Fina fisken

Mina barn har sommarlov och har spenderat snart två veckor hos Mormorn och Morfarn. Jag uppskattar så mycket att mina föräldrar ställer upp och hjälper oss, och framförallt barnen genom att ge dem ett långt härligt sommarlov när jag bara kan ta ut 4 veckors ledig. Så jag har varit barnfri i snart två veckor. Nu längtar jag hemskt efter dem, och jag är lite irriterad på mig själv att jag inte hunnit med så mycket som jag hade tänkt innan. Då föreställde jag mig att jag skulle bo ute i syrummet, men så har det inte blivit. Jag har dock gjort andra trevliga saker och jag var upp till barnen och firade midsommar med dem, så jag ska inte klaga egentligen.

Men häromdagen fick jag nog på mitt velande. Jag vill sy det, och jag vill sy det, och det, och det, men jag har haft någon slags spärr hela tiden. Jag vill sy till mig själv, men misslyckades med två klänningar av tre och det tog nog lite musten ur mig. Jag har letat efter mönster och inte hittat något bra, och även om jag hade hittat något bra så hade jag ju varit tvungen att börja med att rita av mönster och klippa till det, och där ligger också en spärr. Men som sagt, härom dagen fick jag nog och tänkte att nä, nu tusan klipper jag på fri hand. Bra idé? Kanske inte men jag tänkte att det får bära eller brista. Jag tog inte ens ett fultyg och testade i utan satte saxen direkt i det fina Folklore fish från Ikasyr, som jag köpte av Strömming redan i april. Jag har ju gjort så här många gånger till Storasysterns enkla klänningar och det har ju gått bra. Och tänk, det bar!

Jag tog mönstret från Ottobre som jag testat tidigare och sytt linnen av. Storlek 38 passade mig alldeles perfekt. Från midjan klippte jag på fri hand en lätt utställd klänning, och rundade av nederkanten. Den sitter som en smäck, och den är otroligt skön att ha på. Tyget är underbart mjukt och jag gillar mönstret så mycket. Jag har kantat med vit interlock, men velade mellan det och korallröd mudd från Stoff & Stil som faktiskt återfinns i mönstret om än väldigt lite. Egentligen är ingen av färgerna helt klockrena, jag hade helst velat ha den roströda som finns mer i mönstret, men det jag hade hemma funkade inte. Vitt är i alla fall somrigt och fint, och det här är en riktig sommarklänning. Nu har jag ju ett mönster i och med den här klänningen, och jag ska sy en till, jag har ett tyg som ligger och väntar. Men den klänningen ska bli kortare och med ärm.

Byxor blir shorts

De här byxorna sydde jag förra sommaren. Det är ett ganska grovt bommulstyg ,från Åhlens om jag inte minns fel. Luftigt och skönt men slitstarkt. De blev inte jättemycket använda eftersom de först var för stora i midjan och sedan något för korta. Men vad passar inte bättre då än att göra shorts av dem? Toppen, toppen. Shorts behövs ju, nu är det ordentligt varmt igen och jag hoppas att det håller i sig. Min semester börjar på fredag. Lillebror är på sommarlov hos Mormorn och Morfarn, så han har inte hunnit inviga dem.

Födelsedagspresent nummer 2

Tänk vad konstigt det är. Förra året hade jag jätteproblem att hitta på bra presenter till min mamma, medan det var lättare till min pappa. Det gällde både födelsedag och jul. I år verkar det vara helt tvärt om. Jag kom på så mycket bra saker till min mamma, att jag var tvungen att hejda mig lite. Det är ju jul i år igen och det är ju bra att han kvar något då.

Men en tröja var jag bara tvungen att sy. Hon hade själv valt både mönster och tyg för ett tag sedan, och jag hade ritat mönster och klippt till för också ett tag sedan. Men även denna sydde jag ihop kvällen innan. Sömnaden gick lätt så det blev inte så stressigt trots allt. Jag beställde grå tråd från Bibbi som kom samma dag, och trots att jag chansade vilt så blev det perfekt.

Mönstret kommer från Ottobre Woman och jag har inte gjort några ändringar. Tyget köpte jag på Stoff & Stil i Trondheim i höstas när jag var där med Gekko. Hon visade mig de trevliga stuvkorgarna och där hittade jag det här tyget som från början var tänkt att bli en kjol, men som passar mycket bra till en tunika. Gekko var dock snabbare än mig och hittade flera fina trikåstuvar där. Snäll som hon är erbjöd hon även dem till mig när jag och min vän som var med skrattande konstaterat att Gekko minsann hade rutin och var blixtsnabb, men jag flög hem och hade fullt ändå i väskan. Både ok och nedre delen av framstycket är rynkat under bysten. När jag klippt till tyget och höll upp framoket tänkte jag att hur ska det få plats, inte bara en, utan två tuttar i detta utan att visa upp alldeles för mycket. Men tyget är viscosejersey och jag kan meddela att båda behagen fick plats utan problem eller pinsamheter. Mamma blev mycket glad även för den här presenten.

Garden girl

Ja, det har väl märkts att jag har börjat intressera mig för trädgårdsarbete. Jag odlar och står i. Och med på tåget följde min mor som har varit på potatisjakt och dessutom börjat odla själv. Jag har tidigare sett att det finns ett märke med kläder, skor och verktyg som heter Garden Girl. Allt är blommigt och lite romantiskt. Jag har tyckt att det varit lite töntigt, men när jag nu började odla så började jag förstå lite grann vad de är ute efter. Det går kanske inte alltid att ha sina mest eleganta kläder när man är ute i trädgården. Men jag är inte särskilt road av att plocka fram mina skrotkläder fulla med målarfärg. Bara för att jag vill påta i trädgården behöver jag ju inte se ut som skräp. Det enades mamma och jag om och hon ville ha ett förkläde att ha sekatör och andra bra-att-ha-saker i (snören läste jag i en tidning att man skulle ha...). Sagt och gjort, jag noterade och tänkte att det blir ju en toppenpresent att sy. Jag valde ut tyget direkt, en bit blommig canvas från Stoff & Stil som jag tidigare sytt en kudde av. Kom en bit på väg också, men självklart väntade jag till kvällen innan mammas födelsedag innan jag sydde klart den.

Jag har gjort en väldigt enkel modell, med band och ett spänne att knäppa. Jag är inte hundra nöjd med själva bandet. Men det var det enda jag hittade med rätt brädd som passade någorlunda. Mamma blev mycket nöjd och glad i alla fall.

Glad midsommar!!

På väg till majstångsresning på midsommarafton. Storasystern, Lillebror och deras kompis. Samtliga folkdräkter, som är Leksandsdräkter, är sydda av min mamma. Med lite assistans från mig. Jag har sytt sjalen och hättan i mitten och broderat detaljer på skjortan till höger. Min älskade mamma har sytt klänningarna (gulkjolarna), kjolsäckarna och skjortan till masdräkten. Övriga delar till masdräkten hade min bror när han var liten, (som mamma sydde då) och slokhatten kommer faktiskt ända från min farfar. Vi räknade ut att den har nästan 100 år på nacken, visst är det otroligt? De var helt fantastiskt söta. Även jag hade min dräkt, och så Kusinen som är 9 månader. Vi blev stoppade både en och tio gånger av turister från både Japan och Amerika för att bli fotade. Och det kan vi väl bjuda på.

Det var högst tveksamt dock om vi skulle få på barnen dräkterna i år. Inför skolavslutningen tog vi fram dem och storasystern avböjde samma morgon. Då stirrade också Lillbror på dräktskjortan och sa; "Jag vill inte ha den, den är FUL." Oh, det skar i mitt hjärta. Jag lovar att det finns inte en finare skjorta i hela Dalarna., eller Sverige heller för den delen Jag har broderat manschetter och krage, så kallade "kruskvalar", och min mor har sytt den av finaste linne. Inför Midsommarafton hade vi hetsat barnen i ett par veckor och efter bara en svag protest fick vi även på Lillebror hela stassen. Roligt var att vi har dräkter i alla storlekar och att barnens kompis också kunde låna en. Lillebror tittade allvarligt på och frågade mig gång på gång "Mamma, är jag fin?" Jag tror att han kände att det var ett högtidligt tillfälle och han själv kände sig väldigt fin trots allt.

På Midsommardagen vankades namnkalas för Kusinen, och då blev det dräkt igen. Denna gång meddelade Lillebror att "...då blir jag cool..." när han skulle ta på sig dräkten. Som mamma, dalkulla och dessutom handarbetsfantast jublade mitt hjärta den här gången. Tänk att min son tyckte det var coolt att ha folkdräkt. Förutom midsommar har jag haft dräkt på dop, bröllop och begravning och jag har alltid känt mig välklädd. Jag är så glad så länge mina barn också uppskattar dem.

Nu laddar mamma och jag för att sy nya större storlekar till nästa år, i fall att barnen möjligen skulle kunna tänka sig att ha dräkter även då. Och jag laddar för att ta emot en fotograf om några veckor för att fota dem i dräkt. Vi gjorde ett försök förra året, men det slutade i total katastrof. En Storasyster som inte var samarbetsvillig och en värdelös fotograf som inte kunde hantera barn resulterade i 200 bilder där Storasystern ser ut som en spik. Jag kan bara skratta när jag ser bilderna, de är i princip värdelösa. Jag förstår inte hur man kan misslyckas så totalt. Håll tummarna för vi lyckas bättre i år. Den fotograf jag har anlitat kommer hem till oss och hon har själv barn, så jag tycker att det borgar för högre odds.

Det växer och gror

Mitt trädgårdsintresse håller i sig, jag är faktiskt lite förvånad själv. Men jag tar lite då och då, inga alltför stora projekt som kan stranda, accepterar att vissa saker får ta tid och behöver inte vara klara i år. Det kommer en sommar nästa år också, då måste jag ju också ha något att göra. Och i höst. Här kommer ett urval bilder från min prunkande trädgård.

Här vankas broccoli. Tror jag i alla fall. Jag har inte sett skymten av några broccolistånd, men blad finns det gott om. Jag satte frön inne redan i mars, men de tog sig aldrig. Dessa frön är satta på friland i slutet på april, i en drivbänk med fönsterlock. Sockerärtorna skymtar till höger och dessa har jag redan börjat skörda.

Det är så roligt när man kan byta plantor och skott med varandra. Jag har en vän med en jättestor trädgård full med gamla bestånd av bär och frukt. Tillsammans grävde vi upp en rabarberknöl, de har flera meter med rabarber. Den såg inte mycket ut för världen när jag kom hem med den, men den fick en plats och vips så börjar nya blad kika upp. Det tog inte mer än en vecka. Förra året köpte jag en rabarberplanta, men den har inte tagit sig alls. Den här har jag stora förhoppningar om. Jag fick också med mig ett stort antal hallonskott, som efter en tveksam start har tagit sig fint de med. De hann vissna lite innan jag hann hem med dem och få dem i jorden, men jag klippte bort de vissnade topparna och de har också redan börjat skjuta nya skott.

I mitt förra trädgårdsinlägg pratade jag om åkerbären i mitt stenparti. Då blommade tuvorna fint med fina små rosa blommor. Nu är bären på gång.

Sniglar har vi i hundratal, vinbärssnäckor. Eller "blääää" som Lillebror kallade dem när vi flyttade in för två år sedan. De verkar inte göra någon skada, och jag tycker att de är vackra så de får väl vara kvar. Jag har plockat någon snigel i landet, men inte sett några skador på plantorna. Det enda jobbiga med dem är att de finns överallt och det är inte roligt att kliva på dem.

Smultronen börjar mogna nu. Och barnen är inte hemma så jag får väl äta upp dem själv. Det lär bli över till dem också, så det känns inte alltför elakt.

Krolliljan blommar nu och är så otroligt vacker. Den stod här när vi flyttade in och växer vid en stor sten tillsammans med andra ängsväxter.

Här är väl valda delar av mina frön som barnen och jag satt. Det är paprika, basilika, luktärt och solros. Paprikafröna tog jag från en vanlig paprika vi hade köpt och ätit upp. Jag har senare hört att det är inte alltid som det blir bra, men jag testar. Det kan inte bli mer än fel.

Potatis har jag satt. Jag grävde ett litet potatisland där vi har satt fyra sorter. Två som vi köpte och som jag inte minns namnet på och som maken inte har märkt ut när han och barnen planterade. Det får bli en överraskning vad det blir när vi gräver upp dem. En sort är Leksand vit, som är en gammal potatissort som troligen härstammar från 1700-talet när potatisen på allvar började odlas i Sverige. Min svägerska började prata om den och min mor lyckades nosa upp två små små knölar hos en vän i Leksand. Hon fick även tag i två stycken Djurapotatisar. Djura är en by utanför Leksand. De var lite ynkliga när jag fick dem. De låg framme i fönstret länge utan att skjuta några nämnvärda skott. Vi kunde bara ana att det fanns något som kanske kunde vara början på grodd, men vi satte ner dem ändå. Djurapotatisen kom upp ganska raskt, men Leksand vit lät vänta på sig. Jag trodde ett tag att det inte skulle bli något, men så kom den upp till slut. Leksand vit ska vara en otroligt god, mjölig potatis som ska suga upp smör särskilt bra.

I min jakt på information om Leksand vit snubblade jag också över Rättviks röd, även den en mycket gammal potatissort. Mitt lilla lilla potatisland var redan fullt när min mor kom till mig med en Rättviks röd som hon fått tag i genom bekanta i just Rättvik. Den fick bo i en kruka eftersom jag inte orkade utöka potatislandet just då. Den har tagit sig fint vilket syns på bilden ovan. Bredvid står en kruka med två stycken Leksandslök som mamma också luskade fram. När hon slutligen kom med ytterligare två potatisar av sorten Bjursås fick jag köpa två krukor till. Jag vill inte odla i hink, dessa krukor är visserligen av plast men helt ok att ha framme tycker jag. Nästa år ska jag ha ett mycket större potatisland, och jag hoppas att alla fyra sorterna från Dalarna ska ge bra skörd så att jag både kan smaka dem och spara några till nästa år.

Det finns mycket körsbär i vår trädgård. Jag vet inte om de är goda eller ej, men i år blir det mycket bär. Är de goda har vi hur mycket som helst. Är de inte goda så ska jag nog tukta dem lite och skaffa ett träd med söta goda körsbär också. Vi har ett prydnadskörsbär också, och jag är lite kluven inför vad jag ska göra med det. Jag vill hellre ha träd med frukt eller bär jag kan äta. Jag funderar på att ge trädet till min granne, det är litet och borde gå att flytta utan problem. På det viset kan jag njuta av det, men ändå få plats för mer träd på min egen tomt. Jag har ett stort gammalt äppelträd, men äpplena är inte bra. I höstas kom en arborist och gallrade ur det och kanske blir det blir det bättre. Men det trädet är så otroligt vackert, stort och gammalt, så det kan jag bara inte ta ner, hur dåliga äpplen det än blir. Förra vintern satt alla äpplen kvar och födde både fåglar och rådjur hela den kalla vintern.

Minimonster

Den här boken fick jag av min kära mor när jag fyllde år i maj. Storasystern bläddrade snabbt igenom den och beställde en figur direkt. Jag hade tur och blev det också min favorit i boken.

Ett litet monster. Det här är ett perfekt litet projekt att ha med mig på bussen. Jag åker inte buss varje dag, vi turas om och den som lämnar och hämtar barn kör bil, den andra åker buss. Men jag gillar att åka buss och skulle gärna åka mer om det gick. Tänker att det inte är så många år kvar, sedan kan båda barnen åka skolbuss och då kan jag också åka buss. Jaja, nog om det. Jag virkar i alla fall när jag åker buss. Den här figuren var inte komplicerad att virka. Jag klippte aldrig av trådarna när jag virkade randigt, och sen kom jag på att jag inte skulle fästa dem som jag brukar heller. Jag brukar alltid sy fast trådändar, och det gjorde jag i och för sig den här gången med, i början och slutet. Men där jag bytte garn knöt jag bara ihop ändarna och lämnade dem som de var inne i figuren. Kanske logiskt, jag vet inte, men jag har i alla fall inte kommit på detta tidigare.

Storasystern blev mycket nöjd med sitt monster, och det fick följa med till skolan direkt. Jag hade nästan tänkt att det kunde få bli syskondjur till Hjärtekatten, eftersom barnen gärna vill att jag ska virka/sy figurer, men sedan inte bryr sig om dem nämnvärt. Så är det med Fåret Shaun till exempel. Men det här monstret bodde halva förra veckan i Storasysterns skolväska, blev avmålad och beundrad i skolan och nu vill klasskamraterna ha likadana. Men till skillnad mot hjärtekatterna så har jag ingen lust att virka fler sådana här monster. Men jag har börjat virka ett annat monster. Självklart vill ju Lillebror också ha ett, och i boken finns en kompis till detta monster.

Bojkott

Jag vet inte vem som startade uppropet, men jag hänger på med hela mitt hjärta. Jag blev så otroligt besviken när jag såg JNYdesigns moln på Ohlssons tyger och direkt insåg att det var en dålig kopia. Tyget är inte i närheten av samma härliga kvalitet som Jenny trycker upp. Jag älskar molnen, det är min favorit av alla nya tyger som kommit de senaste åren. Varför kunde de inte ha gjort ett eget moln om nu moln var något de ville göra. Hur svårt kan det va? Det är väl bara att titta upp i himlen och få hur mycket inspiration som helst.

Men det som gör mig personligen väldigt besviken är att de inte nöjde sig med molnen, utan även tryckte upp Ingrids husvagnssemester. Jag har inte sett det tyget, utan bara hört det ryktesvägen. Det är nämligen JAG som är INGRID!!! Och det är JAG som har ritat både husvagnen och bilen och Jenny fick använda min bil och min husvagn till sitt tyg. Jag är så stolt och glad över att det blev ett tyg av det, inte bara en gång, utan de fick även vara med på Jennys fordonstyg.

Nej, Ohlsons tyger, som ju stöder denna sunkiga verksamhet med att köpa in tyget, har satt sin sista potatis vad mig anbelangar. Det finns inget där som jag inte kan kan köpa på andra ställen, av trevligare människor. Min blogg är inte stor och välbesökt, men jag kan i alla fall säga vad jag tycker och och jag tycker inte om det här.

Oh la la

Här kommer nästa body som jag sydde när jag var så effektiv i förra veckan. En vän som fick den här blommiga bodyn till sin dotter i våras undrade om jag kunde sy något liknande till en liten Solveig som bor i Frankrike. Det blommiga tyget hade jag inget kvar av, den sista biten skänkte jag till en syvän på vår syträff i april. Jag föreslog i stället rådjurstyget från Znok som jag längtat efter att få sätta saxen i. Det godkändes och förutom en body beställdes även två dregglisar. Sömnaden var okomplicerad och gick som en dans, jag var som sagt otroligt effektiv. Det satt gul tråd i CoverPron, och det passade alldeles utmärkt tycker jag.

Bodys är nog ett av de plagg jag syr mest av. Det är fortfarande roligt att sy, men inte lika roligt att blogga om.

Sommarbody

En bekant på jobbet fick en liten son för snart två veckor sedan. Jag tänkte att jag skulle presenta honom med en liten molnbody. Jag fick höra att han skulle komma in på jobbet och visa upp sin lilla guldklimp och helt plötsligt blev det lite bråttom. Ja, det är klart att jag kunde ge honom den senare, men jag ville ge honom den nu. När jag kom hem från jobbet upplevde jag därför något som kändes lite nytt. Barnen lekte så bra, så jag gick ut i syrummet direkt när jag kom hem. Maken skulle ut och fiska och jag tänkte att jag skulle hinna lite innan han åkte. Han åkte dock ganska snart efter att jag kommit, men jag kunde fortsätta. Barnen skötte sig själva. Jag sitter med dörren öppen och hör hur de leker i trädgården. Visst låter jag dem leka själva och gör andra saker ofta, men det kändes annorlunda den här gången. De blir större och större och klara sig själva mer och mer en liten bit i taget. Jag var otroligt effektiv och snabb, så jag blev klar. Jag hann till och med mer, men det spar jag till en annan dag.

Liten börs

Jag har blivit så inspirerad av alla börsar jag ser överallt i olika bloggar. Jag har haft några idéer ett tag på vad jag ville göra, sparat små tygsnuttar och funderat. Det här korsstygnsbroderiet gjorde jag för flera år sedan, och hittade det när jag städade min sypall för ett tag sedan. Det är ju Storasysterns bokstav och hon har nu gått och pillat på broderiet sedan jag hittade det. Jag föreslog att jag skulle sy en börs av det, och den idén gillade hon.

Vi hittade en blå dragkedja som passade bra till, vi valde ett grönt tyg till baksidan och ett rosa till foder. Jag improviserade hela vägen, och det blev en del sprättande. Självklart vill även Lillebror ha en, men då ska jag surfa upp lite tutorials på nätet först.

Knivfodral

Det är inte ofta jag syr något till min man. Jag försöker komma på saker ibland som han skulle vilja ha, men det är inte så lätt. Men härom sistens kom han själv och frågade om jag kunde sy ett knivfodral åt honom. Han gillar att fiska, och åker snart iväg på en fiskeresa till Norge. Förhoppningen är att de ska få mycket fisk med sig hem, och dessa ska rensas och filéas på plats. Jag vill gärna ha fisk, men jag är inte så sugen på att rensa dem. Han har med sig knivar för ändamålet när han åker ut och fiskar.

Funderade ett tag på vad jag skulle sy fodralet i. Hade en ide med vaxduk och frotté. Frottén skulle vara lös så att den går att ta ur och tvätta. Men jag tänkte att det var bättre att ha det luftigt, och i ett tyg som går att tvättas när det blivit fiskkladdigt. Så jag tog en jeansstuv. Jag funderade också på om jag skulle brodera något på fodralet, jag har lite fiskbroderier nämligen. Men jag vet att maken inte är så förtjust i broderat, så jag avstod.

Jag har ansträngt mig för att göra nederkanten stark, med flera lager tyg för att inte knivarna ska gå igenom tyget. Det blev väldigt tjockt, och lite bökigt att kanta med kantband, men jag tror att den blir funktionabel. Jag hade lite bråttom när jag gjorde den, så man bör inte syna den i sömmarna för noga. Men jag tvivlar på att min man eller någon av hans vänner kommer att göra det. Förhoppningsvis kommer de att tycka att det är en bra grej. Nu hoppas jag på god fiskelycka så att jag kan fylla upp frysen.

Gammal klänning blir som ny

Jag köpte den här klänningen för några år sedan i en liten butik i Leksand. Jag tycker att det är väldigt fin, den är väldigt mycket jag, både i färg och form. Dock har jag inte använt den särskilt mycket, för ärmarna är inte bra. De bara halkar ner, och jag även om klänningen är fin så är inte jag den flaxiga typen. Jag tänkte först bara hysta den för jag blev så irriterad när jag såg den. Men så lade jag undan den och tänkte att jag skulle göra en kjol.

Men på min tisdagssyjunta så hade jag med mig klänningen för att klippa av den, och då föreslog mina vänner där att jag inte skulle klippa av den, utan bara ändra ärmarna. Vi pysslade lite med att bara korta av dem, klippa bort fladdret, och provade att fålla. Men det blev inte bra. Jag klippte av mer och mer och slutade med att bara ha smala axelband. Jag är hyfsat nöjd med klänningen, även om jag inte är helt nöjd med mig själv när jag ser bilderna...

Dock hade jag från början tänkt att axelbanden skulle vara så breda att jag kunde ha bh under, och sy flärpar att fästa i banden så att de inte halkar ner. Som det blev nu får det bli axelbandslöst. Det är för övrigt Storasystern som har fotat mig.

Sune, Sixten och Sigge

Ja, jag fastnade också, som så många andra. När jag virkat den första Hjärtekatten började jag genast på en till. Jag hade ett så härligt grönt garn och jag ville absolut virka en grön Hjärtekatt också. Så här är han, tillsammans med den första. Nu ska de dock få åka iväg till Göteborg tillsammans, även om risken finns att det blir fler katter. Jag har funderat mycket på vad de ska heta. Jag tror att det blir Sune och Sixten. Passar bra ihop med Sigge.

Vi har för övrigt fått oss en egen riktig katt här hemma. Eller fått och fått. Det är inte vår katt, men han flyttade in hos oss. Det var lite av ett mysterium som jag löste i förra veckan. Katten dök upp i vintras och var så kelen och kontaktsökande och strök runt här och ville komma in. Det skar ju i hjärtat för det var -25 grader ute och massor av snö, men vi är allergiska och kan inte ta in katter. Dessutom visste vi ju inte vart den kom ifrån, den borde ju ha ett hem. Den dök upp med jämna mellanrum under vintern och jamade och kunde sitta utanför och titta in på oss. Men vi har aldrig släppt in den och aldrig matat den. För några veckor sedan dök den upp igen och flyttade helt sonika in på vår veranda. Nu står ju dörren öppen mest hela tiden när vi är hemma, och ibland smet den in men höll sig mest på verandan. Barnen älskar den så klart och katten vill gärna bli kliad och klappad. Men jag kände att om den ska bo här så vill jag ta ansvar för den, och i så fall måste jag ju ta reda på vart den kommer ifrån, en gång för alla. Jag är totalt kattovan, men pratade med en kattvan vän. Kolla örat sa hon, och mycket riktigt fanns där en märkning. Dock ledde den ingenstans, ägaren hade flyttat från stan och jag tyckte att det kändes olustigt att börja ringa runt till folk med det namnet och höra mig för. Även om jag med polisens hjälpt lyckades ringa in tre personer i Sverige med det namnet och den stavningen. Innan jag gjorde det chansade jag och skickade ut en mejl till byalaget här på landet där vi bor. Och då dök ägaren upp. Sigge heter katten, och han hade inte sprungit så långt, utan bor längre ner på vår grusväg. Jag känner mig mycket lättad. Nu behöver jag inte ta ansvar för katten. Och inte heller ringa runt och leta mer. Och han var inte övergiven vid en flytt som jag var rädd att han var. Min granne längre ner på gatan hade tagit över katten för många år sedan eftersom den inte trivdes i stan. Något ägarbyte var aldrig registrerat. Min granne tog med honom hem, men redan dagen därpå kom han och hälsade på. Det får han gärna göra.

En till kudde

Här kommer sista snutten av det roliga tyget som jag sydde Storasysterns shorts i. Det blev en ruta kvar som precis inte räckte till de nya innerkuddarna som jag köpt på IKEA. Men jag tycker att kuddarna är så sköna, att jag inte tyckte det var ett alternativ att ta en mindre innerkudde, som jag faktiskt hade hemma. Tyget räckte dessutom bara till ena sidan, och jag valde ett brut linnetyg till baksidan. Och för att tyget ändå skulle räcka runt så skarvade jag med en brun remsa även på framsidan. Jag tycker att det blev ok, med tanke på att det var en nödlösning. Men efteråt tyckte jag att jag faktiskt hade kunna ta till en bredare brun remsa, så att det hade sett lite mer avsiktligt ut. Nu syns den knappt och det ser lite skarvat ut tycker jag.

Kudden var tänkt att få bo i helgrummet. Men det slutade också med att den inte passade så jättebra ihop med de andra kuddarna som jag trodde från början att den skulle göra. Men, men, nu får den bo där.

Charlotte Perrelli

Jag sydde ju lite sommarklänningar till Lisa och Bäbis förra helgen. Självklart skulle även Charlotte få lite nya sommarkläder, och Storasystern beställde shorts, och jag själv tyckte att hon även borde ha ett linne. Mönster hade jag färdigklippt sedan gammalt, tygerna är snuttar. Storasystern är mycket nöjd. Och även Charlotte vill jag tro. Henne fulla namn är, eller var i alla fall när Storasystern var mindre, Charlotte Perrelli. Hon fick dockan i julklapp ett år som jag inte minns vilket, men namnet fick hon 2008 när Charlotte Perrelli vann Melodifestivalen med Hero. Idag kallas hon mest för Charlotte.

Själv tycker jag att Charlotte är en lite konstig docka. Kroppen är mjuk, men väldigt oformlig, armar och ben far åt alla håll och då ser hon mycket märklig ut. Håret som var så blankt och fint här hon fick dockan är nu en enda stor svart trasseltuss. Det är så tråkigt med dockor tycker jag, att håret blir så fult så fort. Det minns jag själv från när jag lekte med Barbie och Sindy som liten. De ser ju inte kloka ut i dag, de dockorna. Men det bekymrar inte Storasystern, och jag säger inget. Jag tänker på vad hon brukar säga när jag har åsikter om kläder som ska köpas eller sys; "Men mamma, det är ju inte du som ska ha den..." Så sant, så sant. Och jag vill ju att barnen ska välja själva, klä sig som de vill och känner sig fina i, så jag försöker hålla tyst.

Ny gardin

När vi köpte huset lämnade säljarna kvar alla gardinstänger. (Alla utom en, i helgrummet har vi fem fönster men bara fyra stänger.) Jag har dock inte satt upp så många gardiner, bara två par. I köket har vi haft julgardiner, men inga det övriga året. I alla fall inte i det här fönstret. Nu fick jag ett ryck för ett tag sedan och tog ett tyg som jag hade hemma. Jag köpte för väldigt länge sedan hos Tyger och Ting utanför Åtvidaberg. Jag brukade åka dit då och då när jag bodde i Kolmården. När jag nu skulle länka till dem såg jag att de har lagt ner sin butik efter 25 år. Det var tråkigt att se, för även om jag inte varit där på väldigt länge och troligen inte kommer att åka dit igen, så var det en mycket trevlig butik och ett roligt utflyktsmål. Jag hoppas att de lade ner butiken för att de ville och inte för att de var tvungna. Tyget köpte jag i vilket fall som helst till mitt gamla kök som hade gröna köksluckor. Nu har jag vita köksluckor och gråa tapeter, och det här tyget är väl inte klockrent att matcha med, men jag ville ta något som jag hade hemma och jag blir lite glad av det här somriga tyget. Stängerna som säljarna lämnade kvar är grå, och alla stänger som vi tog med oss (vi lämnade minsann inget kvar vi...), med tillbehör, är svarta. Därför var jag tvungen, trots att jag har en hel låda med gardintillbehör ute i syrummet, att köpa nya ringar. Det gjorde jag på IKEA, och de matchar inte heller helt. Men det ser mycket bättre ut än de svarta ringarna som jag hängde upp julgardinerna i. Jag tycker att jag avancerar i alla fall.

Det andra fönstret i köket har en enkel hissgardin. Säljarna verkade ha en förkärlek till dessa, de finns här och var i alla våra hus. Just den här hade jag aldrig förstått nyttan av just i det här fönstret. Ända tills jag bestämde mig för att ta ner den. Då satt vi en kväll och åt och kvällssolen sken in genom fönstret och bländade Lillebror. Då använde jag den faktiskt. Men jag kommer ändå att byta ut den. Det är bara en kort stund och just vid en sittplats som solen stör. Jag flyttar hellre Lillebror då, och tanken är att jag ska sätta upp gardin i samma tyg som ovan även här. Då tänkte jag testa den här metoden som jag tyckte var lite käck. Fönstret sitter ju mellan två skåp, och vill man skruva upp någon fästanordning så måste man göra det i fönsterkarmen. Ovanför går inte för på ena sidan sitter en takbjälke i vägen. Så det blir nästa projekt.

Papperspyssel

Jag ska göra en fotovägg har jag tänkt. Det blir självklart foton på barnen. Men jag har också fina bilder på mig själv och andra i min familj. Min bror och jag i folkdräkt bland annat, både som små och stora. En fantastisk svartvit bild på min farmor och farfar när de gifte sig. Jag har hittat ett bra ställe i huset, en passage utanför sovrummet in till helgrummet. Stor vit vägg, spotlights i taket, och endast en passage och inget ställe där folk tvingas att titta på alla mina foton. Men jag är inte där än.

På hög låg dagisfoton från förra hösten. Då gick ju Storasyster och Lillebror på samma dagis och det togs syskonbilder. De ser ut som små änglar, men Lillebror hade veckan innan ramlat in ett buskage och skrapat sig i ansiktet. Å andra sidan så är det ju lite så han här. Året innan hade han dreggel i mungipan och blåmärke i pannan, så som han såg ut nästan hela tiden den hösten. Ja ja, jag köpte i alla fall fyra ramar på IKEA till korten. Enklast möjliga, vita. Jag hade en tanke om att jag skulle måla dem, eller dekorera dem. Men jag visste inte hur och tänkte i stället testa att klippa till fina papper att ha som passpartou. Scrapbooking är något jag skulle vilja göra, men har prioriterat bort. Dock har jag någon gång köpt på mig lite grejer, när jag får för mig att jag ska göra något. Nu plockade jag fram lite papper som jag hade liggande. Och jag upptäckte att det gick ju alldeles utmärkt att klä in ramarna i papper. Riktigt enkelt och snyggt blev det. Dock använde jag inget bra lim, och dessutom borde jag nog ha ruggat upp ytan på ramarna lite, papperet lossnade lite.

En ram fick bli present direkt, och då satte jag i ett fint papper. Men det är inte tänkt som en tavla, utan bara ram. Det bruna mönstret är lite luddigt med sammetskänsla.

Sen började jag vika askar också, och det var otroligt roligt. Papperen är ju kvadratiska, och det gjorde det hela väldigt smidigt. Jag vek sådana här askar när jag var liten, men här påminde jag mig om hur man gör. Askarna fick följa med ramen som present.

Sommarshorts och en mysig mage

Båda barnen behöver shorts. Jag klippte ju nyligen av ett par jeanslegging till Storasystern, och här kommer ett par till. Det är ett roligt tyg som är som ett lapptäcke. Med lite volanger på också. Jag har haft tyget länge, jag köpte det för en evighet sedan i en tygaffär i Södertälje. Jag minns att det var ganska dyrt, och jag hade med en kompis (som inte syr) som tyckte att jag var lite knäpp. Storasystern hade ett par shorts i det här tyget för länge sedan som hon vuxit ur. Tyget passar så himla bra till sommarkläder, så det var klockrent, det är luftigt, mjukt och svalt. Mönstret är enklast möjliga från Meedom. I bensluten har jag använt mig av de färdiga volangerna.

Här bjuder också Storasystern lite på sin mjuka, mysiga mage. Hon är 7 år nu, men om jag har riktig tur får jag fortfarande pussa på den.

Tredje gången gillt

Jag syr väldigt sällan till mig själv. Nu kommer jag ihåg varför. Det blir sällan bra. Det är svårt med storlekar. Jag är väl en storlek 38/40 upptill, men upp till 44 nertill. Man kunde ju tycka att det vore lätt att få till det när man syr kläder själv, men icke. Jag har länge haft lust att sy till mig själv. På syhelgen sydde jag två linnen som blev riktigt bra, och nu var jag inspirerad att sy mer. Nu när det är långhelg kan jag vara uppe lite senare på kvällen och natten, vilket jag älskar, och härom natten passade jag på att rita mönster och klippa till några klänningar. Jag spenderade en fantastisk dag inne i mitt syrum och sydde och slog ihjäl mygg som flyttar in på dagarna. Tre klänningar hade jag klippt till. Två misslyckades jag med. Den ena var kanske inte så konstigt eftersom jag improviserade. Men den andra fattar jag inte hur det kunde bli så fel. Jag klippte till 38 upptill och gled sedan över till 40 över rumpan. Att det skulle bli lite tight över rumpan var jag beredd på, men inte att det skulle bli för stort upptill. Jag fattar inte, det är inte första gången det händer mig heller. Och det spelar ingen roll att jag mäter och står i heller. Suck.

Men på tredje försöket lyckades jag. Ända sedan jag såg den här klänningen i Kreativa Kvinnor för några år sedan har jag velat sy den. Jag har haft tyget, jag har haft mönstret, sedan en tid tillbaka har mönstret legat tillklippt inuti det hopvikta tyget. Vad har jag väntat på? Men så för ett tag sedan var jag på syjunta hos min vän Mina Widén, och hon hade precis den här tunikan på sig, hemsydd så klart. Hon hade köpt mönstret på Stoff & Stil, men det är inte så konstigt eftersom de flesta mönster i Kreativa Kvinnor kom därifrån, i alla fall på slutet. När jag såg Mina i tunikan tänkte jag att nu banne mig ska jag se till att sy den. Allt var ju redan klart. Och den här tunikan/klänningen lyckades jag med. Jag minns inte vilken storlek jag ritade av eftersom det var så länge sedan. Och så klart hade jag inte skrivit upp det. Troligen är det en kombination.

Tyget kommer från Stoff & Stil, jag har haft det länge. Det är bommulschambrey. Det roliga med det är att jag köpte mer vid ett senare tillfälle, men det var inte alls lika snyggt. Det här har jag dock hållit hårt i eftersom jag gillat det så mycket. Det var lite pill med infodringarna, som är vikta på utsidan. Men det var inte svårt på något vis. Modellen och storleken passade mig helt perfekt. En timme efter att jag var klar med tunikan skulle vi ge oss iväg på 80-årskalas, och det var självklart att jag skulle ha den då. Jag kände mig så sommarfräsch och fin. Så trots två misslyckanden känner jag mig ändå lite manad att testa att sy mer till mig själv. Sen brukar det också vara så att vissa saker behöver ligga till sig lite.

Doredo

Den här klänningen köpte jag på det glada 90-talet. Minns inte riktigt hur mycket jag använde den, men jag minns att beställde den på postorder. Jag minns också att jag tyckte den såg så snygg ut på bilden, men blev lite besviken när den kom. Av någon anledning har den blivit liggande kvar i en garderob hemma hos mina föräldrar, trots att jag i princip inte har några grejer kvar hos dem i övrigt. Den har fått vara med på en svensexa för några år sedan. Den blivande brudgummen var mycket tjusig, men min man trodde inte på att jag faktiskt använt den på fullt allvar en gång. SÅ hemsk tycker jag dock inte den är, men den passar mycket bättre på Storasystern nu. Jag behöll så mycket jag kunde, som fåll, knappar och halsringning. Den var ganska urringad på mig, så jag kunde korta av livet upptill tillräckligt och sen tog jag bort ca en decimeter i varje sida. Nya sidsömmar, nya ärmhål, nya kantband i ärmhålen av tyget jag klippte bort. Snipp, snapp så var det klart. Den har faktiskt varit klar länge, ända sedan vi åkte till Kanarieöarna i februari. Det var bara härom dagen det slog mig att jag hade glömt bort att blogga om den. Roligt när kläder kan få ett andra liv. Storasystern är jättesöt i den.