Robotskjorta

Förra hösten sydde jag dessa skjortor till försäljning. Jag hade en kvar som jag tog med på visningen och den rönte visst intresse. Tyvärr var storleken fel och när vi ändå diskuterade att sy upp en ny ville hon ha en annan färg. Det var ju tur, eftersom det bruna tyget var slut, och jag hade detta kvar. Det känns lite mer vinter, inte lika murrigt.

Redan när jag köpte det här tyget så tänkte jag broderi, och när broderade äppelträden på de andra tänkte jag robot på det här. Det blev riktigt bra tycker jag. 

Det är ju en del jobb med en skjorta men det är roligt att sy ibland. Jag är riktigt nöjd själv, hoppas beställaren blir det också. Jag klippte till två stycken när jag ändå höll på och tänkte att jag skulle passa på att sy en till Lillebror också.

Dubbelt upp i rosa

Den här beställningen var lite rolig. Båda tröjorna ska till en liten tjej som jag tror är väldigt förtjust i rosa. Inget av tygerna hade jag med mig på visningen, men beställaren såg det turkosa fordonstyget och rosa kaniner på vit botten och blev väldigt förtjust i båda. Vilken tur då att jag hade rosa fordon hemma. Och en liten bit med lila kaniner som jag själv färgat rosa för väldigt länge sedan. Roligt att få använda lite kaniner också. När jag städade i mitt syrum i somras och sorterade tygerna upptäckte jag att jag hade väldigt många kaniner. Alla möjliga färger. Det blev en hel hög, som nu har minskat lite. Jag hade en bit lila mudd också som passade precis till de lila kaninerna. 

Räkna får

Här kommer mera får. Dessa är en beställning och ska hem till en kompis till Lillebror och ska vara en pyjamas. Mönstret är mina vanliga från Ottobre, både tröja och leggings. Okomplicerad sömnad. Det är en fantastiskt skön kvalitet att sy i detta. Kommer med all säkerhet att vara skönt att sova i också.

Bäbä vita lamm

Jofotex får ligger och värmer på hyllan, jag har två färger. Sydde upp även denna inför visningen, men nu har den fått flytta till ett litet kusinbarnbarn som jag träffade helgen som gick. Mer får ligger tillklippta hemma och jag är väldigt sugen att sy just nu. Visningen gick bra med många beställningar och jag har en hel hög med tillklippta kläder som ligger på hög och väntar.

Blommor i november

Ja, ur led är tiden verkar det som. Mina jordgubbsplantor blommar fortfarande. De fick en lite sen start visserligen, men november känns ju lite galet. Och det ser ut som att gräset borde klippas och den där rackarns kirskålen som jag brottas med har inte gett upp än.

Så en blommig klänning känns kanske inte så fel trots allt. Den här velouren köpte jag för länge sedan på Ohlssons och tänkte mig klänningar när jag köpte det. Jag köpte dels detta lila, men också motsvarande rosa. Nu har jag testsytt och är så där nöjd. Det hade nog varit bättre att köra med samma tyg rakt igenom, dvs även blommor på volangen. Men då vet jag det. Kanske jag byter om jag orkar. Mönstret har jag använt tidigare och har delvis ritat själv, och förutom tyget i volangen är jag mycket nöjd.

Vackra violer

Detta tyget är fantastiskt. Så fint, och vilken kvalitet. Det kom ju för ett litet tag sedan, men det var innan Kinaresan och jag hade inga pengar över till det då. Inte tid att sy i det heller för den delen. Jag hoppades att det skulle finnas kvar till Syfestivalen, och det gjorde det. Jag köpte två meter direkt av detta gulgröna, men velade länge hur jag skulle göra med de andra färgerna. Till slut blev det en bit av det blålila också. 

Den här tröjan är inget märkvärdigt, Ottobres creative ws, storlek 98. Möjligen får Lillebror även denna tröja. Jag kantade med vitt och även det tyget är helt fantastiskt men det kommer från JNYdesign. Det är hennes tunna interlock som jag har fått tjuvatesta lite av vänner tidigare men nu äntligen har köpt en bit av själv. Maskinerna gick som smort, snipp snapp bara så var det klart, syendet när det är som allra bäst. Och visst blir man lycklig av det här tyget?!

Jag trivs bäst i öppna landskap

Jag var på Syfestivalen förra helgen. Verkligen trevligt var det. Jag träffade så många trevliga människor, bästa kompisar, trevliga sybloggare, både nya och gamla bekantskaper. Det är så roligt detta med bloggandet och syforum, det känns ju som att vi känner varandra redan innan vi har träffats. 

Det är roliga fotoprinttyget hittade min goda vän MemLin hos Modetyger från Ulricehamn. Så klart köpte hon sista biten på rullen, men det fanns en liten bit kvar som de hade hängt upp som skyltning, och den fick jag köpa till ett bra pris. Vi stod också och klämde på en variant i endast blå toner, men ingen av oss slog till. Men när jag var på väg hem stannade jag till där ännu en gång och klämde en gång till. Det visade sig endast vara två meter kvar, och han prutade lite och när jag fick ett bra pris igen kunde jag inte låta bli.

Även om jag gillar färg och föll för det multifärgade tyget först, så var det det blå jag såg kläder i när jag klämde på det. Jag tänkte precis så här faktiskt, med turkos stickningar och mudd. Men jag tror att det kan bli snyggt med många andra färger också, som bryter av mer. Jag är i alla fall väldigt nöjd med denna tröja som jag har sytt upp inför en visning. Den är i storlek 98, så är det ingen som vill ha den så kan Lillebror få den.

Virkat i Kina

Jag åker ingenstans utan ett handarbete, knappt på bussen till jobbet. Man vet aldrig hur lång tid det kan ta eller om man fastnar i ett vulkanutbrott eller något (det har hänt). Så det var så klart självklart att packa med några handarbeten när jag åkte till Kina. Bland annat tog jag med mig ett litet nystan och virknål och en bok med beskrivningar på virkade spetsar. En gammal bok som jag hittade på Tradera. Jag började virka på flyget till Peking. Jag var lite osäker på om jag skulle få med mig virknålen i handbagaget genom säkerhetskontrollen. Jag har flugit många gånger med både virknålar och stickor, men denna var så otroligt tunn och spetsig så jag var beredd på att nekas. Men det gick bra, både på dit och hemvägen. Sen blev jag lite manisk. Vi åkte ju en del buss och då virkade jag. Jag hann virka en halvmeter innan jag upptäckte ett fel och fick riva upp två tredjedelar. Gör om gör rätt. Nu har jag väl en knapp meter av denna mellanspets, jag har inte mätt. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med den, men jag har många idéer. 

Dregglis

Ett gäng dregglisar sydde jag till marknaden i september. Här är några som blev över, jag hann inte blogga om dem. Mönstret är Gekkos och det är bara så bra. Jag har klippt till dregglisar länge och lagt på hög. Det var förra hösten som jag började projekt "gör slut på snuttar". Jag klippte kalsonger, trosor, och dregglisar för att få slut på de sista snuttarna när jag klippte tyg. Inför marknaden gjorde jag ett ryck och sydde klart hela högen med dregglisar. De med stjärnor är fodrade med svart fleece, övriga med velour i matchande färg. Vid den tidpunkten hade jag bara svarta knappar, så det fick det bli. 

En usel fotograf och en bra

Kände bara för att visa upp resultatet av sommarens fotografering som jag nämnde i ett annat inlägg i somras. Vi försökte som sagt fota barnen i folkdräkt redan förra sommaren, och det misslyckades totalt. Storasystern kom i dörren in till fotografen på att hon inte alls ville göra det, och vi har 200 studiobilder där hon ser ut som en spik. Jag förundras lite över hur en fotograf kan vara så dålig. Nu var jag inte med, men min mor har informerat mig och berättat att fotografen inte en gång lyckades få kontakt med barnen på ett bra sätt. Och visst, kanske mina barn var extra tjuriga just den här dagen, men var det verkligen så omöjligt? Vi har ju många fantastiska porträttbilder från skola och dagis så det finns ju gott om fotografer som är duktiga på att fota barn. Jag bestämde mig för att göra ett till försök och fick genom en kollega tag i en fotograf som kändes bra. Hon har själv barn, och bara det gör nog mycket. Sen fotar hon inte i studio, utan hon kommer hem till folk och fotar. Vi valde att fota utomhus, och lyckades pricka in en dag i början av Juli med bra fotoväder.

Nu har jag 30 bilder som jag valt ut som är jättefina och som andas svensk sommar och lite mystik. Och lite Dalarna, trots att vi tog bilderna i Uppland. Jag är så nöjd. Nu återstår bara att välja ut några av de 30 och beställa förstoringar.

Siden

Vi fick besöka ett sidenbrokadväveri som låg utanför Hangzhou, på vägen mot Shanghai. Det var också en av resans höjdpunkter för mig. Det var inte märkvärdigt alls, vi fick lite information från vår svenska gudie, och fick sedan strosa runt bland vävstolarna och titta bäst vi ville. Det var inte direkt pratbart, det var ett väldigt oväsen. (Och ingen som arbetade där använde hörselskydd...)

Silket kommer till den som härvor, och de nystar upp det på koner själva.

Fabrikören har nu lärt sig att de galna svenskarna som kommer och tittar på hans fabrik också brukar vilja handla, så han hade plockat fram lite för oss. Det såg kanske inte så mycket ut, men jag man meddela att det var svårt att välja ändå. Han tog 50 yuan/m, och det blev drygt 50 kr/m. Det är inte full bredd på tyget, men billigt ändå tycker jag. Nu när jag tittar på mina tyger här hemma frågar jag mig varför jag inte köpte mer. Men det är väl så det brukar vara.

Jag uppskattade det här besöket för att det kändes så äkta. Det var en fabrik i en förort, mitt bland husen där folk bor. Det var inte tillrättalagt för turister och vi fick se hur det verkligen ser ut. Grädden på moset var ju så klart också att vi kunde handla fantastiska tyger till bra pris också. På många andra ställen som vi besökte har de verkligen lärt sig hur man mjölkar turister på pengar, och själva hantverket kommer i skymundan för deras stora affärer som säljer produkter. Så detta besöket gillade jag jättemycket.

Silke

 I Souzhou, som är en av Kinas (och jordens) vackraste platser enligt ett gammalt ordspråk, besökte vi ett silkesspinneri. Här fick vi träffa silkesmaskar och veta allt om hur de kan producera ett så otroligt starkt och vackert material. De äter mullbärsblad, och det är ungefär det enda de gör förutom att producera silkestråd. Det är viktigt att ta bra hand om sina maskar och inte stressa dem, annars kan de bli sjuka och få diarré. 

När puppan är klar kokas den för att döda larven. Annars kommer den ut som en fjäril och den utsöndrar då ett ämne som bryter ner silket och förstör det. Pupporna kommer till spinneriet och där hasplar man av trådarna i vattenbad. Silkestrådarna är så tunna att man hasplar 8 trådar tillsammans som klistras ihop till en, fortfarande mycket tunn tråd.

I deras museum fanns flera vävstolar och vi fick också se en demonstration. Här vävs sidenbrokad och observera att de är två som väver. En som sitter där nere och skyttlar tråden fram och tillbaka, både bottentråden och de som gör själva brokaden, och en person som klättrat upp på vävstolen och sköter själva mönstret.

Spinning

Här får jag prova att spinna i bomull på Nantongs textilmuseum. Åh, det ser så lätt, så lätt ut när man får titta på, men det är det ju så klart inte när man får prova på själv. Intressant tycker jag att det är att få se olika lösningar på samma teknik som vi ju har använt även här i Sverige i hundratals år. 

Många museum har vi besökt och jag har fått så mycket inspiration. Intressant även här att man i Kina kan finna sig framför textilier som ser så bekanta ut med sådant man har sett här hemma. Visserligen vävde man underbara sidentyger i Kina medan man gick klädd i lin och vadmal här i Sverige, men ändå kan mönster och tekniker återkomma. Vi har nästan 1800 bilder med oss hem, och det är ju inget man plockar fram och visar för folk i allmänhet. Jag ska välja ut ett lagom antal "visningsbilder", och sen också skapa inspirationsmappar med bilder där vi fotat mönster och idéer. Sådant är ju så värdefullt för oss, men inget så många andra är intresserade av.

Blå blå vindar

I Nantong besökte vi också ett indigofärgeri. Det kallas på svenska för blåtryck, vilket är lite missvisande eftersom man inte trycker, utan färgar. Hela dagen spenderade vi tillsammans med herr Wu, en riktig eldsjäl vad gäller blåtryck. På förmiddagen besökte vi hans fabrik där vi fick se hela processen med att färga och även prova på vissa moment själva. På eftermiddagen besökte vi hans museum och shop. Fabriken låg på en bakgård, och där var det absolut helt magiskt när vi kommer gående och på håll ser de underbara blå tygerna som hänger på tork i solen och fladdrade i vinden.

Herr Wu är noga med att göra allt på rätt sätt, och de gör allt för hand. Man börjar med att skära ut mönster och göra schabloner. Mönstren blir då väldigt typiska genom att man inte kan göra några heldragna linjer. Alla mönster byggs upp av mindre delar. Naturligtvis kan detta stansas fram väldigt smidigt idag, efter att man har gjort ett mönster i datorn, men så jobbar inte herr Wu.

Man använder sig av både siden och bomullstyger. Schablonen läggs ut på tyget och sedan smetar man på en pasta som består av olika typer av mjöl, kalk och vatten. Tygstyckena är ca 12 m långa, detta för att kunna hanteras och hängas upp på tork sedan. Pastan ska sedan torka i hela två veckor, och den måste torka inomhus för att inte torka för fort och spricka.

När pastan har torkat i två veckor är det dags att färga. Detta görs i stora kar. Det som ger den blå färgen är en växt, och det är bladen man använder. Färgbadet såg lite läbbigt ut, och enligt herr Wu hade de aldrig bytt ut det, utan bara fyllt på vid behov. Färgningen är också en lång process. Tyget ligger i färgbadet i en halvtimme och hängs sedan upp i en halvtimme. Processen behöver syre och tyget kan vara grönaktigt när man tar upp det, för att sedan övergå i blått. Tyget färgas 5-8 gånger innan det är klart och hängs upp på tork, utomhus i solen denna gång. Tyget sköljs också i vatten och ättika för att fixera färgen.

När tyget sedan har torkat är det dags att avlägsna pastan, och även det görs så klart för hand med en stor köttyxa. Skrapa, skrapa, skrapa, riktigt fridsamt var det faktiskt. Men det är klart, jag kanske inte skulle vilja göra det varje dag.

Herr Wu har en helt otrolig samling av gammalt blåtryck. Detta var vanliga människors kläder. Medan kejsare och fint folk gick klädda i broderat siden gick vanligt folk klädda i blåtryck. Herr Wu är 5e generationens blåtryckare och hans dotter blir nummer 6 (huruvida hon är lika entusiastisk som sin far fick vi aldrig veta, men vi träffade henne). Han började samla tyger långt innan någon annan insåg dess värde. Han sätter en ära i att fortsätta tillverka dessa tyger enligt gammal tradition. Det är ett riktigt hantverk. Och tänk sen att vi fick betala mellan 70 och 120 kr/m för dessa tyger. De är inte full bredd visserligen, men jag tycker ändå inte alls att det är dyrt nu när jag vet vilket jobb som ligger bakom. Jag har en hel hög med tyger med mig hem, men nu känns det inte alls som tillräckligt. Jag önskar att jag hade köpt mycket mer.