda moln, men jag hade inte tillräckligt hemma så att det skulle räcka till en filt. Hon erbjöd sig att själv beställa hem, vilket ju hade löst problemet med mitt köpstopp, men jag tycker att det var roligt att vi kunde hitta ett alternativ som hon gillade. Jag föreslog röda elefanter. Färgen var ju densamma, men det är ju en viss skillnad mellan moln och elefanter. Elefanterna har hängt med ett tag, men nu är detta tyg nästan slut också. 

Jag tycker att filten blev superfin. Mycket finare än vad jag trodde från början, eftersom jag ju gillar mycket färg och tycker att rött/svart inte är min favoritkombo. Men den blev väldigt fin. Men så stod jag där med den nya fina filten, och insåg att jag visste inte om tygerna var förtvättade eller ej. Elefanterna har jag ju som sagt haft länge. De kändes tvättade, men jag var inte säker. Med velouren visste jag inte heller. Jag bestämde mig för att ta det säkra före det osäkra och tvätta filten själv, i huvudsak för att kontrollera så att inte velouren skulle färga. Jag gick igenom en jobbig timme när jag snabbtvättade och dystert tittade in i trumman och tyckte att elefanterna blev gråare och gråare. Men det var bara en synvilla, de var så vita och fina så när de kom ut och blivit tumlade. Däremot så hade de krympt. Vilket velouren inte gjorde. Men tygerna var som sagt ok, så det blev till att sprätta och klippa om velouren och sedan bandkanta på nytt. Gör om gör rätt. Alltid finns det något nytt att lära sig. Och inget ont som inte för något gott med sig. När jag var klar var jag en jäkel på att repa upp täcksöm. Nu vet jag verkligen hur man gör. Och det var ju så värt det, nu är filten banne mig perfekt! Supersnygg!

En rolig beställning

Den här beställningen är lite extra rolig. Jag visar lite alster på en privat barnmorskemottagning/BVC inne i stan. Jag har sålt en del småsaker, men nu kom en hel beställning från någon som sett mina grejer och tagit mitt kort och kontaktat mig. Därför är den extra kul. Och det är alltid extra extra kul när någon väljer just "mitt" husvagnstyg. Jag har sytt jättemånga beställningar med just det. Och nu är mitt gröna husvagnstyg nästan helt slut.

Tre dregglisar och en dress med korta ärmar och ben. Jag älskar den här modellen. Lillebror har haft minst en i varje storlek från 62 till 92, där jag själv förstorade upp mönstret till 92. Ett underbart sommarplagg.

Trasmatta nummer ett

Jag pratar med min mamma nästa varje dag. En dag för några veckor sedan pratade vi och jag undrade vad hon gjorde, som vanligt. Hon hade precis städat ur sin garderob och hade en hel kasse med gamla tröjor som hon nu tänkte slänga eller lämna bort. NEJ, ropade jag, jag vill ha dem. Jag har länge, länge velat virka en trasmatta, men jag har aldrig några gamla kläder att klippa trasor av. Jag vet inte hur det kommer sig, för visst rensar jag ur min garderob också då och då. Nu fick jag i alla fall en hel kasse av mamma och jag började genast klippa trasor. Jag har redan flera projekt på gång, men detta var det som jag tog ta i först, eftersom det skulle bli en present till mamma. 

Det gick så fort att virka och var så roligt. Jag tog den största virknål jag hade vilket visade sig vara nr 7. Den första mattan jag började med ökade jag på fri hand, men upptäckte att det var lite klurigt då att få den lagom rund och platt. Så när jag började med denna räknade jag maskor och höll koll på ökningarna. Jag utgick från 7 fasta maskor. Eftersom jag ökade på samma ställe hela tiden så har matten en lite sjukantig form, det kommer inte nästa att ha. 

Det gick åt en vit tröja och fyra svarta. Den vita tröjan var av ganska tjockt tyg, vilket gjorde att den gav större maskor och den räckte längre. De första tre svarta tröjorna var tunnare och mer elastiska. Det är två varv med svart mellan varje vitt varv. De svarta trasorna räckte inte så långt som jag ville, då jag ville ha en lite bredare svart kant längst ut, så Maken fick leta fram en gamma t-shirt och offra den. Som avslutning kommer här en bild på mattan live där den numera bor. Mamma och pappa har precis renoverat sitt badrum och det går i svart och vitt, därför var det klockrent att den här svartvita mattan skulle gå till dem.

Slipsar igen

Jag sydde ju en slips härom sistens, och kom då att tänka på några andra slipsar. Jag bara måste visa er det här fantastiska draperiet som jag ärvt efter min farmor. Min farmor var sömmerska och hon gick bort samma år som jag flyttade hemifrån. Jag har några fina minnessaker efter henne som jag värderar väldigt högt. Några guldringar, en lampkrona, ett stickat lapptäcke, en underbart nött träslev. Och så det här fantastiska draperiet som hon har sytt av gamla slipstyger. Det hängde i hennes lägenhet, och jag hängde upp det i min allra första egna lägenhet. När Maken och jag flyttade ihop följde det med och hängde i hallen. Men när vi flyttade till Östergötland var det svårare att hitta en bra plats för det. När vi flyttade in i huset fick det hänga i Lillstugan, och där såg jag det ju inte. Nu har det äntligen fått en plats där jag ser det varje dag, och jag är så glad. Maken och jag flyttade upp på loftet i somras och där finns ingen dörr. Det blir till att smyga lite när vi går och lägger oss olika tider, men nu är det i alla fall ok att tända lampan i köket utan att störa. Kan ni se slipsarna framför er i dessa fantastiska tyger?

Favorit (?) i repris

De här tunikorna kan ni läsa upprinnelsen till här och här. Lillebror fick ju en i födelsedagspresent. Nu har jag sytt ihop de andra två och den ena ska Storasystern få och den lilla ska jag ge till en av barnens vänner. Jag är förvånansvärt nöjd. Trycket är ju lite snett, men jag lyckade väldigt bra ändå tycker jag. Och till mina egna barn funkar det. Det kändes väldigt bra när de var klara. 

Sniglar blev rådjur

Jag fick en förfrågan på en tunika i snigeltyget. Jag upptäckte det först nu, men den skickades i november, jag hade missat det meddelandet helt och hållet. Det är Facebook som bråkar med mig ibland. Som tur var så var det en person som jag känner, så det kändes ok att höra av mig nu. Tyvärr hade jag inte några sniglar kvar. Jag köpte bara en meter när de kom och sydde upp den direkt. Istället föreslog jag något som jag hade hemma och mitt förslag var rådjuren. Det gillades och en rådjurstunika fick det bli. Gula kantband, storlek 110.

När jag klippt till tunikan var det bara slamsor kvar av rådjurstyget, men för stora slamsor för att slänga. Jag skulle klippa till ett par kalsonger till Lillebror, men jag klantade mig och det räckte inte. Men några dregglisar fick jag ut, och lite lappar till min lappsamling. 

När allt faller på plats

Kände mig lite låg när jag kom hem idag, och vad är då bättre än att gå ut i syrummet. Då mår jag alltid mycket bättre. Just den här veckan är det sportlov och Storasystern och Lillebror är utlånade till Mormorn och Morfarn, så jag kan göra vad jag får lust till när jag får lust till det och hålla på så länge jag har lust. Väldigt lyxigt, men jag saknar dem hemskt. Tur att det finns Skype.

Jag har haft en väldigt produktiv kväll. Bland annat blev den här lilla molnbodyn klar. Den har legat länge bredvid symaskinen, jag klippte till den i höstas i något klipprace jag hade och ville göra slut på tyg. Varje gång jag haft vit tråd i maskinen har jag tittat på den, men jag har inte kunnat bestämma mig för färg på kantbanden. Varje gång jag bandkantat något har jag funderat på om den färgen passar. Idag föll allt på plats och jag bestämde mig för att ta gult. Det kändes rätt bara. Lite lustigt att det skulle ta sån tid.

För första gången testade jag den här lappen. Jag har ju fyra olika lappar, och denna hade jag inte testat. Jag tycker att den är superfin. Det kan nog bli min favorit.

Sommar...

Nu längtar jag allt lite grann...

Hårband

Storasystern använder hårband ibland. Tack och lov säger jag. När hon bestämde sig för att spara ut luggen för ett och ett halv år sedan var det ett litet helsike att få henne att sätta upp den, med hårspännen, hårband eller frisyr. Hon kom helt obesvärat med luggen hängande som en gardin över hela ansiktet. Visst, hon får ju se ut hur hon vill, men det var synnerligen opraktiskt, speciellt vid måltider. Numera sköter min stora tjej det där helt själv. Ibland kommer hon och ber mig hjälpa henne med någon frisyr, vilket mycket gärna gör, men hon kan göra både tofsar och flätor själv.

Tänkte inte på om jag sydde detta på Alla hjärtans dag, men det var i alla fall i förra veckan. Mönstret dök ju upp för ett tag sedan i lite bloggar här och där. Jag hade skrivit ut mönstret och skulle svänga ihop ett lite snabbt. Men så upptäckte jag att måtten stod ju i inches, och jag bara höftade när jag räknade om i huvudet och det fick bli som det blev. Jag har klippt själva bandet och knytflärparna på olika ledder på tyget för att mönstret skulle bli snyggt. Resåren blev lite för lång, men nära hårband kommer att bli bättre. Detta var mest en test. 

Ett litet UFO

Tillsammans med den blommiga klänningen jag bloggade om tidigare i veckan har den här klänningen legat, också den ofärdig. Tyget är viscosejersey och inhandlades för något år sedan på Syfestivalen hos MG tyger om jag inte minns helt fel. En meter hade jag och redan i somras sydde jag ihop det, fållade och sydde en rullfåll upptill. Jag fick ju en smockfeber i sommarstugan i somras, men just denna hann jag inte med. Smocken sydde jag på syträffen i höstas och sen kunde den ju varit klar. Men tyget är ganska tungt och jag litar inte på att det sitter uppe... Först testade jag att sy axelband av en remsa som jag klippte av innan jag sydde ihop klänningen. Men det kändes lite för elastiskt och inte helt säkert det heller. Lösningen fick bli svarta satinband, som ju är stumma. 

I helgen har vi hälsat på mamma och pappa och jag passade på att få lite hjälp av mamma med att nåla fast axelbanden. Här står jag framför de tjusiga sammetsdraperiet i mammas biograf. Jo, hon har faktiskt en biograf i källaren. Klänningen blev snygg tycker jag. Skulle absolut ha platsat på Melodifestivalen i går kväll, som vi avnjöt två gånger. Först genrepet live och sedan såg vi ordinarie sändning på storbild i bio. Men det lär nog dröja till sommaren innan jag kommer att använda den så mycket, med tanke på att den är  så bar. 

MELLO!!

Mello är stort i den här familjen. Det är mitt fel, jag har alltid varit svag för Melodifestivalen, såg min första 1983 när Carola vann och har sedan sett alla. Båda barnen har fått vara med från fösta början, de var båda bara veckor gamla första gången de såg, eller snarare hörde, Melodifestivalen. Det är glitter och fest och det gillar vi. Nu har det dragit igång igen och slutar inte förrän i maj med Eurovision Song Contest, som för mig är höjdpunkten. Storasystern har varit med mig i Globen två gånger, men då på genrepet. Lillebror var väldigt upprörd förra året för att han inte fick följa med. I år blir det inget Globen, men vi ska se genrepet i Leksand i stället. Och vi ska träffa Ylva på Bollibompa och lämna in barnens Minimellofigurer.

Storasystern har gjort den högra helt själv. Lillebror och jag har gjort den vänstra. Han har valt tyg och garn och målat ansikte och jag har hjälpt honom att klippa och limma. Superfina tycker jag att de blev. Storasystern är väldigt stolt över håret med färgade slingor. Paljetterna blev pricken över i.

Bokmärken

Jag har läst många bloggar den senaste tiden. Det där går ju i vågor. Jag gillar ju pyssel av alla slag och det här var enkelt och snabbt och dessutom behövde jag ett bokmärke. Jag har sett det i flera bloggar och jag minns inte nu vart jag såg det först. Men Storasystern och jag gjorde oss varsitt härom kvällen av ett par gamla kuvert som skulle i soporna och en snutt överblivet presentpapper. Jag har sett hjärtan och andra former, men vi klippte lite på fri hand. 

Blommor i februari

Håll andan, här bjuder jag på en livebild på mig själv. En blommig klänning med Gekkos lila blommor. En vän sydde precis den här klänningen på syträffen, fast om jag minns rätt var den kortare och hon gjorde en tunika. Jag passade på att rita av mönstret eftersom jag kunde prova den färdiga tunikan och den passade bra. Jag valde dessutom precis samma tyg. Jag klippte först till långa ärmar, det är ju ändå vinter, men blev inte nöjd med det. Det blev lite för mycket tycker jag. Jag gjorde ett ryck innan Kinaresan för att ha med mig något nytt och sytt, men när jag inte var nöjd blev den liggande. I kväll fick jag ett ryck och sydde klart den. Jag klippte av ärmarna, kantade dem och fållade. Det var det som var kvar. 

Jag är nöjd med klänningen. Den är inte för stor, men lite ledig kanske man kan säga. När Maken skulle fota mig påpekade han att den såg ut som andra klänningar som jag har. Det hade jag inte tänkt på, men jag har ju den här klänningen som jag sydde i somras. De är ju väldigt lika. Inte samma mönster, men samma modell, och blommiga. Ja, ja, de är ju olika färg i alla fall. Ett UFO har landat. 

This is me

Storasystern har ritat av mig. Jag fick sitta stilla länge. Jag fick visserligen läsa tidningen, men tittade upp på order och hon ritade och suddade och ritade och färglade. Jag måste säga att hon har fångat mig på pricken. Så här ser jag ut, det här är jag.

Alla hjärtans dag

Det vimlar av hjärtan i bloggosfären idag. Och här kommer ett till. Det är inte jag som har gjort det, jag har fått det av Storasystern. Hon är så finurlig och påhittig och jag blir så imponerad. Här har hon klippt ett hjärta i det röda papperet. På baksidan har hon limmat en bit grön skumpapper (vet inte vad det heter egentligen) som hade klister på sig från början. Det fäster så klart på baksida av korten, och i själva hjärtat blev det då skumpapperets klistriga baksida. Där han hon lagt små utklippta tygbitar. Jag tycker att det blev jättefint! Och så smart ordnat. Till mamma och pappa från värdens besta dotter. Tänk att just jag skulle ha sån tur att få världens bästa dotter.  

Kinaskor

Sådana här skor hade jag när jag var barn. De kallades kinaskor, det var väl ingen fantastisk kvalitet och jag minns sulan som väldigt platt och hård. Jag vet inte när jag kom på idén, men det var nog när jag upptäckte att de var väldigt populära i Kina. Jag ville köpa ett par till Storasystern. Men ganska snart insåg jag att jag ville ha ett par själv också. 

I Nantong fick vi hjälp av vår kinesiske guide att fråga en tjej på hotellet vart hon hade köpt sina skor. Vi fick också fota dem som hjälp att fråga oss fram då vår kinesiska var obefintlig. Vi gav oss ut på en liten bakgata bakom hotellet och fick en eftermiddag på en lokal marknad som faktiskt blev en av resans höjdpunkter. Jag hittade korsstygnsbroderier där väldigt billigt. Och vi köpte fantastiskt goda nygräddade bröd/pannkakor. Och vi hittade skor, med hjälp av bilden vi tagit och gester. Som tur var hade dessa skor europeiska storleksnr, vilket underlättade. 28 yuen kostade de, vilket motsvarar ca 30 svenska kronor. Sulan var inte alls platt och hård och de passade perfekt. Jag ville köpa två par. Först uppstod lite missförstånd när försäljaren trodde att jag ville pruta till 20 yuen, i stället för att jag ville ha 2 par. Men till slut fick jag två par och betalade glatt 56 yuen. På vägen tillbaka stannade vi till igen och köpte ett par till mamma också. Jag är supernöjd och använde dem mycket under resten av resan och nu använder jag dem som inneskor på jobbet. Jag vet inte hur kvaliteten är och hur länge de kommer att hålla, men jag har ju två par. Jag fick lust att lägga ut en bild på mina fina kinaskor när jag såg Jag blommar lägga ut en bild på sina skor, som såg ut ungefär så här.

Födelsedagsfin igen

Jag ville sy något mer till Lillebror i födelsedagspresent, men hade inte mycket tid. På mitt bord låg dock den här tunika tillklippt sedan länge, i storlek 104. Så den fick det bli. Den klipptes till som en beställning tillsammans med två andra likadana i två större storlekar. Men tyget var feltryckt och jag trodde först att jag skulle kunna pussla lite och att det skulle funka ändå. Det funkar utmärkt till mitt eget barn, men inte att sälja tyckte jag, och därför skaffade jag nytt tyg och detta blev liggande. Den är lite längre än en vanlig tröja, men inte direkt en klänning. I och för sig har ju inte Lillebror något problem med klänningar...

Två till ligger alltså och väntar på att sys ihop, men jag prioriterade att bli klar med denna. Det fick bli gula kantband eftersom jag samtidigt sydde tröjan i föregående inlägg. 

Födelsedagsfin

Numera får ju alla i familjen något hemsytt i födelsedagspresent, till och med Pappan. Alla mina tre sötnosar fyller år inom loppet av ca 3 veckor. Först Storasystern, sen Pappan, och sist ut är Lillebror som blir fyra den här helgen. Den här veckan har varit hektisk, men det var bara att bita ihop på fredagkvällen och gå ut och svänga ihop något. 

Liandlo kom med rymdtyg. Det har jag saknat tidigare, och nu missade jag första omgången med det svarta rymdtyget. Det kommer ju fler färger, men jag gillade det svarta mest. Dock kände jag inte för att köpa någon större bit. En god vän till mig gjorde dock det och jag undrade om hon kunde avvara en snutt om det blev något över när hon skulle klippa. Jag tyckte att det räckte med ett framstycke, och det kunde hon avvara. Jag har alltså lyckats skaffa mig en liten snutt nytt tyg utan att köpa något. Vi ska idka byteshandel och hon ska få ta en snutt av mig. 

Den gula jerseyn till ärmar och bakstycke låg på hyllan. Vid ett besök på Jofotex för länge sedan fick jag för mig att gul jersey vore bra att ha, bara för att komma hem och upptäcka att jag redan hade tänkt det. Nästan 4 m har legat på hyllan och så bra verkar det inte ha varit att ha, eftersom jag knappt använt något av det. Därför kändes det extra bra att välja just gult till den här tröjan. Storleken är 104 och storlekslappen hamnade visst lite snett, men jag tror inte det bekymrar Lillebror.

Pyssel och papp och kakbak

Det var dags för skoljippo. Alla ettorna skulle sälja kaffe och kaka och saft. Storasystern och jag bakade småkakor. Det är väldigt roligt. Men det finns också en anledning till varför jag inte gör det så ofta. Jag är så otroligt förtjust i kakdeg, inte bra, jag hade lite lätt ont i magen efteråt. Kanske lite tur att alla kakorna skulle skeppas iväg så att jag inte åt upp alla dem också.

Sen stod jag där med säkert 250 kakor som skulle paketeras för försäljning och hur gör man det? Plastpåsar funkar ju visserligen men ser lite tråkiga ut och jag var rädd att det skulle bli mest kaksmulor då. Men eftersom jag är så himla händig så gjorde jag egna papperspåsar. Förra året fick jag nämligen en stoooooor rulle med brun papp av min kära mor. Tydligen hade jag önskat mig det någon gång, vilket jag inte minns, men jag blev ändå väldigt glad. Tanken från början var väl att ha att packa in paket som ska skickas, men mamma föreslog till en marknad att jag ju kunde göra egna påsar av det också. Och det passade ju utmärkt nu. Jag tog en mjölkkartong som mall och klippte papp så det räckte runt, och vek sedan in botten och viola, jag hade en papperspåse. Jag blev själv väldigt nöjd och jag fick också komplimanger under kvällen.

Slips vare här

I förra veckan var Maken och jag bjudna på ett bröllop. Det blev ett helt magiskt vinterbröllop, -10 grader och lätt snöfall när vi gick in i kyrkan. Fantastiskt rolig fest och massor av trevliga människor. De gifte sig på sin förlovningsdag, som var 010203. Och det visade sig att bröllopsdagen inte var densamma som vigseldagen. I kyrkan avslöjades att de hade smugit iväg redan 111213 och gift sig i hemlighet, och nu var det en välsignelse/förnyelse med släkt och vänner och fest. Busigt värre. 

Någon månad innan bröllopet började maken mumla om ny kostym. Jag påstod att han redan hade en, men han gav sig inte förrän jag gick ut i garaget och hämtade in den. Ingen av oss minns riktigt när han köpte den, men den satt som en smäck och var fullt tillfredsställande modern. Vi upptäckte dock senast han använde den och det var i december 2006 på min älskade morfars begravning, vi hittade programmet i fickan. Min man använder inte kostym så värst ofta. 

Så kostym hade han, men vi lyckades inte hitta hans finslipsar. Han har alltså inte använt slips sedan vi flyttade sommaren 2009. Visst hade han väl kunnat unna sig en ny slips, men jag lovade att sy en åt honom, för att jag hade lust. Som vanligt var jag ute i sista minuten och gick ut i syrummet vid nio kvällen innan bröllopet. Jag hade hittat ett mönster på PurlBee och tänkte att det var ju bara att skriva ut och klippa till och sy ihop. Men nej då. Hur svårt kan det va, undrar jag? Tydligen väldigt svårt. Jag fattade ingenting och jag tror att det saknades delar. Och de delar jag hade passade inte ihop. Nej släng dig i väggen tänkte jag, detta gör jag bättre själv. Jag använde nedre delen av mönstret och klippte sedan på fri hand med hjälp av en färdig slips. Jag klippte på skrådden, eftersom det var så de gjorde i beskrivningen. Det blev inte alls bra. I och för sig gjorde jag en annan miss också, men när jag vände slipsen rätt och skulle stryka den så blev det bara snett och helt galet. Jag slängde skiten och började om från början. Tyget är väldigt halkigt, det är ett av mina kinesiska sidentyger, kanske var det jag som slarvade med trådraken första gången jag klippte. Men den andra klippte jag längs med tyget och det blev så mycket bättre. Då kunde jag också passa på att justera mönstret som jag tyckte var för smalt, och göra spetsen mindre spetsig. Den här andra slipsen blev helt perfekt. 

I beskrivningen på PurlBee syddes i princip hela slipsen för hand. Nej, vet du vad, det har jag inte alls tid med, jag körde overlocken så det rykte. Inser att jag borde fotat baksidan också för att visa hur jag vändsydde med ett bomullstyg. Sen sydde jag ihop hela kalaset på längde och vrängde rätsidan ut och strök den. Hade strukit på mellanlägg för att få lite mer stadga i tyget. Det bubblade sig lite när jag strök på det, men det syntes inget av det när jag strukit från rätan. 

Jag är SÅ nöjd med resultatet, och det är Maken också. Jag var tvungen att berätta för alla vi mötte att jag sytt hans slips. Och jag använde återigen tyg och material som jag hade hemma och vi sparade en liten slant när han slapp gå och köpa en ny slips. Till råga på allt så matchade vi varandra lite grann, eftersom jag hade på mig en klänning i samma typ av tyg som jag sydde upp i Kina. Inte samma tyg och färg, men det är drakar på båda och kinesiskt stil.

Klänningen sydde jag upp i Shanghai. Modellen kallas Qi Pao och är ett klassiskt kinesiskt snitt med ståkrage och sned knäppning. Knapparna är dock bara dekoration då det finns en dragkedja i ryggen. Jag provade dessa klänningar i butiker, men formen är inte kompatibel med min kropp. För att över huvud taget få ner en klänning över rumpan var jag tvungen att prova storlek 42 eller 44, och då blev den ju som ett hus upptill. I stället köpte jag ju tyg i akt och mening att sy en klänning själv. När vi besökte tygmarknaden i Shanghai tänkte jag inte beställa något, utan tittade bara på tyger (det fanns verkligen hur mycket som helst). Försäljarna var dock väldigt på och mest av nyfikenhet frågade jag vad det skulle kosta. Ca 600 SEK skulle de ha, och då kunde jag inte låta bli. Den är ju så otroligt genomarbetat och helt sydd efter mina mått. Jag var noga med att kontrollera att de verkligen mätte allt, vilket de faktiskt inte gjorde. Det enda mått som de hoppade över, men som jag tyckte var väldigt viktigt, var armarna. Jag påpekade detta; "You have to measure my arms, I have very fat arms..." Kanske är inte inte mina armar direkt feta, men med asiatiska mått mätt är de nog absolut kraftiga. Och jag avskyr när det sitter för trångt över armarna. 

Klänningen sitter helt perfekt. Inte en provning behövdes, de sydde den bara utifrån måtten som de tog i butiken. Jag hade den på mig sista kvällen på resan då även andra som beställt och köpt visade upp sina kläder, och vi skämtade om att vi nu behövde varsitt bröllop att gå på när vi kom hem. Jag kom hem onsdag kväll, och på torsdagen ramlade en bröllopsinbjudan ner i brevlådan. Så den var självskriven på bröllopet i förra veckan. Jag har dock använt den flera gånger innan det, den funkar till många olika typer av partyn har jag upptäckt.

Av med hatten

Pär Holmgren har blivit utsedd till hedersdoktor vid Uppsala universitet, och med anledning av detta hölls en väder- och klimatdag med föreläsningar på Geocentrum i Uppsala. Pär talade själv. Jag var där för att lyssna och gratulera Per, som jag jobbat med en kort tid för många år sedan. Dagen innan satt jag ute i syrummet och sydde molnklänningen i tidigare inlägg. Då fick jag plötsligt lust att sy en liten present att ta med mig. Och vad passar bättre att ge en meteorolog än en molnmössa? Jag tänkte att den där doktorshatten värmer nog öronen lite dåligt i den här kylan som vi har fått. Så en molnmössa fick det bli. 

Jag fick chansen att testa mina nya lappar så som jag tänkte när jag beställde dem. Ett litet moln på toppen. På baksidan står det ING. Det var just till mössor som jag tänkte mig den här typen av lapp. 

Det blev en intressant eftermiddag med många spännande föreläsningar och jag träffade också några gamla kollegor, lärare och ett par studiekamrater som jag inte träffat sedan jag tog examen. Det var väldigt trevligt. Pär Holmgren jobbar idag inte längre på TV, utan som föreläsare och författare om klimat och hållbarhet. Han deltar i ett stort antal projekt, bland annat det lite udda Crime of the centry, en rockmusikal med klimattema, samt Artister för miljön. Pär hade mycket tänkvärt att säga, i och för sig inte så mycket nytt för mig, men det skadar ändå inte att på påmind om det. En av föreläsarna verkade dock tycka att det inte spelar någon roll vad Sverige och svenskarna gör, vårt bidrag till den globala uppvärmningen och utsläpp i världen är försumbart. (Även om han inte ifrågasatte att det faktiskt sker en global uppvärmning och ett ohållbart utnyttjande av jordens resurser.) Men jag tycker att hans resonemang är idiotiskt rent utsagt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och jag gör så gott jag kan. Innan 2012 är slut ska jag utöka mina egna odlingar och jag ska bygga en varmkompost för att minska på mina egna avfall. Jag är supersugen på att börja odla och så lite frön, det börjar bli dags nu.

Sväva på ett moln

Här har jag sytt en klänning till en kär gammal vän. För länge sedan hade jag lovat att sy ett nattlinne av pingvintyg till henne som tack för hjälpen för att hon kom och hjälpte oss tömma huset när vi skulle flytta. När vi träffades före jul påminde hon mig och detta och jag hade totalt glömt bort det. Det är inte likt mig. Något pingvintyg fanns inte kvar, men hon kunde tänka sig moln i stället. Jag fick välja vilken färg jag ville. Visserligen klippte jag till denna innan jag gick med i Kajas utmaning, men jag hade börjat tänka på det redan då, för jag valde en färg som jag hade hemma och som räckte. Lila moln blev det. Jag klippte klänningen så lång som jag hade tyg, och mönstret är Ottobres Creative Workshop som jag har förlängt. Nu ville min vän ha ett nattlinne, men jag tycker att klänningen är tillräckligt snygg för att bäras offentligt också. 

Nygamla kaniner

För flera år sedan sydde jag den här kanintröjan till Storasystern. Jag var inte helnöjd med den då, och den kändes inte jättekul att plocka fram till Lillebror. Det var rullfåll på den som inte var så snygg, så jag tänkte att jag skulle klippa bort den och sy på mudd i stället. Tröjan har legat länge ute i mitt syrum och jag tror också den har åkt med på någon syträff. Så satt helt plötsligt brun tråd i maskinen och tröjan dök upp i en hög när jag städade och snipp snapp så var det fixat, på typ 10 min. En "ny" tröja till Lillebror. Kaninerna på magen har jag ritat med textilpenna.