Stickad klänning

Det här har varit min dröm länge. Att sticka en bommulsklänning till Storasystern. Jag såg en regnbågsfärgad i en blogg för länge sedan som var så fin, men tänkte att det skulle ju ta en evighet att sticka. Jag såg inte att jag skulle kunna genomföra det. Men det var nog i den vevan som jag bestämde mig för att om jag aldrig stickar så blir jag ju aldrig bättre. Så jag började sticka mer. Jag började med något enkelt med inte alltför tunt garn och smala stickor. Det blev en pippitröja till Storasystern den gången. Sedan kastade jag mig över andra projekt som den här och den här koftan. Sen har det rullat på. Att sticka är trevligt. Mitt problem är dock att jag sällar får till slutfinishen riktigt bra. Det ser så bra ut när jag stickar, men sen ska det sys ihop och stickas kanter och det är då det spårar ur för mig.

Nåväl, jag lät mig ändå inte hejdas när jag i höstas var på Stoff & Stil i Trondheim med några vänner. Vi gick där i flera timmar och jag slog till på det här mönstret som jag sett i katalogen och tyckt varit så fint. Även om jag försöker undvika rosa om det går till Storasystern, om jag får välja, så blev det ändå rosa garn. Jag gillar de här gammelrosa nyanserna och mina vänner hetsade mig att bryta av med någon helt annan färg. Självklart blev jag tvungen att köpa stickor också så att jag kunde börja sticka direkt. Väl hemma med påbörjad stickning så tyckte inte Storasystern att det var fina färger så klart. Det rosa kunde hon väl acceptera, men hon gillade inte det blå. Det vore ju tråkigt att lägga så mycket tid på att sticka någon som hon sedan inte vill använda. Men jag känner ändå att om jag just ska lägga så mycket tid på något så vill jag välja lite själv också. Och jag känner Storasystern väl, så jag var aldrig orolig egentligen.

Den här gången var jag så ordentlig att jag provstickade en bit innan jag satte igång. Det brukar jag aldrig göra, men så blir det ju lite knepigt med storleken också. Jag upptäckte att jag nog stickar lite löst, för min ruta blev mycket större än vad mönstret var anpassat till. Jag valde då att sticka storlek 6 år i stället för 8 som jag tänkt från början. Storleken har visat sig vara helt perfekt. Inte för stor, men inte för liten heller. Hon kommer att kunna ha den länge, det är ju en sådan modell.

Det är ju lite en sommarklänning och jag tänkte att jag hade vintern på mig för att hinna klart till sommaren. Men så bokade vi en resa till Kanarieöarna och helt plötsligt fick jag ett annat mål, i februari. Jag stickade och stickade och stickade för att bli klar. Och alla delar var klara innan vi åkte. Men då upptäckte jag att det var ju en herrans massa trådar att fästa och det tog en herrans tid. Sen tog det tid att sy ihop den också. Och slutligen skulle jag ju också sticka sprundet och halskanten. Så den hann inte bli klar till resan.

Sen var det ju det där med slutfinishen som jag så svårt för. Jag tyckte inte att sprundet blev bra. Jag började ändå med halskanten, och den blev inte heller bra, och då gav jag upp ett tag. Men surdegar brukar kunna ligga till sig, och när det var dags för långtur till stugan i påskas slängde jag med klänningen också. På vägen hem spenderade jag en stor del av resan att sticka halskanten. Det blev en hel del upprepning, men till slut blev jag faktiskt nöjd. Det är dock lite irriterande att jag följde beskrivningen exakt, men ändå blev halsen för stor tyckte jag. Repa upp, sticka om. Det var också svårt att sticka hela halsen i ett stycke, så till slut delade jag upp den i två omgångar, och sydde sedan ihop den i nacken. Det blev riktigt bra till slut. Och när halskanten var klar så såg ju sprundet helt plötsligt ok ut. Storasystern är mycket nöjd, med både färg och modell, och har redan börjat använda den trots att det saknas en knapp i sprundet.

Gör om gör rätt

Eller i detta fallet poppar uttrycket "skit bakom spakarna" upp i huvudet. Beställaren till kläderna i förra inlägget ville hellre ha en husvagnsmössa, så det fixade jag snabbt. Eller i alla fall ganska snabbt. Eftersom det innebar ett byte av tråd i maskinen, och det var detta som bråkade med mig härom dagen, så tänkte jag vara noggrann. I stället för att knyta de nya trådarna i de gamla och bara köra på så drog jag ur samtliga trådar och trädde om helt och hållet. Men sömmen blev ändå jättekonstig. Jag vred och vred på trådspänningen för att spänna den undre gripartråden, men det blev bara värre och värre. Till slut gick tråden av. Gör om gör rätt tänkte och jag började om från början och trädde om igen. Då upptäckte jag vad som var felet. Jag hade tagit tråden till den övre gripararmen och dragit den till den undre, och tvärt om. Så dumt. Och helt fel. Jag kan meddela att det faktiskt funkar att sy så, men det blir inte bra. Och när jag trodde att jag spände den undre tråden så spände jag hela tiden den övre i stället. Så i det här fallet gjorde maskinen bara det jag hade sagt åt den att göra. Skit bakom spakarna helt enkelt. Sen sydde den som en klocka igen.

Set i klara färger

En vän har blivit moster och beställde lite kläder från henne och den nyblivna mormorn. Klara färger och röda byxor var direktiven. Annars fick jag rätt fria händer. Men det var faktiskt min vän som undrade hur det var med mitt husvagnstyg, vilka färger jag hade. Och då insåg jag själv att det gröna blir ju klockrent. Det är verkligen en väldigt klar och fin grön färg. För att bryta av lite sydde jag mössan i stjärntyget, precis samma färg men annorlunda mönster. Jag upptäckte då att jag aldrig klippt något i det stjärntyget, hela metern jag hade var orörd. Men inte nu längre.

Det händer att jag är snabb och effektiv. Den här beställningen kom i helgen, spikades på tisdagen och igår onsdag klippte och sydde jag. Ibland så funkar det så bra. Dessutom jobbade min CP helt otroligt bra, jag älskar verkligen den maskinen. Det blir så himla fint. Men helt glad får man ju aldrig vara, därför bråkade OLen med mig i stället. Det lutar alltmer åt att det börjar bli dags för en ny OL. Men även om den bråkar med mig, så finns det så mycket med den som jag gillar, så jag drar mig för det. För tillfället har jag inte heller råd, så jag är glad så länge den funkar ändå.

Inflyttningspresent

Min moster har flyttat in i sitt nya hus och vi hälsade på på Långfredagen. Som vanligt kom jag på alltför sent att jag ville handarbeta något att ge henne i inflyttningspresent. Alternativet hade varit att ge henne en av mina fina tomatplantor som jag drivit upp hemma, men det kom jag på först på Nissastigen, och då var det lite sent. Däremot hade jag som vanligt med mig lite grejer i bilen att pyssla med på vägen ner. Bland dessa fanns ett nystan med multifärgat bommulsgarn. Jag hade virkat en annan grej av det, med en virknål som var för liten och jag upptäckte att det blev tillräckligt stabilt för en virkad korg. Sagt och gjort, jag började virka en korg på vägen ner till sommarstugan. När vi kom fram fick jag veta att vi skulle till Mostern redan dagen efter, och därför blev det lite sent på Skärtorsdagen för mig när jag virkade som besatt. Och jag brukar ju bli lite lätt besatt när jag får en ide och kommer igång.

Självklart ville jag också ha ett lock till korgen, som inte var så himla stor. Den började jag med sent på natten, men gjorde klart den i bilen på väg till Mostern. De sista trådarna fäste jag när vi svängde av upp mot deras gård. Jag blev rätt nöjd till slut. Man kan ju använda den antingen som en burk med lock, eller som två små korgar, funkar vilket som. Mostern blev glad.

Bodysar

Ett gäng bodysar kommer här. Jag är tveksam om jag bloggat om någon tidigare. I alla fall den gula med retroringar har legat klart ett bra tag, men utan knappar. Nu börjar det bli dags för en liten bäbis att titta ut som jag tänkte på när jag klippte till den, så det var dags att avsluta. Samma bäbis ska få den gula molnbodyn.

Den turkosa molnbodyn och husvagnsbodyn ska till en lite kille som av nyblivna mormorn kallas Gagarin. Det närmaste rymden vi kom var moln, även om de befinner sig i den lägre delen av atmosfären. Rymdtyg var svårt att frambringa, om någon har ett tips så vill jag gärna veta.

Det är inte så mycket mer att säga om dessa. Bodys är nog det plagg jag syr mest av, och det går numera rätt fort att göra dem också. Jag kör alltid med Ottobres mönster med kuvertringning, jag tyckte att det var väldigt bra när Lillebror var liten. CPn bråkade lite med mig när jag kantade med svart kantband, för första gången på länge. Jag har ingen aning om varför, för när jag testade igen så funkade. Dock blev det ju en del sprättande.

Gamla ufon

Jag har grävt djupt i min ufolåda och hittat en kanindress som jag inte minns när jag klippte till. Det var ju vid tiden för de turkosa kaninerna, om någon minns när det var. Detta var den sista snutten av mitt tyg, och jag klippte till en bodysuit i storlek 62. Av någon anledning så minns jag storleken. Det som gjorde att den hamnade i UFO-lådan var att jag klippte fel. Höger och vänster framstycke är ju olika, och jag lade ett av dem åt fel håll. Så tröttsamt då. Speciellt som det var det sista av tyget. Egentligen borde jag ha slängt allt direkt, men det gjorde jag inte. Jag tänkte nog redan då att det kan gå att sy ihop den ändå, och att ena framstycket fick bli blått utan tryck. Men besvikelsen var för stor för att ta tag i det då. Någon gång på vägen har jag gjort ett ryck för att sy ihop den, för jag bandkantade ärmarna. Nu fick jag ett ryck och sydde klart den. Och nu tycker jag faktiskt att misstaget inte spelar någon roll. Det blir till och med en rolig effekt. Om jag inte precis hade erkänt att jag gjort fel skulle jag till och med kunnat hävda att det var meningen. Jag är riktigt nöjd till slut.

Nästa ufo var två par gula byxor som jag klippt till för länge sedan och som blivit liggande. Och jag glömde bort vilken storlek de var. Det visade sig vara 62 och 68. Snabbt och enkelt fixat när jag väl kollat upp det.

Dregglisar

Kusinen har fått två tänder. Han behöver dregglisar. Jag vet inte om han vet om det, eller om hans föräldrar vet om det heller. Jag har bara tagit det som en anledning att sy några. Jag har ett lass tillklippta som legat ett tag och väntat. Jag har använt två olika mönster. Ett som jag fått av MemLin som fått det av någon jag inte minns. Det är flodhästarna. Monsterdregglisen är Gekkos mönster. Den var lättare att sy, mönstret stämde bättre. Hoppas att Kusinen blir glad.

Molniga mössor

Här kommer några små molnmössor som ska få flyga till USA. Där har Storebroren och Svägerskan vänner som har fått tvillingar och de beställde ett par mössor att skicka över. Kusinen har en likadan och de är lika förtjusta i molntyget som jag är. Nu är det himmelsblå tyget slut, som vanligt klippte jag till lite småsaker av snutten som blev över.

Vetevärmare

Jag har två vetevärmare. En fin, jättefin faktiskt. Som jag köpte på en marknad en gång. Linnetyg, lite spets, ett blått knytband. En fröjd att plocka fram, värma och lägga över axlarna. Vi ville båda ha den, Maken och jag. Vi gnabbades lite om den. Den som var snabbast fick den. Det var då jag köpte en till. Jag hittade en billig på Gekås i Ullared. En ful. När den låg snett i micron blev den bränd och ännu fulare. Nu är den fin. Jag har sytt ett nytt fint fodral till den, i stället för det gamla brända. Själva påsen med vetet var det inget fel på.

Tyget kommer från Åhlens och jag gillar det jättemycket. Det har funnits i flera olika färger. Det här var en snutt jag fick över förra sommaren när jag klädde ett par pallar. Jag hade en ide om att brodera något på tyget, men slutade med en spets i stället. Jag har en låda med riktiga godbitar som jag ärvt efter min farmor. Denna spets är handvirkad, av farmor eller någon annan, det vet jag inte. Fin är den i alla fall, pryder sin plats och nu har vi två lika fina vetevärmare.

Slutklämmen

Här kommer sista inlägget om syhelgen. Om jag inte har glömt bort något vill säga. Det är inte något märkvärdigt. Molnbodyn har legat tillklippt sedan i julas i mitt syrum. Den ska få åka till en bäbis som i skrivande stund inte har behagat kika fram än. Den blommiga ska till en liten tjej som tittade ut för ett par månader sedan. Återigen tog jag det blommiga amerikatyget, som i en kortärmad sommarbody passar alldeles utmärkt eftersom tyget är lite tunnare. Sista biten av det blommiga tyget skänkte jag till en vän. Så nu är det "slut".

När jag kom hem från syhelgen på söndag eftermiddag var jag väldigt duktig och packade upp jättemycket. Förra gången tog det månader innan jag packade upp det sista, jag tror det var runt jul. Nej, en påse med mudd var delvis ouppackad när det var dags att packa till den här träffen. Nu har jag äntligen tagit tag i att få lite ordning i mitt syrum. För ett tag sedan röjde jag undan grejer som legat på mitt klippbord sedan jag fick det, för snart två år sedan. Nu har jag börjat sortera, rensa och städa. Jag har tyger som har flyttat med mig från Uppsala ner till Östergötland och nu tillbaka till Uppland igen. Jag har insett att jag måste skiljas från en del, och att det är helt ok. Det kommer så mycket nytt hela tiden att det är omöjligt att inte rensa ut lite gammalt ibland. Och det är roligt att se hur mycket energi jag får av detta. Kanske är det ljuset som gör det, men det är inspirerande att göra sig av med skräp och få ordning på det som inte är skräp. Komma på nya ideer och faktiskt ha plats och ork att genomföra dem. Jag hoppas min energi håller i sig. Och om den tar slut så hoppas jag att det är lagom till nästa syhelg, för då kan jag fylla på lite.

Sommarlinnen till MIG!

Jag fortsätter att blogga om mina syhelgsalster. Tänkte att det är roligare att sprida ut dem än att blogga om allt samtidigt. Men snart är jag klar.

Detta är något jag velat göra så länge. Ända sedan JNYs molntyg kom så har jag velat sy något till mig själv av det, men jag har hela tiden prioriterat bort det. Det var länge sedan jag sydde något till mig själv över huvud taget, och det har jag längtat lite efter. Så detta stod också på min att-göra-lista. Jag lånade Ottobres mönster av någon och ritade av storlek 38 som passade mig perfekt. Det mörkgröna molntyget hör väl till den färgen jag gillat minst, i alla fall till barnkläder. Men till mig är det klockrent. Så det har legat till sig på hyllan hemma i väntan på att jag skulle få ändan ur. Linnet satt verkligen som en smäck. Några små ändringar gjorde jag till nummer två, tog ut ärmhålet något, och lade till någon centimeter över stussen. Men jag är så nöjd. Här ska sys fler linnen och tröjor nu.

Det blommiga tyget tog jag mest för att det är somrigt och för att jag vill att det ska gå åt. Jag vet inte om jag kommer att gilla det i sommar, men det visar väl sig. Det var roligt att sy till mig själv för ovanlighetens skull.

Prinsessklänning

Ända sedan Storasystern föddes så har jag tänkt att jag ville sy prinsessklänningar till henne. Jag har ju så mycket fina stuvar efter alla festklänningar och balklänningar jag sydde som fattig student, både till mig själv och till andra. Men har det blivit någon prinsessklänning? Nej, inte en enda. Men NU skulle det bli av. Jag hade många saker på min lista inför syhelgen som jag skulle göra, som jag sagt så länge att jag ville testa, men aldrig kommit mig för. Några saker lyckades jag faktiskt göra, även om mycket finns kvar på min lista.

Den här klänningen är en gammal balklänning som min mamma fick av en väninna med orden ".. ** som syr så mycket kanske kan göra något kul av den här.." Klänningen var trasig på flera ställen, och den var avklippt, troligen i ett försök en gång att göra något roligt av den. Men den var ganska vid och det blev en hel del tyg. Min mor beställde således i prinsessklänning i lite vintagestil till Storasystern. Jag är inte helt säker på att jag lyckades med stilen, men jag är i alla fall nöjd med klänningen. Jag hittade livet i Ottobre som jag förlängde något. Det syns inte på bilden, men det är ett ok upptill på livet som är väldigt fint. Kjolen är bara ett rakt tygstycke som jag rynkade och sydde fast i livet. Dragkedjan återanvändes.

Jag blev som sagt rätt nöjd, men det är en utklädningsklänning är det tänkt. Man bör inte syna den i sömmarna för noga. Jag hade tänkt att det skulle vara ett litet skärp i midjan också, med en rosett, men det glömde jag bort. Jag har en snutt kvar av tyget, men sannolikheten att det skulle bli av att jag gör det nu är nog ganska liten. Jag har inte testat om det är äkta vara, eller bara syntetmaterial, men tyget har i alla fall en härlig tyngd.

Klänningen var något av det första som åkte på när jag kom hem, och den blev spilld på efter bara ett par timmar... Men jag syr inte kläder som barnen inte får ha, och då får man leva med lite spill. Det mesta gick bort med lite tvål och vatten på en svamp.

Singoallaklänning

Här kommer ännu en av mina hyllvärmare från Amerika. Det visade sig vara ett jättehärligt tyg, jättemysig kvalitet. När jag packade det tänkte jag direkt på en singoallaklänning till Storasystern. Jag hade innan hört mig för om någon hade ett bra mönster på singoallaklänning, och en av mina fantastiska vänner tog med sig Welinders Sy till barnen. En singoalla ser alltid lite tråkig ut när den ligger så här, men den blev väldigt bra. Så bra att jag skulle vilja ha boken. Jag sicksackade fast resår i ärmslut och hals, och det blev kanonbra. Lite stor i halsen kanske, men det funkar. Den ramlar inte ner. Hela klänningen är lite stor på Storasystern. Jag sydde storlek åtta år, och hon är ju en liten 7-åring. Så den här klänningen kommer att hänga med länge tror jag. Den är redan provad, använd och godkänd.

Mer brallor, och några tröjor

Båda barnen behövde lite byxor. Jag hade köpt den här gräsgröna velouren inför syhelgen, och det känns helt rätt så här på våren. Men jag var väldigt trött på mina egna mönster. Ja, de är ju inte något särskilt med det jag har färdigt, bara muddbyxor helt vanliga. Men jag hade sett hur Nyfiqen sytt så fina velourbyxor med fickor på , och genast blir byxorna lite mer spännande. Och barn gillar ju fickor också, i alla fall mina barn. Där kan man hitta allt möjligt skoj, förhoppningsvis innan jag slänger in dem i tvättmaskinen. Jag frågade Nyfiqen om jag fick låna hennes mönster och det fick jag, hon är så snäll och go. :-)

Jag slarvade lite med Lillebrors byxor när jag sydde linningen. Men det var sent på natten på lördagen och jag var väl lite trött. Jag tänkte att jag skulle sprätta på söndagen, gör om, gör rätt, men då kändes det faktiskt inte så illa, så det fick vara. Jag gillar kombon med lila. Nu vill jag göra en tröja som matchar också, men det vet man aldrig när och om det blir av.

Till storasystern fick jag sno inte bara mönstret, utan även en bit limegrön velour. Modellen på byxan är densamma, men här valde jag ljus turkos kantband. Och när jag står och klipper till byxorna så upptäcker jag att det limegröna bityget som jag precis köpt hos Strömming matchade jättebra. Jag hade ju valt turkost kantband, och bina är turkosa de med. Passar kanonbra. Storasystern var jättenöjd med byxorna, de har använts och tvättats och använts igen under veckan. Dock var hon lite tveksam till tröjan först. Hon tyckte att även den såg ut som en pyjamas (se föregående inlägg om brallor). Kanske börjar hon själv känna som jag gjort ett tag, att många av de barntyger som nu finns på marknaden är lite barnsliga. Det bästa är ju om hon själv väljer tyg i fortsättningen. Men när jag är på syhelg så är det så härligt att bara kasta sig över det som faller mig in för ögonblicket, och då bryr jag mig inte alltid om vad barnen har önskat. Bilden är lite dålig, bityget syns inte så bra.

Men det här tyget har Storasystern tittat på många gånger. Det hör till min Amerikahög som jag jobbat lite med för att använda. Tyget är inte bästa kvaliteten, det är något sladdrigt för att vara interlock. Men det funkar. Skulle ha passat bra till underkläder, men där har jag ju hejdat mig lite. Samma morgon som jag skulle åka på syhelg hade Maken gjort en notering på en lapp att Storasystern behövde långärmade tröjor. Men ajabaja, inte kan man handla nya tröjor samma dag som jag åker på syhelg. Jag klippte till den här tröjan sent på lördag natt. Här hade jag inte en tanke på matchning, här var det bara Storasysterns önskemål som skulle tillgodoses. Men det visade ju sig passa alldeles utmärkt till de nya byxorna, det här tyget också. Tänk så bra det kan bli av misstag ibland.

Brallor

Byxor har varit ett hett diskussionsämne i vår familj ända sedan i höstas. Det är Storasystern som har väldiga problem att hitta byxor på morgonen när hon klär sig. I höstas fick hon ett par jeansleggings av Mormorn, och då var det de enda byxor som hon kunde ha. Jag försökte köpa ett par till, eftersom det var lite jobbigt att tvätta dessa flera gånger i veckan och dessutom se till att de var torra till morgonen därpå. Men det var inte lätt, trots att jag köpte likadana fast blå, så var det inte bra. Sen blev det kallt och overallväder. Då blev det inte bra med jeansleggings. Efter mycket övertalning så började hon använda mjukisbyxor, och då var det det som gällde. Jag borde ha sytt fler för länge sedan, men det blev inte av. I stället blev det återigen en massa tvättande. Det blev sedan lite jobbigt när vattnet ut i tvättstugan frös och vi inte hade tvättmaskin på tre månader. Sen blev det vår och då köpte vi fodrade galonisar, fodrade med fleece. Då blev det jobbigt med velourbyxor under, och jeanleggings försökte hon faktiskt med, men det gick inte heller. Ungefär varannan morgon blev vi sena på grund av att hon bytte byxor flera gånger. Jag föreslog tights, men hon påstår att alla hon har är för små. Ja, men då får jag väl sy några nya då.

Jag tog eisertrikå som jag haft liggande på hyllan sedan "Trikåeva" härjade på Tradera. Jag har ytterligare ett randigt tyg i blått i samma typ av rand, men jag lessnade lite på dessa ränder och nöjde mig med att klippa till två av dem. Självklart klippte jag till till Lillebror också. Storasystern är i storlek 128, och de är lite stora. Vi var på kontroll härom dagen och mätte henne, och hon är faktiskt bara 118,5 cm lång. Men jag har å andra sidan inte tvättat dem än.

Lillebror är väldigt nöjd. Storasystern är nöjd med de rosa/lila. Men de ljusblå funkade tydligen inte riktigt. Igår morse så sa hon mycket olyckligt att "..om jag har dem på mig kommer jag att bli retad i skolan för att jag har pyjamas på mig.." Lilla gumman. Så nu är de pyjamasbyxor i stället. Alla är nöjda och glada.

Trosor och kallingar

Hela vintern har jag klippt till underkläder till barnen. Så fort jag klippt i ett tyg så har jag också klippt till en kalsong eller trosa. Det har varit ett led i min iver att göra slut på tyger och snuttar. Det ledde till att jag hade massor av tillklippta när jag åkte på syträffen. Jag spenderade större delen av fredagen med att sy dessa. Tills jag bara toktröttnade. Här är resultatet, och jag kan säga att jag är inte klar med den tillklippta högen än. Jag tror att jag ska lugna mig lite i fortsättningen. Jag har dock hela tiden klippt till stora storlekar. Egentligen är Lillebrors kalsonger lite för stora, men det hejdar honom inte. De funkar ändå.

Lillebror önskade sig, förutom giraffklänningen, även ett par tågkalsonger. Naturligtvis hade jag inte klippt till några av just det tyget innan, så det fick jag göra på plats. Men de var de enda.

Storasysterns trosor är sydda i storlek 128 och detta mönster har jag fixat själv då Ottobres mönster bara gick upp till 122. De är också lite stora, men kommer då att funka rätt länge i stället.

Giraffklänning

Jag har varit på syhelg igen. Denna gång hyrde vi ett vandrarhem i Tyresö, och det var väldigt lyckat. Det var fyra små bäbisar med, och då funkar det inte riktigt att sova på madrasser på golvet. När jag skulle åka i torsdags tittade Lillebror på mig med mycket sorgsna ögon och sa: "Mamma, jag har ingen klänning." Och så beställde han en, med en giraff på. Både fredagen och lördagen gick utan att jag fick till det. Det blev en massa andra kläder, och mest till Storasystern, och Lillebrors beställning hängde över mig hela tiden. Först klippte jag till en klänning av svarta moln, men broderiet misslyckades och tyget räckte inte till ett till framstycke. Jag hade inte tagit med några enfärgade tyger av någon anledning. Däremot hade jag med mig alla mina molntyger. Men jag ville inte ha något färgglatt. Men så hittade jag de nougatfärgade molnen som jag precis köpt, och det blev faktiskt bättre än de svarta. Giraffen kommer från Embroidery Library.

Jag valde att göra en tunika mer än en klänning, och det var tydligen inte helt lyckat. Lillebror tyckte att den var för kort. Men han provade den direkt och hade den på dagis igår, så lite nöjd blev han nog i alla fall.

Fina fisken

Det här tyget köpte jag för länge sedan för att sy något till Maken av. Han gillar att fiska, men är inte helt förtjust i hemsydda grejer. Det var i alla fall svårt att komma på något att sy åt honom. Den gången blev det i alla fall ett näsduksfodral och en liten påse. Men det var kanske detta jag skulle ha gjort till honom också. Ett örngott. En vän besökte mitt syrum för att titta på tyger till barnkläder. Hon hittade detta och blev eld och lågor och beställde ett örngott till en fiskeintresserad vän som snart fyller jämnt. Lillebror såg det och vill också ha ett. Han har en liten kudde och snutten jag har kvar skulle kunna räcka till det. Det är i alla fall väldigt fina fiskar.

Fordonströja

Detta är också en beställning och det är inte mycket att säga om den egentligen. Fordonstyg från Mjuka Tyger, gul mudd. Jag tycker att kombinationen gult och blått är väldigt fin. Storleken är 92 och den kommer nog att räcka ganska länge eftersom storleken är ganska stor. Mönstret är från Meedom. För att ärmarna troligen är lite långa i början sydde jag mudd i ärmsluten. Annars är jag ju väldigt förtjust i att kanta med bandkantaren även i ärmsluten.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, kanske tar jag och syr en till likadan till Lillebror också. Problemet med Lillebror är att han har så himla mycket kläder nu. Han börjar bli så stor, så många av Storasysterns urvuxna kläder lägger jag direkt i hans låda.

Det har känts lite tungt på syfronten den här våren, jag vill, men jag har ingen lust och ork. Men sen klär jag ungarna i bara hemsydda kläder, och då känns det så roligt. Då får jag inspiration och lust att fortsätta. De tycker ju att det är så kul att jag syr till dem, och det gäller att passa på.

Djungelmössor

Jag fick en beställning på en djungelmössa. Jag har äntligen ritat ett mössmönster i olika storlekar. Tidigare brukade jag klippa lite på fri hand, och då är det ju svårt med storlekar. Men jag hade ännu inte testat de olika storlekarna. Därför sydde jag först två mössor i olika storlekar som jag testade på mina egna barn. Den mindre var perfekt på Lillebror, den större var lite stor till Storasystern, den kunde till och med jag ha. Men de var mycket nöjda och ville så klart inte lämna tillbaka dem. Helt ok, det är ju vår och en vårmössa kan behövas. Men nu visste jag storleken och sydde en till av den lilla som jag hoppas kommer att passa på beställarens grabb. Han är visserligen lite mindre än Lillebror, men det kan nog funka bra tror jag.

Jag har använt JNYs djungeltyg i jersey, en favorit. Det är ett tyg som jag alltid vill ha en bit hemma av.

Pingvinpyjamas

Jag tror att jag har använt den här rubriken tidigare. Den känns bekant och jag vet i alla fall att jag har sytt en pingvinpyjamas tidigare. Även den gången var det en beställning, men jag har för mig att jag inte tog orangea muddar den gången. Och inte heller dragkedja. Men jag har ju kommit på ett så bra sätt att sy i dragkedja och vika över en kant för att undvika att dragkedjan skaver på små mjuka magar. Så denna gång fick det bli en orange dragkedja som matchar.

Nu är allt mitt pingvintyg från Stoff & Stil slut. Det ligger lite tillklippta underkläder och väntar också, men inget tyg lades tillbaka på hyllan. Det känns alltid lika bra. Jag har haft köpstopp på tyg sedan i höstas vilket jag nästa klarat helt, jag är faktiskt lite stolt. Men nu inför syhelgen så har jag handlat en massa från olika håll. Jag tycker att jag förtjänar det. Men jag har också tänkt plocka fram några av mina amerikanska hyllvärmare och se till att göra något av dem. Får se om jag lyckas. Jag brukar producera mycket under våra syhelger, men aldrig hinna med allt jag tänkt mig.

Orange och cirklar

Jag strösslar inte direkt med blogginlägg nuförtiden. Men det betyder inte att det inte händer något. Jag har liksom bara så svårt för att sätta mig framför datorn hemma på kvällarna. Får jag tid över vill ha hellre sy eller handarbeta eller göra något annat. För tillfället har jag också många lite långsammare projekt på gång, som broderier för hand. Men nästa helg är det dags för syhelg, och då kommer brodermaskinen att få jobba, det kan jag lova.

Här kommer ett set till ett kusinbarn. Inte mitt, utan makens. Kusinbarnet fick ett par orangea byxor när han föddes, beställda av min svärmor, som blev väldigt uppskattade. Nu har han vuxit ur dem och kusinen ville gärna ha ett par till. Självklart fick det bli en body till också. Han kommer att bli en riktig 70-talsbäbis i detta.